September
Sunday 1 March 2009 photo 2/4
|
De senaste dagarna har jag varit lite off o knappt pratat med ngn, men det är för att jag har behövt gå in i mig själv för att finna ut på olika saker o ting. Men jag har nu iaf kommit fram till lite olika saker. Jag vill inte jämför mig med alla de som klär sig lätt o sexigt osv för det är helt enkelt inte jag, ngt som däremot är jag är att ha tjocka huvtröjor o ett par byxor som jag anser är bekväma. Jag är annorlunda o jag kmr alltid att förbli det, det är något som jag kan säga redan nu.
Jag vet om att jag inte är lätt att handskas med eller vara i närheten ibland, o för att kunna förstå sig på mig så krävs det nästan att man känner mig rätt väl. Men att lära känna mig är inte lätt det heller eftersom att jag inte släpper in folk på mitt liv, för jag är rädd för att ngn ska såra mig på nytt!!! Jag behöver någon som kan ta hand om mig, o jag behöver inte ha någon kille som jag lägger all min energi på att hjälpa. Jag vill att någon visar att jag är lika mkt värd som alla andra.
Så fort något går fel så klandrar jag mig sj, inte den jag träffat, inte den som gjort mig illa m.m. utan det är mig själv som jag klandrar. Jag klandrar mig sj genom att jag hela tiden anser att det är jag som gjort fel, att det var mig det var fel på allt sånt. Jag ser bara hela tiden fel på mig sj, jag ser inget positivt vare sig med min personlighet eller hur jag ser ut. Men personer i min omgivning o personer som känner mig säger att jag är underbar som person, o jag är väldigt unik o att jag har ett hjärta av renaste guld. Jag ser väl troligen inte detta sj eftersom att allt är utåtriktat o inte riktat mot mig alls.
Jag klandrar mig sj eftersom att jag inte ser någonting bra med mig sj, anledningarna till detta är många men jag tänker inte dra upp dem här. Jag har ett självförtroende som inte är av denna världen alls, jag hatar hur jag ser o allt sånt. Men nu när jag gick in i mig under dessa dagarna, att jag är nog fin som jag är det är bara det att det är så få som verkligen ser det. Jag är unik på ett sätt som många andra inte är, o jag tänker förbli såhär unik hela livet. Sen visst jag kmr nog stöta på många många hinder pga detta men det som inte dödar mig stärker mig eller hur nu ordspråket säger det!
Jag gör ofta saker som jag önskar jag inte gjort o allt sånt, i många lägen så försöker jag vara en annan person för att kunna imponera eller likande. Men nu så har jag insett att varför göra såhär antingen så får man gilla mig som den jag är o som jag klär mig eller så får man helt enkelt skita i mig! Jag ödslar inte min energi på att klanka ner på andra så därför förstår jag inte vrf andra gör det med mig heller men nu kommer jag inte bry mig lika mkt om detta längre. Jag har säkert kommit fram till mer saker men jag kan ju inte skriva ner allt på en gång o för den delen har jag glömt lite om jag ska vara helt ärlig(A) O ärlig är ngt som jag alltid är för ärligheten var som sagt längst eller hur ;)
Jag vet om att jag inte är lätt att handskas med eller vara i närheten ibland, o för att kunna förstå sig på mig så krävs det nästan att man känner mig rätt väl. Men att lära känna mig är inte lätt det heller eftersom att jag inte släpper in folk på mitt liv, för jag är rädd för att ngn ska såra mig på nytt!!! Jag behöver någon som kan ta hand om mig, o jag behöver inte ha någon kille som jag lägger all min energi på att hjälpa. Jag vill att någon visar att jag är lika mkt värd som alla andra.
Så fort något går fel så klandrar jag mig sj, inte den jag träffat, inte den som gjort mig illa m.m. utan det är mig själv som jag klandrar. Jag klandrar mig sj genom att jag hela tiden anser att det är jag som gjort fel, att det var mig det var fel på allt sånt. Jag ser bara hela tiden fel på mig sj, jag ser inget positivt vare sig med min personlighet eller hur jag ser ut. Men personer i min omgivning o personer som känner mig säger att jag är underbar som person, o jag är väldigt unik o att jag har ett hjärta av renaste guld. Jag ser väl troligen inte detta sj eftersom att allt är utåtriktat o inte riktat mot mig alls.
Jag klandrar mig sj eftersom att jag inte ser någonting bra med mig sj, anledningarna till detta är många men jag tänker inte dra upp dem här. Jag har ett självförtroende som inte är av denna världen alls, jag hatar hur jag ser o allt sånt. Men nu när jag gick in i mig under dessa dagarna, att jag är nog fin som jag är det är bara det att det är så få som verkligen ser det. Jag är unik på ett sätt som många andra inte är, o jag tänker förbli såhär unik hela livet. Sen visst jag kmr nog stöta på många många hinder pga detta men det som inte dödar mig stärker mig eller hur nu ordspråket säger det!
Jag gör ofta saker som jag önskar jag inte gjort o allt sånt, i många lägen så försöker jag vara en annan person för att kunna imponera eller likande. Men nu så har jag insett att varför göra såhär antingen så får man gilla mig som den jag är o som jag klär mig eller så får man helt enkelt skita i mig! Jag ödslar inte min energi på att klanka ner på andra så därför förstår jag inte vrf andra gör det med mig heller men nu kommer jag inte bry mig lika mkt om detta längre. Jag har säkert kommit fram till mer saker men jag kan ju inte skriva ner allt på en gång o för den delen har jag glömt lite om jag ska vara helt ärlig(A) O ärlig är ngt som jag alltid är för ärligheten var som sagt längst eller hur ;)
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/charlotten89/338109688/
Visa toppen
Show footer