Så blev det den här dikten jag skulle analysera, vi får väll se hur det gick. nu är det bara att skriva en egen kvar:S ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka? Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka? Höljet var ju knoppen hela vintern. Vad är det för nytt som tär och spränger? Ja visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer och det som stänger Ja nog är det svårt när droppar faller. Skälvande ac ängslan tungt det hänger, klamrar sig vid kvisten, sväller, glider – tyngden drar dem neråt, hur de klänger. Svårt att vara oviss, rädd och delad, svårt att känna djupet dra och kalla, ändå sitta kvar och bara darra – svårt att vilja stanna och vilja falla. Då, när det är värst och inget hjälper, brister som jubel trädets knoppar, då, när ingen rädsla håller, faller i ett glitter kvistens droppar, glömmer att de skrämdes av det nya, glömmer att de ängslades för färden – känner en sekund sin största trygghet, vilar i den tillit som skapar världen. Av: karin Boye

Annons

The photo has no tags

Ellinoras Sun 16 Dec 2007 21:12

Ojojoj! Just den dikten höll ja me på o greja me i skolan.. Hade me den i en redovisning för ett tag sen:)

CherryPassion Sun 16 Dec 2007 21:13

Haha villket sammanträffande:P:)

2 comments on this photo

November 2010