February
Wednesday 28 April 2010 photo 1/1
|
Sitter och skrivet lite på Moon Dance... Kollade igenom mappen på mitt USB och hittade en lite novell som jag skrev för ett tag sen som inte ens blev klar. Jag som är Yoshimitsu nörd (som några av er vet) så har jag skrivit ihop något som han är med i. Här är en bit av det om någon orkar läsa...
Hon vaknade av att dörren försiktigt gled upp. Ljusen i rummet hade slocknat och det var väldigt mörkt. En gestalt kom in genom dörren och gick in ett steg i rummet. Dörren stängdes igen och en nyckel vreds om. Gestalten gick fram till en byrå och tog av sig en stråhatt, där efter en rock och ett svärd.
Flickan kröp ihop ännu mer och försökte att inte andas.
“Jag vet att du är här inne, så sluta försökta vara tyst." Gestalten gick fram till en oljelampa och tände den. Den lilla lågan lyste upp hans ansikte, han såg ut som en demon. Hans ansikte var som en dödskalle, hans ögon lysande röda och ansiktet i övrigt ganska allvarligt. Flickan gömde sitt ansikte i knäna, hon var livrädd.
“Vad är du så rädd för?" Hon ryckte till och såg försiktigt upp. Det skrämmande ansiktet var framför henne. “Jag lovar att inte skada dig på något sätt." Han reste sig upp igen och tände en oljelampa som hängde ovanför hennes huvud. Mannen fortsatte bort till nästa lampa.
Flickan restes sig försiktigt upp och kved till. Det sved i hennes sår på händerna och knäna.
“Kom så ska jag hjälpa dig tvätta dina sår." Mannen böjde sig ner vid henne och räckte ut sin ena hand. Flickan tvekade mycket och tryckte sig närmare väggen. “Du har mitt ord på att jag inte skadar dig." Hon tog ett steg mot honom och han lyfte upp henne med en arm. Hon drog efter andan och lade armarna runt hans hals.
Med snabba steg gick han bort mot ett bord och en hög med kuddar. Han stannade och satte ner henne på några av de mjukaste kuddarna av silke.
“Du kommer väl från byn borta vid ängarna?" Hon nickade. Han började granska hennes sår. “Jag beklagar att säga det, men det fanns inga överlevande." Han sträckte sig efter en kanna vatten och en skål med en tygbit i på bordet.
“Mamma… Pappa…" Flickan började gråta och försökte torka sina tårar med en del av klädnaden som inte var fullt så smutsig.
“Finns det ingen du kan gå till? Andra i din släkt måste kunna ta hand om dig." Hon skakade på huvudet och tittade ner i golvet medan tårarna rann i floder ner för hemmes kinder.
“Var bara lugn. Jag ska ta hand om dig då." Han tog ett varsamt tag om hennes lilla hand och började tvätta rent den. Vattnet blev snabbt smutsigt av jord och blod, men efter en kort tid var hennes sår rena och in lindade i bandage.
“Du måste vara trött efter att ha gått så långt på en dag." Hon nickade försiktigt och satte armarna runt knäna, och blundade utmattat. Hon kunde somna när som helst.
“Jag har haft det hårt idag också. Jag försökte stoppa några av de rebeller som for mot nästa by, men det gick inte som jag hade förväntat mig. Därför behöver jag också få sova ut." Han såg ner på henne. “Nej, nej du." Hon ryckte till och tittade försiktigt upp. “Där kan du inte sova. Du kommer frysa ihjäl då." Åter igen tog han upp henne i sin famn. Han gick mot ett annat rumm, drog undan ett skynke av tjockt tyg och gick in. I rummet fanns en eldstad som sprakade av en stilla eld, även det rummet var fullt av mattor och hade tyg hängandes på väggarna.
“Du kan sova här inne med mig där jag kan se dig. Jag vill inte att du springer ut härifrån och går vilse." Han satte ner henne på sängen och tog av hennes skor. “De här behöver bytas ut, de är alldeles sönder slitna." Han slängde skorna bredvid eldstaden och la sig ner på den mjuka madrassen. Han sträckte på sig och la händerna under huvudet.
“Du ser helt trött ut. Lägg dig ner och sov nu." Försiktig kröp hon fram till en av kuddarna och drog ett täcke över sig. Hon kände sig väldigt illa till mods. Hur mycket hon än försökte kunde hon heller inte sluta tänka på sina föräldrar. Hon mindes alla hemska upplevelser och syner hon fått.
Hon började gråta tyst.
“Gråt inte. Jag finns här för att ta hand om dig." Hon kröp försiktigt närmare mannen och lutade huvudet mot hans arm. “Var inte orolig. Jag finns här." Hon lyfte upp huvudet och lade det på hans bröstkorg. Hon kunde höra hur hans hjärta slog, vilket fick henne att lunga sig. Hon somnade med huvudet på hans bröstkorg och hans arm runt sig. Det fick henne att känna sig trygg efter de massaker hon sett.
Det var i stortsätt inledningen. Finns ganska mycket mer att läsa men det är nog ingen som orkar det. I vilket falls om helst var mannen Yoshimitsu och flickan heter Mitsuki. Jag hoppas att någon tyckte att det var lite intressant att läsa, själv är jag ganska stolt över det jag skrivit.
“Jag har haft det hårt idag också. Jag försökte stoppa några av de rebeller som for mot nästa by, men det gick inte som jag hade förväntat mig. Därför behöver jag också få sova ut." Han såg ner på henne. “Nej, nej du." Hon ryckte till och tittade försiktigt upp. “Där kan du inte sova. Du kommer frysa ihjäl då." Åter igen tog han upp henne i sin famn. Han gick mot ett annat rumm, drog undan ett skynke av tjockt tyg och gick in. I rummet fanns en eldstad som sprakade av en stilla eld, även det rummet var fullt av mattor och hade tyg hängandes på väggarna.
Det var i stortsätt inledningen. Finns ganska mycket mer att läsa men det är nog ingen som orkar det. I vilket falls om helst var mannen Yoshimitsu och flickan heter Mitsuki. Jag hoppas att någon tyckte att det var lite intressant att läsa, själv är jag ganska stolt över det jag skrivit.
Comment the photo
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/chibi-kamelen/455013024/
Visa toppen
Show footer