Monday 9 February 2009 photo 1/1
|
Allting svider inom mig när jag ser henns kind lutad mot din axel.
Allting svider inom mig när jag ser hur din hand håller omkring hennes midja.
Ända sen första dagen har jag smått drömt hur det skulle vara ifall du acceptera min hand i din.
I början kolla jag på dig i smyg så ingen skulle märka, så ingen kunde komma på mig & berätta
för dig hur jag kolla på dig varje gång jag såg ditt vackra utseende. Jag ville inte du skulle skämmas
över mig eller mina blickar. Ville helst hålla mig i bakgrunden så jag kan smyg titta på dig & drömma
hur det skulle vara ifall du acceptera min hand. Varje dag som gick gjorde jag detsamma. Jag ansträngde
mig så mycket jag kunde utan att du skulle skämmas över hur jag kolla & för varje dag som gick försökte
jag träna mitt mod så jag åtminstonde kunde säga ett hej, men jag visste inte ifall du skulle hälsa tillbaka
eller gå vidare med de andra vid din sida. Kände mig så misslyckad & ensam när jag inte fick gåå brevid
dig som alla andra. Jag försökte jobba varje dag för att kunna synas. Att du skulle kunna ge mig en blick.
En ända blick skulle gett mig värme för en hel dag & en ända hälsning skulle gett mig värme för en hel
vecka, men hur skulle jag kunna berätta för dig ? Att jag ville vara mer än fula ankungen i bakgrunden ?
Hur skulle jag kunna stå på mina ben & gå fram till dig & ge dig en hälsing ?
Hur skulle jag kunna samla mod till något så stort ? Säg mig hur, hur ?
Nu har allting förändrats. Vi är vänner, vi umgås på fritiden & vi har kommit varandra nära.
Men du ger mig fortfarande samma pirriga känsla som första dagen.
Jag drömmer fortfarande om hur det skulle vara ifall du acceptera min hand i din.
Du är fin, du är underbar & du är omtyckt <3
Allting svider inom mig när jag ser henns kind lutad mot din axel.
Allting svider inom mig när jag ser hur din hand håller omkring hennes midja.
Ända sen första dagen har jag smått drömt hur det skulle vara ifall du acceptera min hand i din.
I början kolla jag på dig i smyg så ingen skulle märka, så ingen kunde komma på mig & berätta
för dig hur jag kolla på dig varje gång jag såg ditt vackra utseende. Jag ville inte du skulle skämmas
över mig eller mina blickar. Ville helst hålla mig i bakgrunden så jag kan smyg titta på dig & drömma
hur det skulle vara ifall du acceptera min hand. Varje dag som gick gjorde jag detsamma. Jag ansträngde
mig så mycket jag kunde utan att du skulle skämmas över hur jag kolla & för varje dag som gick försökte
jag träna mitt mod så jag åtminstonde kunde säga ett hej, men jag visste inte ifall du skulle hälsa tillbaka
eller gå vidare med de andra vid din sida. Kände mig så misslyckad & ensam när jag inte fick gåå brevid
dig som alla andra. Jag försökte jobba varje dag för att kunna synas. Att du skulle kunna ge mig en blick.
En ända blick skulle gett mig värme för en hel dag & en ända hälsning skulle gett mig värme för en hel
vecka, men hur skulle jag kunna berätta för dig ? Att jag ville vara mer än fula ankungen i bakgrunden ?
Hur skulle jag kunna stå på mina ben & gå fram till dig & ge dig en hälsing ?
Hur skulle jag kunna samla mod till något så stort ? Säg mig hur, hur ?
Nu har allting förändrats. Vi är vänner, vi umgås på fritiden & vi har kommit varandra nära.
Men du ger mig fortfarande samma pirriga känsla som första dagen.
Jag drömmer fortfarande om hur det skulle vara ifall du acceptera min hand i din.
Du är fin, du är underbar & du är omtyckt <3
Comment the photo
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/chiiquitita/329708052/