January
Monday 6 October 2008 photo 1/1
|
Hon vaknade upp med en stickande känsla i bröstet. Hon låg kvar i sängen och stirrade tomt på stjärnorna i taket, som formade ett namn hon helst ville glömma. Men det gick inte. Hon skulle aldrig glömma. Han hade varit alldeles för underbar, men framför allt så hade han varit så kall och elak att han skrämde henne, och hon skulle aldrig kunna glömma hur han behandlade henne. Hon kände sig undefär som något kladdigt och motbjudande som fastnat under hans ena sko; Han trampade och stampade för att förgöra det motbjudande under skon, men det hängde sig ändå fast, hur mycket han än försökte ta död på det.
Hon tittade ut genom fönstret, fortfarande med den stickande känslan i bröstet. Det var mörkt ute, men hon kunde ändå inte avgöra om det var morgon eller kväll. Hon hade förlorat all kännedom om vad tid heter, och hon orkade inte ens bry sig. Hon sov när han blev trött, gick upp när hon inte kunde sova längre, gick på toa när hon behövde, och åt när hon blev hungrig. Fast det var sällan hon kände av dessa behov längre. Det var som att hennes kropp hade ställt in sig på att slutet var nära, även fast hjärnan visste att det var många år kvar. Hon drog på sig sina svarta mjukisbyxor och en av av alla t-shirtar som låg på golvet. Det kändes meningslöst. Hon ville ändå bara gå och lägga sig igen.
"Vad har jag gjort för fel?" tänkte hon. "Vad har jag gjort för att bli behandlad såhär? Vad kommer hända med min framtid...?"
"Du har ingen framtid," sa en röst någonstans från mörkret. "Du kan lika gärna ge upp på en gång."
"Jag har redan gett upp..." svarade hon rösten. "Fan..."
Hon hade kämpat i flera år för att lyckas. Hon hade tagit sig igenom saker som de flesta inte ens stöter på under hela sin livstid för att komma dit hon var. Det mesta hade hon förträngt, för hon klarade inte av att bära omkring på så mycket hemskheter, men ibland så kom vissa fragment av hennes minnen tillbaka; Sommaren på psykhemmet, pojken som dog blödandes framför hennes ögon, när hon blev bortförd av ett par främlingar genom halva sverige utan att få se var de tog henne... Hon hade gått igenom så mycket för att slutligen komma dit hon var... Men allt var förgäves. Det spelade ingen roll längre, för hon hade varit det där kladdiga motbjudande under skon alldeles för länge nu, och han hade slutligen lyckats förgöra henne.
Hon tittade ut genom fönstret, fortfarande med den stickande känslan i bröstet. Det var mörkt ute, men hon kunde ändå inte avgöra om det var morgon eller kväll. Hon hade förlorat all kännedom om vad tid heter, och hon orkade inte ens bry sig. Hon sov när han blev trött, gick upp när hon inte kunde sova längre, gick på toa när hon behövde, och åt när hon blev hungrig. Fast det var sällan hon kände av dessa behov längre. Det var som att hennes kropp hade ställt in sig på att slutet var nära, även fast hjärnan visste att det var många år kvar. Hon drog på sig sina svarta mjukisbyxor och en av av alla t-shirtar som låg på golvet. Det kändes meningslöst. Hon ville ändå bara gå och lägga sig igen.
"Vad har jag gjort för fel?" tänkte hon. "Vad har jag gjort för att bli behandlad såhär? Vad kommer hända med min framtid...?"
"Du har ingen framtid," sa en röst någonstans från mörkret. "Du kan lika gärna ge upp på en gång."
"Jag har redan gett upp..." svarade hon rösten. "Fan..."
Hon hade kämpat i flera år för att lyckas. Hon hade tagit sig igenom saker som de flesta inte ens stöter på under hela sin livstid för att komma dit hon var. Det mesta hade hon förträngt, för hon klarade inte av att bära omkring på så mycket hemskheter, men ibland så kom vissa fragment av hennes minnen tillbaka; Sommaren på psykhemmet, pojken som dog blödandes framför hennes ögon, när hon blev bortförd av ett par främlingar genom halva sverige utan att få se var de tog henne... Hon hade gått igenom så mycket för att slutligen komma dit hon var... Men allt var förgäves. Det spelade ingen roll längre, för hon hade varit det där kladdiga motbjudande under skon alldeles för länge nu, och han hade slutligen lyckats förgöra henne.
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/chinpoko/288056032/
Visa toppen
Show footer