Jag inser att jag genom detta inlägg oundvikligen bryter mot en av mina egna punkter. Samtidigt kan det inte undgås. Det är ungefär lika logiskt som att tolerera intolerans av skälet att inte uppfattas intolerant mot de intoleranta. Eller som att älska hatare för att man inte vill framstå som dubbelsidig. Hur som helst. Hej. Och här är veckans lista över människor som skall dö. De behöver inte nödvändigtvis dö, skall tilläggas. Men det är onekligen ett råd som är värd reflektion.

1. Klagande fittor.

- Människor som klagar i all dess evighet - och oftast inte gör något som helst för att förändra situationen. De är alltid oskyldiga och tycker alltid synd om sig själva. De känner sig orättvist behandlade och skyller ständigt ifrån sig. Min mor är en sådan person. Man kan vara hur levnadsglad som helst - men efter fem minuter i samma rum som henne så vill man fan ta livet av sig. Skära sig i ansiktet med spruckna glasskivor. Hur skall man någonsin kunna lära sig av något - positivt som negativt - om man inte kan ta ansvar för sina handlingar? Det är ju också oftast helt meningslöst att tala med dessa individer. De skakar bara på huvudet och klagar vidare. Så man lämnar dem i deras självömkan och håller tummarna att det inte smittar av sig.

2. Folk som helt saknar ryggrad.

- De låter sig knullas till höger och vänster. Dessa människor brukar oftast, av flickor, bli kallade "snälla pojkar". De finns dock i massor även i det feminina könet. Detta skall dock - hur som helst - alltså syfta till något positivt. De blir utpekade som goda och väldigt ofta även orättvist behandlade. När de egentligen är egoistiska äckel och inte alls orättvist behandlade. De är emotionellt giriga och är bara ute efter bekräftelse. De har en så svag identitet och så lite självförtroende att de baserar hela deras egenvärde på vad andra tycker om dem. Detta leder givetvis till att de försöker vara precis alla till lags - så att dem skall bli uppskattade och således ha möjligheten att tycka bra om det patetiska självet. De är konflikträdda och säger vad du vill höra. De är lite som hundvalpar, med skillnaden att hundvalpar faktiskt är ganska sympatiska. Det jobbiga är att dessa människor finns överallt och ibland kan man totalt missa dem om man inte är uppmärksam. Somliga av dem är nämligen mer uppenbara än andra. Jag har haft flertalet i bekantskapskretsen som varit så vansinnigt sliskiga att man bara velat blunda. De har bjudit på ideliga lögnaktiga fjäsksalvor för att ställa sig in och få sin dagliga dos bekräftelse. Och även om många av dem faktiskt är ganska reko så är det sannerligen svårt att ha något som helst förtroende för dem. Det är oftast just dessa av människor som kan sticka en kniv i ryggen på en när man anar det som minst. Några av dem är jämt avskyvärda, andra är det bara i perioder. Somliga kan verka reko till en början - det är inte förrän i vissa sällskap rövslickeriet och den sociala kameleonten tar vid; de suger åt sig alla personlighetsdrag av sina närmaste och börjar sitt desperata kuksugande. Frågan är hur mycket rumpa man egentligen kan slicka innan de bruna ränderna kommer att synas på ens tunga? Jag har otroligt svårt att respektera folk som saknar egen identitet och bara tar efter andras för att passa in.

3. Folk som generaliserar.

- Jag träffade en äldre dam tidigare i veckan. Jag skall inte ljuga - det var en kärringjävel. Kort med krokig rygg. Och hennes ansikte såg ut som ett kadaver från helvetet. Hon satte sig - naturligtvis - bredvid mig. Av alla jävla platser - varför just vid mig? Ser det verkligen ut som jag gillar människor? Jag har alltid mp3-spelare med mig för det får mig att koppla av och slippa det förfärliga ljudet av talande och ofta klagande grobianer. Men fick jag detta för henne? Uppenbarligen inte eftersom hon aldrig kunde hålla käft. Gammal som hus men käften gick som ett maskingevär. Och det var som vanligt - bara klag. Ungdomar var för jävliga. Inget hyfs alls. Och likt förbannat så skulle på något sätt JAG bära skulden för detta eftersom jag är ung - och tydligen därför en av dessa fasansfulla individer hon talade så bittert om. Jag blev naturligtvis förbannad och bad henne - dock - snällt att hålla käften så jag kunde fortsätta lyssna på Kent. Fick jag detta? Nä. Dessa intentioner var inte bara ohyfsade - de stärkte bara hennes teori om att alla ungdomar är ligister och avkommor från ateistiska familjeboenden. Det slutade med att jag inte klarade av fittan, jag reste mig upp och tog en plats någon helt annanstans.

Jag är annars en ganska glad människa.

Annons

The photo has no tags

January 2010