Det är roligt det här med bilddagboksinlägg. Det kan stå precis vad som helst i dem och man blir alltid lika överraskad när de väl publiceras. Det är därför jag gillar bilddagboken. Spänningen. Det är lite som att hoppa bungyjump med ett könshår. Inte för att jag inbillar mig att ni skall förstå. Med tanke på medelåldern på den här sajten så har väl de flesta utav er ännu inte fått era första könshår. Men det brukar komma i puberteten så ni får vänta och se om det kanske slår ut något till sommaren.

Hur känns det förresten? Många av er har bara månader kvar innan ett långt, regnigt och deprimerande sommarlov hägrar. Måste kännas trist. Jag älskade skolan. Det var en fantastisk tid. Med fantastiska ämnen. Och fantastiska lärare. Det var fantastiskt. De flesta ser dessvärre aldrig skönheten förrän den försvunnit. Precis som med allt annat i livet. Det är inte förrän du mist båda dina ben du är villig att gå två mil i djup snö. De kalla benen känns inte lika kalla längre. Och vart tog tröttheten vägen?

Somliga har hur mycket som helst. Och andra ingenting. De som har hur mycket som helst gläds åt nästan ingenting. De som ingenting har gläds nästan åt allt.

Jag är inte bitter. Men det känns deprimerande att vi lever i dessa miserabla tider där varken mat eller vatten finns att skänka till de hungriga och törstiga. Jag såg exempelvis en liten neger igår, han låg på marken i sin egen avföring. Hans läppar var torra och hans skelett var mer synbart än hans framstående tänder. Han jämrade sig, och med tårar i sina ögon tog han tag i min hand och sade "Snälla, jag ber dig, ge mig lite vatten och jag gör vad som helst.".

Jag tyckte så synd om honom. Så jag höjde rösten och sade "SKÖT DIG SJÄLV. Fitta! :@".

Somliga människor kan vara så själviska.

Annons

The photo has no tags

January 2010