Grejen med att växa upp är ganska hemsk. Inte för att förändringen är så radikal, utan just att den inte är det.

Ellerhur!

Jajjemen!!
Sen är det ju en lite tänkvärd grej du skriver. Visst är det vissa som förändras när de växer upp, men väldigt många gör det inte. Och det är nästan så att jag känner att jag inte är den som ska peka finger i den frågan... =o/

Absolut. Sedan är det ju ett himla knäppt begrepp också. Jag menar sk vuxen blir man ju när man är 18, men det funkar inte riktigt så. Inte så enkelt. Det är ju mer än en ålder. Oftast sker det ju, likt många förändringar, under rätt lång tid i samtid med allt annat. Så en dag står man bara där med de ansvar och förpliktelser samhället gett oss utan att vi märkt det. Typ så menade jag, tror jag.

Ja, så kan man ju se det, absolut. Undrar om det är uträknat på något sätt att man ska vara "redo för samhället" när man är 18, eller om det bara är taget ur luften? Jag kan ibland tycka att det är vansinne att 18-åringar har rösträtt, såna fattar ju ingenting! Fast, när börjar man fatta nåt egentligen? Bläh, svårt sånt där... =o(

Absolut! Håller med dig där. Det är fan diffust som in i helvete! Vi människor är för adaptiva till sådant som samhället vill få oss att tycka är "normalt" och "hur det borde vara" etc. Tillsist blir det sanningen för alla som inte tänker själv. Vi förlitar oss på samhällets ohållbara struktur och glömmer att vara indiver. Sorgligt :((((

Ja, men det är ju så världen funkar. Eller, försöker funka... Vi ska vara flockdjur, ställa oss i ledet och göra "som man ska".Och det är ju helt värdelöst.

Not me.

Här har vi pratat om massa saker.. Vad syftar du på?

Att man får försöka ha lite ryggrad och våga gå emot "Status Quo" så klart blir man tvungen att anpassa sig till samhällets regler till en stor del. Men jag tycker inte att man ska acceptera dom rakt av och låta andra säga vad man ska göra.

Jo, att det även är vår åsikt är väl underförstått i och med att vi ens diskuterar hur samhället vill att man ska vara?

Jo precis. Sen är det faktiskt så att även om vi måste anpassa oss till viss del.. Så är människan ett adaptivt djur. Som spädbarn är den enda gången vi faktiskt bara reagerar ur situationer och direkt konkret på vårt känsloliv. Sedan lär vi oss exempelvis oss "hur vi borde vara", "rätt och fel" och hur man blir adaptiv till en grupp osv. Så vi blir påverkade, inte bara av samhället, utan miljön överhuvudtaget redan i tidig ålder som formar oss till en individ.

Håller med där. Har funderat mycket på frågan som ställs ibland, om vi föds goda eller onda. Forskare visar studier på att barn har stark känsla för rättvisa, men samtidigt är väl barn de mest egoistiska varelser som finns? En leksak är inte rolig förrän någon annan leker med den, då tar man till alla medel för att få den. Och oavsett ålder, när allt sätts på sin spets och det handlar om liv och död så säger väl ens instinkt att man ska rädda sig själv? Allt annat är bara moraliska värderingar som hittats på genom religioner och som vi medvetet eller omedvetet formas efter för att ett fåtal människor ska ha makten.
Och visst, jag tycker att man ska vara snäll. Jag gillar snälla människor. Det jag frågar mig är bara hur naturligt det egentligen är för oss att vara det.

Nu har vi halkat ifrån den ursprungliga frågan lite, men det är ett intressant ämne, tycker jag.

Jösses. Håller med dig. Detta ämne om "vad vi föds som" diskuteras en hel del inom psykologin. Det är verkligen ett intressant ämne! Jag tror att vi mestadels har lärt oss vara snälla som du säger. Det är då vi får folk runt om kring oss vilket vi, som det flockdjur vi ju är, vill ha (mer eller mindre dock). Vi lär ju oss att det ofta tjänar sig att vara sk snäll istället för dum genom vår uppväxt (så du gick inte ifrån ämnet :D) och räknas då egentligen som egoistiska eftersom vi i slutändan vinner på det. Men tror det sker ganska undermedvetet så det är svårt att greppa hur det ligger till. Det sker ju inte på samma nivå hos andra djur än människan direkt utan där handlar man utifrån instinkter och direkta känslor. Så.. Vår uppväxt har faktiskt stor betydelse på vilka vi är. Mycket lite av människans instinkter funkar inte idag (som det du sa om ett barns egoism med leksaken..) utan vi får lära oss att man inte får ta en annans unges leksak etc. Man forskar ju fortfarande om huruvida stor del både arv och miljö har påverkat människor att få psykiska sjukdomar, bli kriminella etc. Diskuterades endel kring detta i samband med nazismen och "om att varje människa kunde födas till mördare" eftersom miljön kan ta fram det brutala och hemska hos människan. Medan det också sades att det är i vår biologiska struktur att anpassa oss till dem rådande förhållanden. Men det finns ju flera exempel på människans jävlighet, den är uppenbar. Samhället är inte, har aldrig varit och kommer nog aldrig bli perfekt just på grund av att vi människor är så jävla knepiga!

Angående dina slutord där så är vi människor ju helt uppenbart grunden till vägen mot vår egna undergång. Och det är ju lite konstigt hur vi kan vara såna. Varför finns vi?
Sen är det intressant det där med att ställa frågan om vi föds onda, mot att vi formas efter vår omgivning. Som med nazisterna. Jag tror ju knappast att de i grundskolan fick lära sig att det är rätt att gasa ihjäl vissa utvalda folk. Fast ändå, hade vi människor inte fötts som egoistiska elakingar hade det kanske inte blivit krig och folkmord? Man vet ju inte.
Tyvärr kan man ju inte experimentera helt fritt med nyfödda barn och forma dem efter utvalda miljöer för att se hur det blir. Det vore ju inhumant! Det är iallafall vad samhället har lärt oss att tycka....

Just vad det beträffar Nazismen ser jag två sidor på det, det första är att man vilseledda vuxna människor eller de vuxnare generationer och lyckades forma dom till en ideologi viket rätt starkt indikerar på att vi är villiga till att ta till enorma krafttag mot andra för vår egen självbevaring, det är rätt otroligt egentligen att vi kan påverkas så starkt.

Den andra sidan är Hitlerjugend, indoktrineringen av nyfödda generationer där man skolades in i ideologin från yngsta åldern, då växer man enbart upp till att känna till detta och kan inte skilja på rätt och fel på samma vis om saken.

Så parallellen mellan gott och ond blir väldigt suddigt när man befäster tankar i en väldigt ung människa från första början, men just måhända växer vi upp i ett samhälle där vi får vi lär oss att självbevarelsedriften är knuten i att följa reglerna från ledarna för att vi själv ska ha det bättre, det är väl en slags egoistisk instinkt inom oss. Vare sig det är i ett så extremt fall som nazismen eller bara ett vanligt samhälle, vad exakt säger att det svenska samhället är så rätt? Vad är rätt eller fel att skolas med?

Ja, det är riktigt skrämmande att man kan bli så vilseledd bara av att någon säger något och alla runt omkring en tror på det. Vissa säger att folk var korkade som inte förstod bättre än att gå med i nazistpartiet osv, men med rätt övertalning kan ju allt möjligt tok verka vara det rätta, även idag. Det är ju samma med dagens extrema grupper i mellanöstern, tror inte de har sina åsikter för att de vill vara onda skurkar, utan det är ju vad de lärts att tro på, lika väl som att vi i västvärlden lärt oss vad vi ska tro på. Vem står på sidan om och dömer vad som är rätt och fel? Inte jag iallafall, för jag har ingen jävla aning, även om jag har min klara åsikt.

Så sant så sant! Way to go!