Skulle vilja ägna en stund åt att skriva hur mycket jag hatar livet ikväll. Allt går åt fel håll och det åt fanders. Så enkelt att misslyckats när man alltid blir ett hinder för sig själv i så många avseenden. Så jävla less på livet. Trots att jag tar tag i det ena med det tredje osv, är jag omotiverad och funderar på hur jag ens skulle orka det riktiga livet när det väl är på allvar. Jag är kass på livet. Jag orkar inte kämpa mot mig själv längre. Vill helst bara bort. Bort i slumret for now. Är för trött för att gnälla mer, så godnatt.

Oroande tankar här.. Jag vet inte riktigt hur man gör ett bra svar på sådana tankar och känslor kring allt men likväl vill jag väl ändå försöka säga att jag står här, att jag finns här för dig i ur och skur.. Jag vill kunna göra mer men har inga svar eller bästa råd att ge dig, jag kan bara försöka ge dig dom enklare tankar som kommer till mig om att du inte får ge upp trots att det är så svårt, att du inte står ensam i den här kampen mot livet. Det ska komma en ljusare dag då du ska kunna lämna detta obehag bakom dig och leva bättre, det tycker jag att vi ska kämpa för.