Vet inte.

Allt är ovisst. Jag hatar det. Samtidigt som jag finner det fantastiskt.
Jag vet att jag börjat känna mig själv bättre. På vissa plan. Börjat veta vem Cecilia är.
Det har krävts en enorm uppoffring.
Terapier, misslyckanden, bakslag, blivit enormt sårad, ifrågasatt i princip allting som går att ifrågasätta.
Man kommer aldrig känna sig själv, aldrig veta vem man är.
Kanske en aning när man ställs inför beslut eller missöden.
Men knappt då.
Mina psykiska problem har och är någonting som förstör min vardag.
Det förstör för mig själv och andra runt om kring mig.
På något sätt har de också en tendens att föröka sig.
Jag har svårt att finna livsglädjen, orken och tron på mig själv.
Jag ger upp.
Men jag kämpar i den mån det går.
Det är inte mycket.
Just nu är förvirringen total.
Hur kommer jag någonstans?
Hur tar jag mig dit?
Är min sysselsättning något jag trivs med eller är det endast ett flyktbeteende för att undvika förjävliga känslor, tankar och stressbeteenden?
Jag är vilsen. Jag har stannat upp. Jag kommer ingenstans. Inte framåt. Bara bakåt.
Jag har lärt mig att vägen är lång.
Jag har lärt mig att vissa besvär inte kommer försvinna utan de är något jag kommer få leva med i resten utav mitt liv. Varje dag.
Jag vet att andra människor också är vilsna, förvirrade, olyckliga, deprimerade många gånger under sitt liv. Det är en del av att vara människa. En stor del av våran natur. Så är det.
Jag är inte annorlunda på det planet.
Men på många andra.
Jag tycker inte synd om mig själv överhuvudtaget.Kanske rent av tvärtom?
Visst önskar jag att jag vore annorlunda.
Att jag vore en annan person.
Mitt sätt att tänka, analysera och fördjupa mig inom skitsaker har ju ändå gjort mig till den människa och individ jag är idag.
Jag vet att jag kommer vara starkare än många andra när tiden är inne.
Jag vet att jag kan komma hur långt som helst på grund av mitt sätt att vara.
Jag vet också att mina psykiska problem beror på en del positiva saker.
Det kan låta skevt och konstigt.
Men så är det.
Det har jag lärt mig.
Det är mycket jag inte vet - men det är faktiskt någonting jag är väl medveten om.
Det är någonting, jag med all säkerhet, vet.

It's life you know..