Monday 22 June 2015 photo 1/2
![]() ![]() ![]() |
Jag behöver rensa hjärnan igen...nu är det mycket som gör ont i kropp och själ. Att leva i nuet är fortfarande svårt och min roll i vår allt mer ihopklistrade familj är än oklar. Jag känner mig så obekväm i att trivas så bra bland allihopa då vi är samlade. Det sitter ju bara i mitt huvud..men jag märker att saker o ting har förändrats jättemycket runt omkring mig..bara relationen mellan far och bror med familj har blivit så himla mycket sundare. Bara jag som än sitter fast i stadiet där det känns lite svårt och krystat..
Jag tittade tillbaka på midsommar 2012, då var jag exakt där jag är nu fast då var jag singel, hjärtekrossad 10 000 ggr om. Blev det igen och sen gav jag upp hoppet om livet. Efter nån månad bestämde jag mig för att bara förbli ensam och bygga upp styrkan igen. Det gick bra, jag klarade mig själv galant!
Men sen kom Jens in i bilden, vi dejtade lite, allt var underbart och sen sa det bara smack så var vi ihop och nu har det gått 2år, 6 mån...shit vad tiden går! Jag hann skaffa körkort, byta yrke, köpa bil och flytta ihop med min andra hälft och även rest ihop med honom. Han har stöttat och givit mig så himla mycket, är så glad att han blev min <3
Men kan ju inte direkt säga att jag blivit så mycket starkare, gick snarare upp 15 kg (i fett) och har bara dövat alla känslor och tankar istället för att ta tag i dem.
Jag lyckades ju byta yrke som var ett stort steg för mig men värre har det blitt, min kropp är utsliten ännu mer pga mitt nya yrke...jag stressar mer (omedvetet) men det är ju så kul samtidigt...nått nytt!
Jag vet snart inte vad mitt nya mål är..resa är ett av dem såklart! Men sen då...det här med att bli friskare har som gått över styr, det gick inte alls bra..vad måste jag göra för att må bra? Det är fan dags nu, 24 snart 25 år gammal...ha int tid för sånt här trams!
Tro mig jag vet att jag har ynkliga problem, det finns alltid nån som har det värre. Jag vet men jag kan bara bli en godare och mer välmående människa om jag tar hand om mig själv.
Men idag har jag ägnat nästan hela dagen till eftertanke. Jag vill ha ett mål med mina åtaganden. Jag vill att alla runt omkring mig ska kunna se att hon mår bra nu och att jag stolt bara kan vara mig själv utan ångest.
När det blir fel, när jag tar några steg tillbaka och åt fel håll...då vill jag ha lite hjälp upp igen..av mig själv med lite hjälp av min trogna kompanjon och sen vill jag fortsätta försöka nå mina drömmars mål.
Idag är det tungt, vet ni varför?
För att jag känner mig fortfarande vilsen i själen när alla andra slagit sig till ro..
Jag tittade tillbaka på midsommar 2012, då var jag exakt där jag är nu fast då var jag singel, hjärtekrossad 10 000 ggr om. Blev det igen och sen gav jag upp hoppet om livet. Efter nån månad bestämde jag mig för att bara förbli ensam och bygga upp styrkan igen. Det gick bra, jag klarade mig själv galant!
Men sen kom Jens in i bilden, vi dejtade lite, allt var underbart och sen sa det bara smack så var vi ihop och nu har det gått 2år, 6 mån...shit vad tiden går! Jag hann skaffa körkort, byta yrke, köpa bil och flytta ihop med min andra hälft och även rest ihop med honom. Han har stöttat och givit mig så himla mycket, är så glad att han blev min <3
Men kan ju inte direkt säga att jag blivit så mycket starkare, gick snarare upp 15 kg (i fett) och har bara dövat alla känslor och tankar istället för att ta tag i dem.
Jag lyckades ju byta yrke som var ett stort steg för mig men värre har det blitt, min kropp är utsliten ännu mer pga mitt nya yrke...jag stressar mer (omedvetet) men det är ju så kul samtidigt...nått nytt!
Jag vet snart inte vad mitt nya mål är..resa är ett av dem såklart! Men sen då...det här med att bli friskare har som gått över styr, det gick inte alls bra..vad måste jag göra för att må bra? Det är fan dags nu, 24 snart 25 år gammal...ha int tid för sånt här trams!
Tro mig jag vet att jag har ynkliga problem, det finns alltid nån som har det värre. Jag vet men jag kan bara bli en godare och mer välmående människa om jag tar hand om mig själv.
Men idag har jag ägnat nästan hela dagen till eftertanke. Jag vill ha ett mål med mina åtaganden. Jag vill att alla runt omkring mig ska kunna se att hon mår bra nu och att jag stolt bara kan vara mig själv utan ångest.
När det blir fel, när jag tar några steg tillbaka och åt fel håll...då vill jag ha lite hjälp upp igen..av mig själv med lite hjälp av min trogna kompanjon och sen vill jag fortsätta försöka nå mina drömmars mål.
Idag är det tungt, vet ni varför?
För att jag känner mig fortfarande vilsen i själen när alla andra slagit sig till ro..