Saturday 29 December 2018 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Julen och året är snart över, jag hatar jul...det är gåvor som ska skänkas och det ska köpas och överkonsumeras..jag blir tokig. Jag köper knappt julklapp längre till nån. Visst äre fint att få paket och få nån slags uppskattning, tanken som räknas..men alltså..jag tkr inte man hittar 7011 uttänkta fina och passande presenter till alla i familjen och ens vänner. Jag tkr det mestadels bara blir en massa skit som ingen ändå använder.
Dessutom vill jag gärna vara med min familj på jul och mår dåligt när jag inte kan det, nu menar jag min mor och far och mina syskon med familjer.
Min pappa ringde mig idag och ville kolla att jag o bebis mår bra, han blev sur för att jag inte ville komma hem, för att jag inte vill sätta mig i bilen o köra 25 mil och att jag definitivt inte orkar ta bussen i mitt tillstånd just nu. Kalla mig lat eller vad som helst men jag vill inte. Han blev såklart sur, började babbla om att han blev så uppskattad av sin frus barn och att han aldrig kunnat drömma om en sån bra jul som han haft med dem. Jamen kul. Kul för han då.
Jag må va gravid och överkänslig men jag kanske också vill känna så...nån jävla gång, jag känner inte att jag hör hemma nånstans. Ska snart få barn och en egen familj men jag känner mig så jävla ensam...mina rötter är inte rotade, jag känner mig inte trygg.
Emellanåt gör jag det, men jag har en bitande ångest av att det inte varar för evigt och bara är till låns just nu, och jag är livrädd att barnets pappa ska sluta älska mig...risken är kanske inte så stor, jag vet att han älskar mig...varför känner jag då så här?
Ångest ångest ångest... Dumma jävla ångest. Försvinn..
Annons