December
Monday 14 February 2011 photo 2/2
|
I want you to notice & I want you to care
har gråtit ett längre tag nu, som jag inte gråtit på länge, kan inte ens sätta fingret på känslorna, det är känslor som är helt okopplade till tankar & förnuft denna gång. Det gör så jävla ont, som det inte gjort på länge, och jag tror jag fortfarande blöder och om jag har riktigt stor tur förblöder jag snart.
jag vill aldrig må såhär gåligt igen, det har jag sagt många gånger, men ändå gör jag det till slut ändå. Men tanken på att han inte ens saknar mig... undviker mig, att jag inte betydde nånting, medan jag knappt klarar av en dag till.
Det var mötet idag som gjorde allt. Det var en sekund men det gjorde all skillnad.
Varför? frågas det. Vad har jag möjligen gjort för att förtjäna det?
jag är så jävla rädd jämt, rädd för mina känslor, rädd för mig själv.
Jag gråter och tror jag fortfarande blöder och mina ögon är helt röda.
jag vill att mamma ska komma hem men hon kommer väl inte än på några timmar, så jag får klara mig själv tills dess. Jag orkar inte ringa syrran för jag vet att hon egentligen inte bryr sig ett skit om mig & hon vet inte alls vad jag går igenom & förstår ingenting. Jag ville så gärna ringa honom men hur bra skulle jag må efter det? Det skulle göra tusen gånger mer ont. Varför kan ingen bara förstå & speciellt han? Det gör så jävla ont.
har gråtit ett längre tag nu, som jag inte gråtit på länge, kan inte ens sätta fingret på känslorna, det är känslor som är helt okopplade till tankar & förnuft denna gång. Det gör så jävla ont, som det inte gjort på länge, och jag tror jag fortfarande blöder och om jag har riktigt stor tur förblöder jag snart.
jag vill aldrig må såhär gåligt igen, det har jag sagt många gånger, men ändå gör jag det till slut ändå. Men tanken på att han inte ens saknar mig... undviker mig, att jag inte betydde nånting, medan jag knappt klarar av en dag till.
Det var mötet idag som gjorde allt. Det var en sekund men det gjorde all skillnad.
Varför? frågas det. Vad har jag möjligen gjort för att förtjäna det?
jag är så jävla rädd jämt, rädd för mina känslor, rädd för mig själv.
Jag gråter och tror jag fortfarande blöder och mina ögon är helt röda.
jag vill att mamma ska komma hem men hon kommer väl inte än på några timmar, så jag får klara mig själv tills dess. Jag orkar inte ringa syrran för jag vet att hon egentligen inte bryr sig ett skit om mig & hon vet inte alls vad jag går igenom & förstår ingenting. Jag ville så gärna ringa honom men hur bra skulle jag må efter det? Det skulle göra tusen gånger mer ont. Varför kan ingen bara förstå & speciellt han? Det gör så jävla ont.
Annons
Visa toppen
Show footer