Massa kärlek till min häst idag <3
Kommer alltid älska min åsna. Efter allt vi gått igenom tillsammans så har vi kommit så otroligt nära.. Låter löjligt kanske, men jag vet vad hon ska göra ibland innan hon gör det, och jag vet alltid varför hon gör saker. Hon vet alltid hur jag mår... Hon vet om jag bara är på allmänt dåligt humör, eller om jag är sur på henne. Hon förstår mig alltid, och accepterar alltid det jag gör... Jag har aldrig mött en häst förut som blir glad när man blir arg på den, som Flame blir ibland när jag är arg på henne. När jag inte varit där på ett tag, och när jag då säger ifrån till henne, blir hon glad. Sur först, men lyser upp så fort hon tror att jag tittar bort. Det är som att hon tänker "nu är morsan tillbaka - äntligen".
Jag var där för henne när hon mådde som sämst, när hon kom till mig utan att ha haft ett stadigt hem, efter att ha haft i alla fall 1 föl och förlorat det, allt innan hon var 4 år... Hon litade inte på någon, ogillade alla, försökte stöta bort alla. Men jag höll fast vid henne, och se vilket band vi har nu... Och hon har funnits där när jag behövt henne. Varje gång.
Min älskade, bitchiga hästjävel <3 Hon är ju mig i hästform, så sant som det är sagt.
Och jag är henne i människoform. Saknar henne så grymt mycket, och jag tänker aldrig, aldrig, släppa henne. Släppt hästintresset, men aldrig intresset för min häst.
Bästa Flame tree siobhian <3

vilken fin bild!!