April
Tuesday 13 July 2010 photo 4/6
|
Jag hoppas verkligen att jag inte måste få den där känslan i mig igen
den svidande besvikelsen och den rivande känslan av att jag aldrig räcker till
jag är så jäkla rädd så jag vill bara gömma mig någonstans
och hoppas att du ska hitta mig och att allt ska bli bra..
jag vill nog kanske för mycket igen?
Sofie vill ha någon hon inte är värd, en del av mig hoppas att jag inte får den eftersom jag nu inte förtjänar den, men jag tycker för mycket om dig för att släppa taget!! Hur rädd jag än är så kan jag nästan ta chansen att kasta mig ut och se om du fångar mig eller inte, jag är villig att ta fallet och smällen om det är så att du bara tittar på, det är verkligen så och jag tror inte att jag har känt så förut. Hur ont det än skulle göra skulle det vara värt det för att jag mår så här bra nu! För om en människa kan få mig att må så här bra och vara så glad så måste det vara meningen att jag ska må såhär just nu.. Om det får fortsätta är det bara du som vet, Jag känner mig så taskig när jag skriver detta men hela min självkänsla ligger i dina händer, släpper du kommer jag aldrig lita på någon mer när den säger att jag är vacker, det gör jag inte nu heller men när någon försöker vara snäll blir jag ju glad, fast den inte menar det! Släpper du så vill jag inte försöka någon mer gång, för att få den där känslan att man tror man ska bli lycklig och sedan bara försvinner allt utan förklaringar, utan att jag fattar någonting..
Men det är bara så att lilla jag är inte tillräckligt, jag är inte sådär som man vill att en flicka ska vara, jag är inte vacker eller ens söt.. Jag är kanske inte alltid snäll heller, men jag försöker verkligen, med hela mitt hjärta försöker jag och jag säger inte nej när någon behöver prata eller bara behöver en kram eller lie stöd. Jag vill verkligen finnas där för jag vill inte vara här för min egen skull, jag vill vara här för alla andras skull!! Och så ni vet så om jag är uppkäftig eller taskig så är det något som är fel och verkligen tynger ner hela mitt hjärta.. Och jag hatar det med mig själv att jag alltid ska vara så jävla glad fast allt gör sjukt ont. Det gör ont att andas, blinka, varje hjärtslag och rörelse gör ont just nu för det känns som jag behöver prata men vet inte med vem, jag vill att någon håller i mig, verkligen tar tag i mig och inte släpper för annars kommer jag fly från mig själv resten av livet, när jag går vill jag inte vara själv, jag går för att jag vill att någon ska ta tag i mig. Jag säger att det är okej fast det inte är det, jag sitter där och skrattar med tårarna rinnande ner för mina kinder och säger att det bara var något löjligt och att jag inte har en aning om varför jag gråter. Och ni tror mig verkligen.. Och jag vågar ju inte ta för mig och verkligen släppa ut allt, tror ni att jag någonsin har släppt ut ilska och känslor för er så kan ni glömma det, det finns EN människa på den här jorden som verkligen har fått mig att prata ut och den människan vet jag inte riktigt var jag står med längre, och allt jag kan säga är förlåt och hoppas det blir bättre, för det var inte mitt fel... Jag vill bara prata med någon som inte avbryter, någon som vill förstå, och någon jag litar på.
Ska sluta plåga er nu med mitt tjat. hej då
den svidande besvikelsen och den rivande känslan av att jag aldrig räcker till
jag är så jäkla rädd så jag vill bara gömma mig någonstans
och hoppas att du ska hitta mig och att allt ska bli bra..
jag vill nog kanske för mycket igen?
Sofie vill ha någon hon inte är värd, en del av mig hoppas att jag inte får den eftersom jag nu inte förtjänar den, men jag tycker för mycket om dig för att släppa taget!! Hur rädd jag än är så kan jag nästan ta chansen att kasta mig ut och se om du fångar mig eller inte, jag är villig att ta fallet och smällen om det är så att du bara tittar på, det är verkligen så och jag tror inte att jag har känt så förut. Hur ont det än skulle göra skulle det vara värt det för att jag mår så här bra nu! För om en människa kan få mig att må så här bra och vara så glad så måste det vara meningen att jag ska må såhär just nu.. Om det får fortsätta är det bara du som vet, Jag känner mig så taskig när jag skriver detta men hela min självkänsla ligger i dina händer, släpper du kommer jag aldrig lita på någon mer när den säger att jag är vacker, det gör jag inte nu heller men när någon försöker vara snäll blir jag ju glad, fast den inte menar det! Släpper du så vill jag inte försöka någon mer gång, för att få den där känslan att man tror man ska bli lycklig och sedan bara försvinner allt utan förklaringar, utan att jag fattar någonting..
Men det är bara så att lilla jag är inte tillräckligt, jag är inte sådär som man vill att en flicka ska vara, jag är inte vacker eller ens söt.. Jag är kanske inte alltid snäll heller, men jag försöker verkligen, med hela mitt hjärta försöker jag och jag säger inte nej när någon behöver prata eller bara behöver en kram eller lie stöd. Jag vill verkligen finnas där för jag vill inte vara här för min egen skull, jag vill vara här för alla andras skull!! Och så ni vet så om jag är uppkäftig eller taskig så är det något som är fel och verkligen tynger ner hela mitt hjärta.. Och jag hatar det med mig själv att jag alltid ska vara så jävla glad fast allt gör sjukt ont. Det gör ont att andas, blinka, varje hjärtslag och rörelse gör ont just nu för det känns som jag behöver prata men vet inte med vem, jag vill att någon håller i mig, verkligen tar tag i mig och inte släpper för annars kommer jag fly från mig själv resten av livet, när jag går vill jag inte vara själv, jag går för att jag vill att någon ska ta tag i mig. Jag säger att det är okej fast det inte är det, jag sitter där och skrattar med tårarna rinnande ner för mina kinder och säger att det bara var något löjligt och att jag inte har en aning om varför jag gråter. Och ni tror mig verkligen.. Och jag vågar ju inte ta för mig och verkligen släppa ut allt, tror ni att jag någonsin har släppt ut ilska och känslor för er så kan ni glömma det, det finns EN människa på den här jorden som verkligen har fått mig att prata ut och den människan vet jag inte riktigt var jag står med längre, och allt jag kan säga är förlåt och hoppas det blir bättre, för det var inte mitt fel... Jag vill bara prata med någon som inte avbryter, någon som vill förstå, och någon jag litar på.
Ska sluta plåga er nu med mitt tjat. hej då
Annons
Comment the photo
Azurewrath
Wed 14 Jul 2010 01:13
Jag finns för dig, om du behöver prata, om vad som helst, verkligen!
När du säger att du mår bra och skrattar som att det inte är något, vet jag att du egentligen behöver en kram och någon att prata ut med, när ditt hjärta är fyllt med sorg :(
Vill inte att du ska ha det såhär! <3
När du säger att du mår bra och skrattar som att det inte är något, vet jag att du egentligen behöver en kram och någon att prata ut med, när ditt hjärta är fyllt med sorg :(
Vill inte att du ska ha det såhär! <3
Cjucumber
Wed 14 Jul 2010 12:08
nej.. speciellt om bara en hittills har fått mig att känna mig så trygg så jag har släppt allt..
Anonymous
Wed 14 Jul 2010 00:45
du kan alltid prata m. mig om du vill, jag lyssnar sålänge du vill och ger dig d stöd jag kan ^^skulle aldrig avbryta (:
Anonymous
Wed 14 Jul 2010 00:13
gulle, jag finns här! T<3C!
ShokoMonster
Tue 13 Jul 2010 23:54
du lär int tro på mej.. Men ja finns alltid, å du kan alltid prata me mej. ja lovar de!<3
älskar dej gumman, verkligen!<3
älskar dej gumman, verkligen!<3
Cjucumber
Tue 13 Jul 2010 23:57
jag vågar inte.. det är det som är problemet, jag vågar inte släppa ut det
jag älskar dig mest <3
jag älskar dig mest <3
15 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/cjucumber/465529000/
Visa toppen
Show footer