Wednesday 3 September 2008 photo 2/4
|
Forograf Aangelish @ bdb
Haha hittade gammla saker jag skrivit. Måste varit typ för två-tre år sen.
Denna har ja skrivit:
Regndropparna smattrade mot fönstrett. Hon satt i sängen med benen hårt indragna mot hennes varma lilla kropp. Tårarna rann ner över hennes kinerna. Smärtan bultade i hennes ryggen. Det var tyst. Bara hennes snyftningar hördes. Mitt i tystnaden öpnnades dörren. Sanbbt ryckte hon till och torkade bort tårarna med tröjärmen. Det var hennes mamma. Som en liten skugga tonade hon upp sig i döröppningen.
&qu ot;Hansover nu", sa hon nästan ohörligt tyst.
Så tyst som om hon skulle svävat över golvytan tog hon sig fram till hennes säng och satte sig på sängkanten. Hon la armen runt hennes axlar. Med ett smärtsamt ansiktsuttryck ryckte hon till. Mamman tog snabbt bort armen, sedan pussade hon henne i pannan. En tår ran ner för hennes kind.
"Förlå tKiwachie, förlåt.", viskade hon tyst
Kapittel 1
Det smattrade nere i köket. Så där hemtrevligt som det brukar låta när en mamma fixar frukost för sin älskade familj. En arg röst, en talrik krossas, en dör smälls igen. Så där som det brukar låta hos när två föräldrar bråkar. Kiwachie gick ner till köket. Tog fram en ispåse ur frysen åt mammas blåa öga och började plocka upp skärvorna. Allting gick i ett välbekant mönster. Hon hälde upp lite juice åt sig och sin mamma.
"Kiwachie du vet att du har engelska prov idag", sa hennes mamma
"mm..",mumm ladeKiwachie till svar mellan hennes tuggor av rostat bröd.
Det var bara börja prata om något normalt. Det var som om det inte alls var konstigt att hennes pappa kommit hem full igår piskat Kiwachie över ryggen med sitt skärp och sedan misshandlat hennes mamma. I dag när hon frågot hur han mådde hade han slått till henne över ögat. Nej självklart fanns det inget onormalt i detta, så alltså var det inget att prata om.
Skolan var något som Kiwachie gillade ett ställe där hon kände sig som om hon inte var den underlägsna. Tvärtom var de hon som bestämde över dom andra. Det trivdes hon med. Hon var noga med att inte skaffa sig några närmare vänner. De hade bara ställt en massa onödiga frågor som inte var deras sak att lägga sig i. En kompis hade hon dock som faktist viste mer än vad hennes favorit färg va eller vilken kille hon gillade som hennes andra kompisar. Linn. Linn viste om allt. Alla känslor som Kiwachie hade. Ibland kände hon sig skyldig över att hon dämpte över allt på någon annan så här. Att hon var tvungen att känna ett styng av vad hon själv kände.
"Kiwachie Svensson, ropade hennes jympa lärare, Så varför ska inte du vara med på jympan idag då?"
"De har väll inte du att göra med", snäste hon tillbaka.
Kiwachie var nästan aldrig med på jympan. Därför fick hon nästan alltid gå ut på promenad med extra läraren i idrott. Bara hon och han. Alltid lika pinsamt tyst.
Haha hittade gammla saker jag skrivit. Måste varit typ för två-tre år sen.
Denna har ja skrivit:
Regndropparna smattrade mot fönstrett. Hon satt i sängen med benen hårt indragna mot hennes varma lilla kropp. Tårarna rann ner över hennes kinerna. Smärtan bultade i hennes ryggen. Det var tyst. Bara hennes snyftningar hördes. Mitt i tystnaden öpnnades dörren. Sanbbt ryckte hon till och torkade bort tårarna med tröjärmen. Det var hennes mamma. Som en liten skugga tonade hon upp sig i döröppningen.
&qu ot;Hansover nu", sa hon nästan ohörligt tyst.
Så tyst som om hon skulle svävat över golvytan tog hon sig fram till hennes säng och satte sig på sängkanten. Hon la armen runt hennes axlar. Med ett smärtsamt ansiktsuttryck ryckte hon till. Mamman tog snabbt bort armen, sedan pussade hon henne i pannan. En tår ran ner för hennes kind.
"Förlå tKiwachie, förlåt.", viskade hon tyst
Kapittel 1
Det smattrade nere i köket. Så där hemtrevligt som det brukar låta när en mamma fixar frukost för sin älskade familj. En arg röst, en talrik krossas, en dör smälls igen. Så där som det brukar låta hos när två föräldrar bråkar. Kiwachie gick ner till köket. Tog fram en ispåse ur frysen åt mammas blåa öga och började plocka upp skärvorna. Allting gick i ett välbekant mönster. Hon hälde upp lite juice åt sig och sin mamma.
"Kiwachie du vet att du har engelska prov idag", sa hennes mamma
"mm..",mumm ladeKiwachie till svar mellan hennes tuggor av rostat bröd.
Det var bara börja prata om något normalt. Det var som om det inte alls var konstigt att hennes pappa kommit hem full igår piskat Kiwachie över ryggen med sitt skärp och sedan misshandlat hennes mamma. I dag när hon frågot hur han mådde hade han slått till henne över ögat. Nej självklart fanns det inget onormalt i detta, så alltså var det inget att prata om.
Skolan var något som Kiwachie gillade ett ställe där hon kände sig som om hon inte var den underlägsna. Tvärtom var de hon som bestämde över dom andra. Det trivdes hon med. Hon var noga med att inte skaffa sig några närmare vänner. De hade bara ställt en massa onödiga frågor som inte var deras sak att lägga sig i. En kompis hade hon dock som faktist viste mer än vad hennes favorit färg va eller vilken kille hon gillade som hennes andra kompisar. Linn. Linn viste om allt. Alla känslor som Kiwachie hade. Ibland kände hon sig skyldig över att hon dämpte över allt på någon annan så här. Att hon var tvungen att känna ett styng av vad hon själv kände.
"Kiwachie Svensson, ropade hennes jympa lärare, Så varför ska inte du vara med på jympan idag då?"
"De har väll inte du att göra med", snäste hon tillbaka.
Kiwachie var nästan aldrig med på jympan. Därför fick hon nästan alltid gå ut på promenad med extra läraren i idrott. Bara hon och han. Alltid lika pinsamt tyst.
Comment the photo
kan du iinte lägga ut nåra av dina noveller me^^
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/cogie/261909051/