Wednesday 3 September 2008 photo 3/4
![]() ![]() ![]() |
Hittade några gammla saker jag skrivit. Måste vartit för 2-3 år sen.
Frukostbordet. Alla sitter där med sina frukostfrallor och ångande koppar med te. Alla iklädda fina kontorskläder och ett påklistrat leende. Mamma målar sina långa lösnaglar med ett rött lack. Pappa pratar i sin nya hansfree tellefon och mina två äldre bröder diskuterar acctier som står i dagens tidning. Har de alltid varit så här? Undrar ja när ja sitter vi bordet och följer deras rörelser. Har vår familj alltid varit den perfekta familjen som igentligen inte säger ett ord till varandra. Det hade alltid varit så när ja växte upp. Undra om de hade varit så när Tim och Johnny växte upp? Jag hälde upp frostis i en talrick och hälde på mjölk.
-Vet ni va jag har läst,börjar mamma och lackar sin långa tummnagel på vänsterhanden, hon inspekterar sina naglar och går sedan över till att färga högerhandens plastbitar, Jag har läst att det är inte fett man blir tjock av, utan socker, hon blåser försiktigt på naglarna och kollar på mej.
Jag slevar in en stor sked med frostis i munnen.
-Vet du va ja har läst, säger jag med mat i munnen och ser hur mamma gör en äcklad min, att dinosarier va utdödda för länge sen, men de kan ju inte va sant efter som det sitter en livs levande ragata framför mej, så undra om det där med sockret är sant, man ska nog inte tro på allt man läser,säger ja och ler triumferat.
Mamma snörper sin hårt målade mun och borstar av osynliga smulor ifrån sin långa skjol.
Jojjo stirrar på mej när ja kommer gående mot lekparken där vi bästemmt träff. Jag går klädd i en kort jeansskjol med nitbälte och ett tight svart uringat linne. Jojjo har på sig en rosa klänning och hennes långa blonda löshår är uppsatt i en knut.
-Jenna, du skulle ju klä upp dej de e ju min farsas birthday ju, säger hon och tar upp ett ciggpaket ur väskan. Hon bjuder som vanligt.
Ja svarar inte på hennes uttalande utan tar och drar in mycket rök i lungorna och gör rökringar, så som farfar en gång lärt mej när han upptäkt för några år sen att jag rökte. Han hade sagt att nu har vi ju ett gemensamt inresse.
Jojjo kan inte blåsa rökringar och jag tänkte inte lära henne tricket. Hon va ju bättre än mej på allt annat så detta kunde få vara min grej.
Vi rökte våra ciggaretter in till filtren och dumpade dom sedan i sanden under oss. Ja undrar igentligen vem som kommit på att de ska vara sand i en lekpark. Måste vara en riktigt dum person. Tänk va smutsiga ungarna alltid blir när dom krälar runt på alla fyra i sanden.
-Du får låna en klänning av mej när vi kommer hem, säger Jojjo och tar upp ett paket med minttuggummin, här,säger hon, för att dölja rökdofften.
Jojjos föräldrar vet inte om att hon röker. Dom vet inte om att hon dricker eller att hon låg med gymmpa läran för att få bra betyg. Dom tror att hon är en rar liten flicka som aldrig gjort nått fel och att hålet där hennes läppeircing brukar sitta är en skönhetsfläck väl placead på vänstra sidan av hennes överläpp. Naiva föräldrar.
Vi började traska hemmåt Jojjo. Jag i mina röda converse och Jojjo i sina höga Stillet klackar.
Jojjo bor i ett sånt där hus som om det hade varit en film och man hade visat huset hade det spelats sån där klassiskmusik, ni vet som det alltid gör i filmer. Vårt hus är väl ganska liknande faktist. Ligger i samma område där alla hus har stora grindar med koder man ska knappra in.
Jojjo smugglade med mej upp på sitt rum och drog på mej en av sina röda klänningar. Den satt tight och såg längre ut en den skulle vara, efter som den var gjord för att passa Jojjos modelkropp. Men hon intygade att jag såg, som hon uttryckte de "super mega hot" ut. Varför fick jag aldrig se ut som mej själv? Varför va jag alltid tvungen att göra om mej och varför räker jag inte som jag är. Alla skulle alltid kämmas över mej eller låssas som om dom inte känner mej. Min föräldrar hade en gång sagt till mej att jag var en skam för vår släkt. Men varför måste jag vara så fin bara för att jag heter von Rosentörn i efternamn. Jag tänkter inte leva dubbelliv som Jojjo. Jag är den ja är. Jennifer "Jenna" von Rosentörn. Med svartsminkat ansikte och trasiga converse skor. Det är ja.
Efter alla tårta och hurranden, gick jag och Jojjo hem till mej. Ingen var hemma utan jobbade på min pappas företag. Vår hushållerska kom och hälsade på oss. -Vill ni ha käk? frågade hon.
Ett sätt hon bara pratade med mej på. Jojjo tyckte att det var ohyfsat av en hushållerska att prata på det sättet men jag ville att hon skulle snacka så. Jag menar det måste ju va jobbit och gå runt och säga "ursäkta önskar fru von Rosentörn något att äta" som hon alltid fick säga till min mamma.
Vi sa nej tack och gick upp på mitt rum där Jojjo kastade av sig sin förklänad och tog på sig en kort jeanskjol och ett tight rosa linne.
Hon satte i sin läpp percing och släppte ut sitt länga löshår som nästan räkte ner till rumpan på henne.
Frukostbordet. Alla sitter där med sina frukostfrallor och ångande koppar med te. Alla iklädda fina kontorskläder och ett påklistrat leende. Mamma målar sina långa lösnaglar med ett rött lack. Pappa pratar i sin nya hansfree tellefon och mina två äldre bröder diskuterar acctier som står i dagens tidning. Har de alltid varit så här? Undrar ja när ja sitter vi bordet och följer deras rörelser. Har vår familj alltid varit den perfekta familjen som igentligen inte säger ett ord till varandra. Det hade alltid varit så när ja växte upp. Undra om de hade varit så när Tim och Johnny växte upp? Jag hälde upp frostis i en talrick och hälde på mjölk.
-Vet ni va jag har läst,börjar mamma och lackar sin långa tummnagel på vänsterhanden, hon inspekterar sina naglar och går sedan över till att färga högerhandens plastbitar, Jag har läst att det är inte fett man blir tjock av, utan socker, hon blåser försiktigt på naglarna och kollar på mej.
Jag slevar in en stor sked med frostis i munnen.
-Vet du va ja har läst, säger jag med mat i munnen och ser hur mamma gör en äcklad min, att dinosarier va utdödda för länge sen, men de kan ju inte va sant efter som det sitter en livs levande ragata framför mej, så undra om det där med sockret är sant, man ska nog inte tro på allt man läser,säger ja och ler triumferat.
Mamma snörper sin hårt målade mun och borstar av osynliga smulor ifrån sin långa skjol.
Jojjo stirrar på mej när ja kommer gående mot lekparken där vi bästemmt träff. Jag går klädd i en kort jeansskjol med nitbälte och ett tight svart uringat linne. Jojjo har på sig en rosa klänning och hennes långa blonda löshår är uppsatt i en knut.
-Jenna, du skulle ju klä upp dej de e ju min farsas birthday ju, säger hon och tar upp ett ciggpaket ur väskan. Hon bjuder som vanligt.
Ja svarar inte på hennes uttalande utan tar och drar in mycket rök i lungorna och gör rökringar, så som farfar en gång lärt mej när han upptäkt för några år sen att jag rökte. Han hade sagt att nu har vi ju ett gemensamt inresse.
Jojjo kan inte blåsa rökringar och jag tänkte inte lära henne tricket. Hon va ju bättre än mej på allt annat så detta kunde få vara min grej.
Vi rökte våra ciggaretter in till filtren och dumpade dom sedan i sanden under oss. Ja undrar igentligen vem som kommit på att de ska vara sand i en lekpark. Måste vara en riktigt dum person. Tänk va smutsiga ungarna alltid blir när dom krälar runt på alla fyra i sanden.
-Du får låna en klänning av mej när vi kommer hem, säger Jojjo och tar upp ett paket med minttuggummin, här,säger hon, för att dölja rökdofften.
Jojjos föräldrar vet inte om att hon röker. Dom vet inte om att hon dricker eller att hon låg med gymmpa läran för att få bra betyg. Dom tror att hon är en rar liten flicka som aldrig gjort nått fel och att hålet där hennes läppeircing brukar sitta är en skönhetsfläck väl placead på vänstra sidan av hennes överläpp. Naiva föräldrar.
Vi började traska hemmåt Jojjo. Jag i mina röda converse och Jojjo i sina höga Stillet klackar.
Jojjo bor i ett sånt där hus som om det hade varit en film och man hade visat huset hade det spelats sån där klassiskmusik, ni vet som det alltid gör i filmer. Vårt hus är väl ganska liknande faktist. Ligger i samma område där alla hus har stora grindar med koder man ska knappra in.
Jojjo smugglade med mej upp på sitt rum och drog på mej en av sina röda klänningar. Den satt tight och såg längre ut en den skulle vara, efter som den var gjord för att passa Jojjos modelkropp. Men hon intygade att jag såg, som hon uttryckte de "super mega hot" ut. Varför fick jag aldrig se ut som mej själv? Varför va jag alltid tvungen att göra om mej och varför räker jag inte som jag är. Alla skulle alltid kämmas över mej eller låssas som om dom inte känner mej. Min föräldrar hade en gång sagt till mej att jag var en skam för vår släkt. Men varför måste jag vara så fin bara för att jag heter von Rosentörn i efternamn. Jag tänkter inte leva dubbelliv som Jojjo. Jag är den ja är. Jennifer "Jenna" von Rosentörn. Med svartsminkat ansikte och trasiga converse skor. Det är ja.
Efter alla tårta och hurranden, gick jag och Jojjo hem till mej. Ingen var hemma utan jobbade på min pappas företag. Vår hushållerska kom och hälsade på oss. -Vill ni ha käk? frågade hon.
Ett sätt hon bara pratade med mej på. Jojjo tyckte att det var ohyfsat av en hushållerska att prata på det sättet men jag ville att hon skulle snacka så. Jag menar det måste ju va jobbit och gå runt och säga "ursäkta önskar fru von Rosentörn något att äta" som hon alltid fick säga till min mamma.
Vi sa nej tack och gick upp på mitt rum där Jojjo kastade av sig sin förklänad och tog på sig en kort jeanskjol och ett tight rosa linne.
Hon satte i sin läpp percing och släppte ut sitt länga löshår som nästan räkte ner till rumpan på henne.
Comment the photo
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/cogie/261910692/