Monday 22 December 2008 photo 2/3
|
I dreamt of Edward Cullen!
Jag drömde seriöst att Robert Pattinson kom till mig som Edward. I'm so happy!
Jag skriver min djävla dröm som en novell. -.-''
Jag var ute och gick sent på kvällen, på väg hem från en fest eller något liknanade. Och så stöter jag på den vackraste person jag någonsin sett, han ursäktar för att han är i vägen och försöker gå därifrån men jag tar fast i hans arm och han stannar och stirrar på den.
"Ursäkta mig, men jag måste verkligen gå." Jag kollade in i hans ögon som var väldigt mörka för att vara en människas och sedan kom jag att tänka på att han var väldigt lik Edward Cullen. Jag lade huvudet på sned och han fortsatte att stirra men hans blick låg på mitt ansikte. Var inte Edward vampyr? Jo, det var han. Och när jag tänker efter, hans arm var för kall för att vara levande. Han måste vara Edward. Jag tog ett långsamt steg närmare och andades in hans härliga doft, den gick inte att beskriva utan man fastnade liksom i den. Den sög en närmare. Sedan kom jag att tänka på hans underbara röst.
"Edward.." Viskade jag, "Edward Cullen, det är du eller hur?" Fortsatte jag med och stirrade på honom, hans ögon blev vida´och han lutade sig närmare.
"Hur kunde du veta det?" Han röst var som änglasång. Helt underbar.
"Jag bara vet." Fortsatte jag och rörde vid hans hand, "Din hud är så len." Jag var helt borttrollad i honom. Han var allt vad man kunde önska sig. Helt jävla perfekt. En känsla rusade över mig, kunde jag vara så intresserad av denna person? Vid första mötet? Jag suckade och släppte sakta hans hand och vände mig om. "Ursäkta mig, jag.. Jag vet inte vad jag håller på med." Jag suckade och började fortsätta hemåt, men jag kunde höra fotsteg i gruset bakom mig. Följde han efter mig? Han stod plötsligt vid min sida.
"Jag dras till dig." Hade han viskat i mitt öra. Jag har ingen aning om vad som hände efter det men ag vet att det måste ha gått ett tag för sedan minns jag att vi satt vid middagsbordet, han hade ett vinglas med vad jag gissade var blod i för han drack innehållet. Själv åt jag mat och ljus vad tända. Inte bara ett utan snarare 50. Solen började gå upp och vi hade det så trevligt så, och plötsligt ställde han sig upp och gick fram till fönstet. Han bar en vit skjorta med vita knappar och en kavaj över, men kavajen hade han hängt över ryggstödet. Jag gick fram till honom och ställde mig på hans vänstra sida, vid stod framför två gigantiska fönster, och vid hade tre likadana på vänster sida om oss. Lägenheten var väldigt öppen. Han flinade åt mig och sade:
"Dra upp persiennerna." Jag lydde order och sedan fortsatte han. "Jag ska vis varför jag inte kan vara i solen." Fortsatte han och jag min ögon blev stora.
"Du smälter väl inte?" Viskade jag försiktigt. Hans skratt var så ljuvligt
"Nej, det gör jag inte." Svarade han fortfarande skratt i rösten och sedan började han knäppa av sig skjortan, jag stirrade på hans vackra kropp som gav mig rysningar ända in i benmärgen. Jag skakade på huvudet och riktade ögonen mot hans huvud, jag såg när han kastade iväg skjortan och den landade enkelt på soffan bakom honom. Sedan kollade jag ut igenom fönstret där solen började resa sig bakom hyreshuset och han sträckte ut armarna. Plötsligt nådde solen mitt fönster och... Min morsa väckte mig. OTUR VA?!
Jag drömde seriöst att Robert Pattinson kom till mig som Edward. I'm so happy!
Jag skriver min djävla dröm som en novell. -.-''
Jag var ute och gick sent på kvällen, på väg hem från en fest eller något liknanade. Och så stöter jag på den vackraste person jag någonsin sett, han ursäktar för att han är i vägen och försöker gå därifrån men jag tar fast i hans arm och han stannar och stirrar på den.
"Ursäkta mig, men jag måste verkligen gå." Jag kollade in i hans ögon som var väldigt mörka för att vara en människas och sedan kom jag att tänka på att han var väldigt lik Edward Cullen. Jag lade huvudet på sned och han fortsatte att stirra men hans blick låg på mitt ansikte. Var inte Edward vampyr? Jo, det var han. Och när jag tänker efter, hans arm var för kall för att vara levande. Han måste vara Edward. Jag tog ett långsamt steg närmare och andades in hans härliga doft, den gick inte att beskriva utan man fastnade liksom i den. Den sög en närmare. Sedan kom jag att tänka på hans underbara röst.
"Edward.." Viskade jag, "Edward Cullen, det är du eller hur?" Fortsatte jag med och stirrade på honom, hans ögon blev vida´och han lutade sig närmare.
"Hur kunde du veta det?" Han röst var som änglasång. Helt underbar.
"Jag bara vet." Fortsatte jag och rörde vid hans hand, "Din hud är så len." Jag var helt borttrollad i honom. Han var allt vad man kunde önska sig. Helt jävla perfekt. En känsla rusade över mig, kunde jag vara så intresserad av denna person? Vid första mötet? Jag suckade och släppte sakta hans hand och vände mig om. "Ursäkta mig, jag.. Jag vet inte vad jag håller på med." Jag suckade och började fortsätta hemåt, men jag kunde höra fotsteg i gruset bakom mig. Följde han efter mig? Han stod plötsligt vid min sida.
"Jag dras till dig." Hade han viskat i mitt öra. Jag har ingen aning om vad som hände efter det men ag vet att det måste ha gått ett tag för sedan minns jag att vi satt vid middagsbordet, han hade ett vinglas med vad jag gissade var blod i för han drack innehållet. Själv åt jag mat och ljus vad tända. Inte bara ett utan snarare 50. Solen började gå upp och vi hade det så trevligt så, och plötsligt ställde han sig upp och gick fram till fönstet. Han bar en vit skjorta med vita knappar och en kavaj över, men kavajen hade han hängt över ryggstödet. Jag gick fram till honom och ställde mig på hans vänstra sida, vid stod framför två gigantiska fönster, och vid hade tre likadana på vänster sida om oss. Lägenheten var väldigt öppen. Han flinade åt mig och sade:
"Dra upp persiennerna." Jag lydde order och sedan fortsatte han. "Jag ska vis varför jag inte kan vara i solen." Fortsatte han och jag min ögon blev stora.
"Du smälter väl inte?" Viskade jag försiktigt. Hans skratt var så ljuvligt
"Nej, det gör jag inte." Svarade han fortfarande skratt i rösten och sedan började han knäppa av sig skjortan, jag stirrade på hans vackra kropp som gav mig rysningar ända in i benmärgen. Jag skakade på huvudet och riktade ögonen mot hans huvud, jag såg när han kastade iväg skjortan och den landade enkelt på soffan bakom honom. Sedan kollade jag ut igenom fönstret där solen började resa sig bakom hyreshuset och han sträckte ut armarna. Plötsligt nådde solen mitt fönster och... Min morsa väckte mig. OTUR VA?!
Synd att din mamma väckte dig, jag hade velat fortsätta läsa, eheh. ^^
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/colladore/309560564/