Han var inte riktigt 100 % medgörlig idag. Ganska spänd stundtals och släppte inte riktigt efter för att bli så låg som jag brukar ha honom, utan spände gärna nacken och blev lite väl kort och hastig i traven.

Galoppen var bättre, även om han var ganska hög i formen där med. Dock blev han väldigt sur när jag petade till honom med spöet för att han inte reagerade för skänkeln haha, se de två följande bilderna...

På slutet vart han dock riktigt fin och låg när jag väl tog tag i problemet! Han har fortfarande en tendens att släppa stödet när det är jobbigt, och instinktivt reagerar jag med att mjukna och försöka "leda" ner honom. Det fungerar inte, utan det som gäller är att hålla kvar ett mjukt stöd och driva, driva, driva. Det gav resultat och han blev superfin! Självklart hade mamma redan gått när vi kom över den tröskeln och jag travade av honom, men men. Det är trots allt bara andra gången han är på dressyrbanan (första gången var i fredags), så det är kanske inte så konstigt att han var lite spänd :)

Hahaha hon börjar bli van vid att han är som han är...