Tuesday 19 January 2010 photo 1/4
![]() ![]() ![]() |
Hejsan kära bilddagbok, här sitter jag som vanligt, natten är inte längre så ung, men det spelar ingen roll för sängen kommer jag inte hamna i, inte ännu i alla fall. Imorgon, fast egentligen idag, ska jag till det där stället som jag vill vara på, som jag har ångest över att jag inte är på, men allt jag får där är ångest över att jag är där. Så varför vill jag dit då? Det är en sak att fundera rejält på. Men inte nu, inte sen, troligtvis aldrig. Aldrig stavas aldrig med två L och alltid stavas alltid med två L. Varför jag skriver det vet jag inte riktigt men jag kände att det behövdes, lite för att glida ifrån ämnet som egentligen inte existerade. Ett ämne som jag inte känner till, ämnet kanske var "Inget ämne" som i ett mail där någon inte riktigt vetat vad för ämne de ska sätta på den osammanhängande texten som följer ämnet utan ämne. Jag skickade idag ett lustigt mail, fast nä det var inte jag, jag tog bara emot ett lustigt mail, men så kanske en annan person tänkte när det där mailet var ivägskickat. Det är fantastiskt vad som kan skrivas ner från inget vettigt alls.
".. han har svårigheter med att hålla en röd tråd i talet.
Glider iväg och förstår inte själv vad han pratar om"
Kanske är det så, men det måste nog gälla vid skrift. För precis som det där mailet som inte hade något ämne så är det här en osammanhängande text utan något direkt ämne. Kanske är det lite som en metafor för livet? För vem kan egentligen sätta ett ämne på sitt liv? Vore inte det onödigt att sätta ett ämne på sitt liv och leva efter detta förutbestämda ord som ... nä jag vet faktiskt inte vad man skulle kunna ha för ämne på sitt liv, men jo, jag kanske skulle kunna stämpla mitt liv som "Fundersamt.. men ändå inte". För det är det jag gör hela dagarna sitter och funderar men ändå inte, tankarna går utan att jag styr dem, ungefär som mina fingrar gör nu, eller ja inte EXAKT nu för nu skriver jag ju detta som jag är fullt medveten om, när jag skriver denna extremt osammanhängande texten, som är lika spontan som min vardag även om min så kallade spontanitet oftast slutar i att ligga i sängen och lyssna på musik som både är ledsen och glad, snabb och mjuk och ibland även lite bra.
Du har säkert vid det här laget slutat läsa men om du gör det så har du nog lika lite som mig att göra, för vem skriver en sådan här text och inte minst, vem läser en text som denna? Du är nog lite förvirrad vid det här laget, något som alla nog blir var dag, i alla fall lite förvirrad. Så idag var det min tur att göra dig förvirrad. Hurra för mig, jag har faktiskt åstadkommit något idag, även om det var lite onödigt att göra dig förvirrad, för man vill ju inte bli förvirrad av en bortkommen pojke från sydvästra skåne, även om Lund kanske inte ligger sååå långt ner i skåne.. det är väll ganska mycket i mitten men ändå inte, fast lite ut åt vänster. Det är ju ändå cykelavstånd till Lomma Beach där man kan grilla och bada på sommaren och kanske supa sig full och ligga med en och en annan fjortonåring, tur att jag inte gjort det för då hade farbror polis blivit arg. Jag undrar hur länge den här texten kommer fortsätta, jag kommer köra på tills det inte går att skriva mer, testa längden på BDB typ? Vad bra, det känns som om det börjar ta slut nu faktiskt. Jag känner mig helt plötsligt inte så bra på att skriva längre, jag undrar om det blir ett långt inlägg, det tror jag inte.. Nu kan det ju vara läge att välja en bild... ja för vem har inte stått sådär nån gång i sitt liv, vem har inte varit en superhjälte som stått vad havsvattnet och spanat ut mot horisonten med bron som han en gång cyklat över i bakgrunden? Ja säkert var det jag, jag vet inte men förhoppningsvis är jag nästan samma person nu som då, men ändå inte för då var jag bara en ung pojke utan besvär och bekymmer. Eller har jag fått det om bakfoten? För det är väll besvär och bekymmer man vill ha, nej jag har säkert fel.. nä jag har nog rätt. Jo vi gissar på att jag har rätt. Alla vill ha besvär och bekymmer. Därför vill man växa upp, växa upp så man äntligen förtjänar de där besvären, allt ansvar och all ångest, för vem vill vara ung och bara leva, utan hinder, utan mål, utan något att tänka på. Bara finnas och uppleva glädje och lycka, springa runt bland träd och leka med kottar, om man inte bor i sydvästra skåne eller vad jag nu kom fram till att jag bor, för här har vi inga kottar, inte naturligt i alla fall. In på Linero, här har vi grönska och betong, något på sommaren är otroligt vacker men på vintern blir något grått och dystert, men visst kan man även finna det vackra i gråa hus och dystra trädklungor? För visst man mörka och tråkiga saker ändå vara vackra på sitt sätt och sprida glädje till de som uppskattar det mörka och dystra i livet. Det är något vi måste värna om, för vad vore världen utan de onda? Vem skulle Stålmannen och Bamse slåss mot då? Om de ens skulle existerat, för vem skulle hitta på en superhjälte som slåss mot ondskan när ondskan inte existerar, om den ens existerat? Jadu, vilken fråga.. För övrigt så är ju den där bamse en jävla knarkare, man märker ju ganska lätt vem av ens polare som älskade bamse när de var små.
När jag blir pappa ska mina ungar fan inte läsa Bamse för jag ska inte vara pappa till några smygknarkande tonåringar. Ska de göra dåliga saker så kan de ta å skriva sådana här långa texter som vissa tvingar sig igenom så de kan skriva kommentarer om hur poetiskt det är eller hur dum i huvudet jag är som orkar skriva något som detta. Men då kan jag ju bara säga att det är du som är dumma i huvudet när du läser igenom en milslång text skriven av en person som du omöjligt känner på riktigt, för vem kan verkligen känna en person som inte känner sig själv? Att avsluta en text som inte har ett direkt ämne är så svårt, för det finns ingen slut att komma till, det går bara att skriva och skriva för det ena leder till det andra precis som en fylla kan leda till föräldraskap, äktenskap, gött sex och kanske till och med en och en annan könssjukdom. Tur att jag inte kan ragga när jag är full, det är inte det att jag är dålig, jag gör det inte ens. Då vart ju min nästa fylla förstörd för nu kommer det nog bli så att jag raggar sönder nån brud, ligger med henne och har kul, sen sitter jag där med klamydia eller herpes eller nån annan sjukdom med ett sånnt dära lustigt men på samma gång väldigt avskräckande namn..
".. han har svårigheter med att hålla en röd tråd i talet.
Glider iväg och förstår inte själv vad han pratar om"
Kanske är det så, men det måste nog gälla vid skrift. För precis som det där mailet som inte hade något ämne så är det här en osammanhängande text utan något direkt ämne. Kanske är det lite som en metafor för livet? För vem kan egentligen sätta ett ämne på sitt liv? Vore inte det onödigt att sätta ett ämne på sitt liv och leva efter detta förutbestämda ord som ... nä jag vet faktiskt inte vad man skulle kunna ha för ämne på sitt liv, men jo, jag kanske skulle kunna stämpla mitt liv som "Fundersamt.. men ändå inte". För det är det jag gör hela dagarna sitter och funderar men ändå inte, tankarna går utan att jag styr dem, ungefär som mina fingrar gör nu, eller ja inte EXAKT nu för nu skriver jag ju detta som jag är fullt medveten om, när jag skriver denna extremt osammanhängande texten, som är lika spontan som min vardag även om min så kallade spontanitet oftast slutar i att ligga i sängen och lyssna på musik som både är ledsen och glad, snabb och mjuk och ibland även lite bra.
Du har säkert vid det här laget slutat läsa men om du gör det så har du nog lika lite som mig att göra, för vem skriver en sådan här text och inte minst, vem läser en text som denna? Du är nog lite förvirrad vid det här laget, något som alla nog blir var dag, i alla fall lite förvirrad. Så idag var det min tur att göra dig förvirrad. Hurra för mig, jag har faktiskt åstadkommit något idag, även om det var lite onödigt att göra dig förvirrad, för man vill ju inte bli förvirrad av en bortkommen pojke från sydvästra skåne, även om Lund kanske inte ligger sååå långt ner i skåne.. det är väll ganska mycket i mitten men ändå inte, fast lite ut åt vänster. Det är ju ändå cykelavstånd till Lomma Beach där man kan grilla och bada på sommaren och kanske supa sig full och ligga med en och en annan fjortonåring, tur att jag inte gjort det för då hade farbror polis blivit arg. Jag undrar hur länge den här texten kommer fortsätta, jag kommer köra på tills det inte går att skriva mer, testa längden på BDB typ? Vad bra, det känns som om det börjar ta slut nu faktiskt. Jag känner mig helt plötsligt inte så bra på att skriva längre, jag undrar om det blir ett långt inlägg, det tror jag inte.. Nu kan det ju vara läge att välja en bild... ja för vem har inte stått sådär nån gång i sitt liv, vem har inte varit en superhjälte som stått vad havsvattnet och spanat ut mot horisonten med bron som han en gång cyklat över i bakgrunden? Ja säkert var det jag, jag vet inte men förhoppningsvis är jag nästan samma person nu som då, men ändå inte för då var jag bara en ung pojke utan besvär och bekymmer. Eller har jag fått det om bakfoten? För det är väll besvär och bekymmer man vill ha, nej jag har säkert fel.. nä jag har nog rätt. Jo vi gissar på att jag har rätt. Alla vill ha besvär och bekymmer. Därför vill man växa upp, växa upp så man äntligen förtjänar de där besvären, allt ansvar och all ångest, för vem vill vara ung och bara leva, utan hinder, utan mål, utan något att tänka på. Bara finnas och uppleva glädje och lycka, springa runt bland träd och leka med kottar, om man inte bor i sydvästra skåne eller vad jag nu kom fram till att jag bor, för här har vi inga kottar, inte naturligt i alla fall. In på Linero, här har vi grönska och betong, något på sommaren är otroligt vacker men på vintern blir något grått och dystert, men visst kan man även finna det vackra i gråa hus och dystra trädklungor? För visst man mörka och tråkiga saker ändå vara vackra på sitt sätt och sprida glädje till de som uppskattar det mörka och dystra i livet. Det är något vi måste värna om, för vad vore världen utan de onda? Vem skulle Stålmannen och Bamse slåss mot då? Om de ens skulle existerat, för vem skulle hitta på en superhjälte som slåss mot ondskan när ondskan inte existerar, om den ens existerat? Jadu, vilken fråga.. För övrigt så är ju den där bamse en jävla knarkare, man märker ju ganska lätt vem av ens polare som älskade bamse när de var små.
När jag blir pappa ska mina ungar fan inte läsa Bamse för jag ska inte vara pappa till några smygknarkande tonåringar. Ska de göra dåliga saker så kan de ta å skriva sådana här långa texter som vissa tvingar sig igenom så de kan skriva kommentarer om hur poetiskt det är eller hur dum i huvudet jag är som orkar skriva något som detta. Men då kan jag ju bara säga att det är du som är dumma i huvudet när du läser igenom en milslång text skriven av en person som du omöjligt känner på riktigt, för vem kan verkligen känna en person som inte känner sig själv? Att avsluta en text som inte har ett direkt ämne är så svårt, för det finns ingen slut att komma till, det går bara att skriva och skriva för det ena leder till det andra precis som en fylla kan leda till föräldraskap, äktenskap, gött sex och kanske till och med en och en annan könssjukdom. Tur att jag inte kan ragga när jag är full, det är inte det att jag är dålig, jag gör det inte ens. Då vart ju min nästa fylla förstörd för nu kommer det nog bli så att jag raggar sönder nån brud, ligger med henne och har kul, sen sitter jag där med klamydia eller herpes eller nån annan sjukdom med ett sånnt dära lustigt men på samma gång väldigt avskräckande namn..
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/constellations/438318448/