February
Wednesday 9 December 2009 photo 1/1
|
<!--[if gte mso 9]><xml> <w:WordDocument> <w:View>Normal</w:View> <w:Zoom>0</w:Zoom> <w:HyphenationZone>21</w:HyphenationZone> <w:PunctuationKerning /> <w:ValidateAgainstSchemas /> <w:SaveIfXMLInvalid>false</w:SaveIfXMLInvalid> <w:IgnoreMixedContent>false</w:IgnoreMixedContent> <w:AlwaysShowPlaceholderText>false</w:AlwaysShowPlaceholderText> <w:Compatibility> <w:BreakWrappedTables /> <w:SnapToGridInCell /> <w:WrapTextWithPunct /> <w:UseAsianBreakRules /> <w:DontGrowAutofit /> </w:Compatibility> <w:BrowserLevel>MicrosoftInternetExplorer4</w:BrowserLevel> </w:WordDocument> </xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml> <w:LatentStyles DefLockedState="false" LatentStyleCount="156"> </w:LatentStyles> </xml><![endif]--> <!-- /* Style Definitions */ p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal {mso-style-parent:""; margin:0cm; margin-bottom:.0001pt; mso-pagination:widow-orphan; font-size:12.0pt; font-family:"Times New Roman"; mso-fareast-font-family:"Times New Roman";} @page Section1 {size:612.0pt 792.0pt; margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt; mso-header-margin:36.0pt; mso-footer-margin:36.0pt; mso-paper-source:0;} div.Section1 {page:Section1;} --> <!--[if gte mso 10]><style> /* Style Definitions */ table.MsoNormalTable {mso-style-name:"Normal tabell"; mso-tstyle-rowband-size:0; mso-tstyle-colband-size:0; mso-style-noshow:yes; mso-style-parent:""; mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt; mso-para-margin:0cm; mso-para-margin-bottom:.0001pt; mso-pagination:widow-orphan; font-size:10.0pt; font-family:"Times New Roman"; mso-ansi-language:#0400; mso-fareast-language:#0400; mso-bidi-language:#0400;}</style><![endif]-->
Syrran o ja hade inget o göra, så vi skrev en liten berättelse:D Är massa grammatiska fel men ni fattar nog va de står:)
Ibumentin
<!--[if !supportLineBreakNewLine]-->
<!--[endif]-->
Bellman satt med sin kopp rykande hett te och stirrade storögt ner på sin
flitigt påsamlade hög med räkningar, räkningar som han samlat på sig under
två års tid.
Bellman läser... "Om icke herr Carl Bellman inom snarast betalar beloppet
på 600 000 svenska riksdaler, kommer herr Carl Bellman att för all tid
för resten av sitt liv få känna doften av sin avföring och smaken av mögligt bröd
i fängelshålan!" undertecknat: Herr Göran Fritzl Sparrow.
Herrejesus i guds himmel som e blå ibland. Hur i hela friden när de inte e krig ska jag ta mig ur det här. Jag har ju inte ens tillräckligt med cash för att betala av min Ipod, eller klara mig med mat månaden ut. Ja! Jag skapar ett konto på Unibet.com och fixar till mig lite cash genom poker.
Bellmans pokerplaner gick i kras, och han satsade istället på att ge ut sångboken
"Ramsor för A-lagare" som dock aldrig heller lyckades slå igenom särskilt stort.
Kvällen innan Inbetalningsdagen bryter Bellman ihop och faller gråtandes och hulkandes in i
djup och mystisk sömn.
Carl Bellman vaknar upp med ett ryck, han ställer sig hastigt upp och ser sig omkring. Han finner sig ståendes på höjden av en kulle, där gräset har den behagligaste och mest harmoniska nyans av grönt Bellman någonsin skådat. Längs med kullens sida ser han en frisk och klar bäck, porlandes förbi, i den simmar det små grodor, lika små som Bellmans lilltår.
I luften leker och skrattar fiskliknande fåglar i guldskimrande nyanser och Bellman tycker sig höra "Roooompa" komma ropandes ifrån en utav fåglarna, men han bestämmer sig för att han måste hört fel.
Bellman upptäcker att en stig löper ner från kullen, in mot den täta skogen intill, och han följer den.
Efter vad som känts som dagar så upphör helt plötsligt skogen att existera och framför Bellman står nu en fjäril med huvud och fötter, hög som värdshuset hemma på Bellmans gata, Stureplansgatan.
"Jag har väntat och väntat och väntat och väntat och väntat lite till på herr Bellmans ankomst.
Hoppa upp på mig rygg, vi har lika bråttom, som kycklingen som flyr ifrån vargen, hihihi."
Vad Bellman inte ännu vet, är att fjärilen är en förvandlad människa, och det enda som kan förvandla honom tillbaka, är Bellmans kompass. Fjärilen, eller Voltair som han egentligen heter, har brutit mot Gustav den 3:e lag och har som straff fåt uppgiften att beskydda kungens oxhjortar mot de hemska björnvargarna (nu vet jag vad ni tänker, ni tänker "Vad i hela fridens namn är en björnvarg?!". Men mina kära läsare, det är precis vad det låter, det är en björnvarg).
"Du måste hjälpa mig Bellman, du är den enda som har vad jag behöver, din kompass Bellman."
"Självklart så skall jag hjälpa dig din fuling, men vad behöver jag göra?"
"Du måste resa till kungens slott och hämta en huvudvärkstablett, en Ibumetin, som finns i en kista i kungens garage, och din kompass är kistans nyckel. Om du med detta lyckas så skall du få en belöning på 600 000 svenska riksdaler."
"Men varför kan du inte hämta den själv, om jag ger dig min kompass, fuling."
"Jag är stor som ett hus och du liten som en mus, jag tror du hajjar mannen."
"Låt gå!"
Fula Voltair släppte av Bellman intill slottets högra flygel, endast 5 cm ifrån garagets portar.
Bellman smyger tyst som en mus in i garaget och söker med blicken över rummets väggar, då har plötsligt upptäcker att den inte är där!
Saken är den att kistan stod i mitten av garaget, inte intill någon vägg, och Bellman upptäcker det här efter endast 2 timmar, geni som han är.
Han öppnar kistan och hittar där i en enda liten vit Ibumetins tablett som han genast stoppar mellan skinkorna, ifall han mot förmodan skulle bli visiterad, men själkart bli inte geniet Bellman tagen utav några vakter, eller?
Bellman smyger tyst fram till de stängda garageportarna, samtidigt som han känner tablettens (inte så mycket längre) vita form skära mot skinkorna. Smart som Bellman är kommer han på en lösning mot detta outhärdiga skavande. Bellman öppnar tyst och försiktigt ena porten, och slänger sig som en ninja (som han en gång sett på sin Ipod) ut genom porten. Han landar med underbar perfektion, reser sig stolt upp med ett flin.
Ja! Jag klarade av det, ingen är bättre än Herr Carl Bellman, Carl Bellman Äventyraren, skall de kalla mig när jag återvänder med min belöning. Men vänta, vad i helvette gör Voltair där borta sittandes som en förlamad på bron.
Bellman tar av i superfart och börjar springa mot Voltair den fule, med den inte så vita Ibumetinen i handen med höjd näve, samtidigt som han ropar "Voltair din fule fan, kolla vad jag har åt dig!"
Allt svartnar.
Kvar står Voltair med granatkastaren höjd, samtidigt som han säger "Du kan väll för i helvette inte bajsa ner min Ibumetin...."
Ibumentin
<!--[if !supportLineBreakNewLine]-->
<!--[endif]-->
Bellman satt med sin kopp rykande hett te och stirrade storögt ner på sin
flitigt påsamlade hög med räkningar, räkningar som han samlat på sig under
två års tid.
Bellman läser... "Om icke herr Carl Bellman inom snarast betalar beloppet
på 600 000 svenska riksdaler, kommer herr Carl Bellman att för all tid
för resten av sitt liv få känna doften av sin avföring och smaken av mögligt bröd
i fängelshålan!" undertecknat: Herr Göran Fritzl Sparrow.
Herrejesus i guds himmel som e blå ibland. Hur i hela friden när de inte e krig ska jag ta mig ur det här. Jag har ju inte ens tillräckligt med cash för att betala av min Ipod, eller klara mig med mat månaden ut. Ja! Jag skapar ett konto på Unibet.com och fixar till mig lite cash genom poker.
Bellmans pokerplaner gick i kras, och han satsade istället på att ge ut sångboken
"Ramsor för A-lagare" som dock aldrig heller lyckades slå igenom särskilt stort.
Kvällen innan Inbetalningsdagen bryter Bellman ihop och faller gråtandes och hulkandes in i
djup och mystisk sömn.
Carl Bellman vaknar upp med ett ryck, han ställer sig hastigt upp och ser sig omkring. Han finner sig ståendes på höjden av en kulle, där gräset har den behagligaste och mest harmoniska nyans av grönt Bellman någonsin skådat. Längs med kullens sida ser han en frisk och klar bäck, porlandes förbi, i den simmar det små grodor, lika små som Bellmans lilltår.
I luften leker och skrattar fiskliknande fåglar i guldskimrande nyanser och Bellman tycker sig höra "Roooompa" komma ropandes ifrån en utav fåglarna, men han bestämmer sig för att han måste hört fel.
Bellman upptäcker att en stig löper ner från kullen, in mot den täta skogen intill, och han följer den.
Efter vad som känts som dagar så upphör helt plötsligt skogen att existera och framför Bellman står nu en fjäril med huvud och fötter, hög som värdshuset hemma på Bellmans gata, Stureplansgatan.
"Jag har väntat och väntat och väntat och väntat och väntat lite till på herr Bellmans ankomst.
Hoppa upp på mig rygg, vi har lika bråttom, som kycklingen som flyr ifrån vargen, hihihi."
Vad Bellman inte ännu vet, är att fjärilen är en förvandlad människa, och det enda som kan förvandla honom tillbaka, är Bellmans kompass. Fjärilen, eller Voltair som han egentligen heter, har brutit mot Gustav den 3:e lag och har som straff fåt uppgiften att beskydda kungens oxhjortar mot de hemska björnvargarna (nu vet jag vad ni tänker, ni tänker "Vad i hela fridens namn är en björnvarg?!". Men mina kära läsare, det är precis vad det låter, det är en björnvarg).
"Du måste hjälpa mig Bellman, du är den enda som har vad jag behöver, din kompass Bellman."
"Självklart så skall jag hjälpa dig din fuling, men vad behöver jag göra?"
"Du måste resa till kungens slott och hämta en huvudvärkstablett, en Ibumetin, som finns i en kista i kungens garage, och din kompass är kistans nyckel. Om du med detta lyckas så skall du få en belöning på 600 000 svenska riksdaler."
"Men varför kan du inte hämta den själv, om jag ger dig min kompass, fuling."
"Jag är stor som ett hus och du liten som en mus, jag tror du hajjar mannen."
"Låt gå!"
Fula Voltair släppte av Bellman intill slottets högra flygel, endast 5 cm ifrån garagets portar.
Bellman smyger tyst som en mus in i garaget och söker med blicken över rummets väggar, då har plötsligt upptäcker att den inte är där!
Saken är den att kistan stod i mitten av garaget, inte intill någon vägg, och Bellman upptäcker det här efter endast 2 timmar, geni som han är.
Han öppnar kistan och hittar där i en enda liten vit Ibumetins tablett som han genast stoppar mellan skinkorna, ifall han mot förmodan skulle bli visiterad, men själkart bli inte geniet Bellman tagen utav några vakter, eller?
Bellman smyger tyst fram till de stängda garageportarna, samtidigt som han känner tablettens (inte så mycket längre) vita form skära mot skinkorna. Smart som Bellman är kommer han på en lösning mot detta outhärdiga skavande. Bellman öppnar tyst och försiktigt ena porten, och slänger sig som en ninja (som han en gång sett på sin Ipod) ut genom porten. Han landar med underbar perfektion, reser sig stolt upp med ett flin.
Ja! Jag klarade av det, ingen är bättre än Herr Carl Bellman, Carl Bellman Äventyraren, skall de kalla mig när jag återvänder med min belöning. Men vänta, vad i helvette gör Voltair där borta sittandes som en förlamad på bron.
Bellman tar av i superfart och börjar springa mot Voltair den fule, med den inte så vita Ibumetinen i handen med höjd näve, samtidigt som han ropar "Voltair din fule fan, kolla vad jag har åt dig!"
Allt svartnar.
Kvar står Voltair med granatkastaren höjd, samtidigt som han säger "Du kan väll för i helvette inte bajsa ner min Ibumetin...."
Visa toppen
Show footer