oktober
torsdag 23 september 2010 bild 2/6
|
"Mötet"
Det hände för ett tag sedan, på en tisdag. Jag gick vid vägkanten och filosoferade för mig själv, och så såg jag en kille. Han var ganska lång, blond och hade vackra, klarblåa och oskyldigt lysande ögon. Han kom fram till mig som om vi kände varann och sa att han hette Johan, vi fick bra kontakt och började prata. När vi hade gått ute och pratat ett tag så började saker bli konstiga. Vi mötte mina vänner och jag hejade glatt, men de bara gick förbi mig, eller rättare sagt igenom mig utan att märka mig ett dyft. Först blev jag fundersam sedan ledsen. Jag började tänka:
- Har jag gjort något fel?
Johan muntrade upp mig genom att säga :
- Det kommer ordna sig ni kommer bli vänner igen och återförenas imon sinom tid.
- Vadå återförenas imon sinom tid, varför märkte inte mina vänner mig?! Vi har aldrig bråkat, vi är bästa vänner i vått och torrt och kommer alltid vara det!
Jag saktade ner farten men Johan fortsatte gå i samma raska takt. Jag tittade ner i marken och såg en tår sakta falla från min kind ner på gatan i en vattenpöl. Jag tittade upp och och såg att Johan hade kommit långt. Jag började springa för att komma ikapp honom, men jag tvärstannade hastigt ca 2 meter ifrån honom och började darra av skräck. Där stod han med en kniv i bakhuvudet och blodet var överallt, från bakhuvudet ner till hans ljusa jeans. Jag skrek med tårar i ögonen och gråten i halsen:
- Johan, du har en kniv i bakhuvudet och det är blod överallt!!
Då vände han sig om och sa:
- Jag vet.
Han var alldelles lugn medan jag greps av mer och mer panik. Han sa till mig:
- Ta det lugnt! Det är okej.
- NEJ! Det är inte alls okej, du har en kniv i huvudet och kommer dö närsomhelst!
Då sa Johan lika lugnt som innan:
- Jag är redan död.
Jag höll på att svimma.
- Du måste skojja, fast någonstans inom mig kände jag att han inte ljög. Jag började darra och frågade lite tillbakadraget:
- Hur länge har du varit död?
- I typ 3 år, svarade han entusiastiskt. Jag visste att vi skulle träffas. Ödet sa det till mig när jag gick in i ljuset.
Han sa:
- Om 3 år kommer du träffa en flicka som nyss har dött i en tågolycka, ni börjar prata och ni blir vänner, hon märker kniven i ditt huvud och du berättar allt för henne.
- M..me...men jag är ju inte död... Precis sekunden efter jag hade sagt det körde det förbi en ambulans i full fart med blinkande blåljus och skrikande sirener. Ambulansen körde upp för backen och stannade hastigt vid järnvägen så att däcken tjöt. Och det var då jag såg mig... Liggandes på spåret överkörd av tåget, blodet var överallt och jag var inte längre hel.. Mina ben var avskurna och och låg en bit bort från min kropp, och mina armar var bortryckta. Resten av min kropp var skinnflådd, och på endel ställen stack mitt krossade skelett ut. Min hals var halvt avskuren och min rygg var delad på mitten. Jag började gråta och frågade:
- Var det därför inte mina vänner såg min, eller kände mig...?
- Ja, det var det, men jag fick inte säga något. Du var tvungen att lista ut det själv...
Annons
Kommentera bilden
Anonym
fre 24 sep 2010 21:51
Jätte bra :) snark kan du skriva hela böcker vi kan få läsa :D
Anonym
fre 24 sep 2010 08:57
Mycket bra skrivit :) som Julia säger, kanske inte den roligaste Kategorin att skriva om men det är grymt bra skrivet! Fortsätt så :)
Crackers
tor 23 sep 2010 21:40
tack :)
ja den enda kategorin jag kan skriva någolunda bra noveller till
ja den enda kategorin jag kan skriva någolunda bra noveller till
Crackers
tor 23 sep 2010 20:23
javenne doktorn var rädd att jag skulle ramla eller få ngn smäll av hästarna o så så det är mest därför jag inte får rida... men kns om 2-3 veckor :) <3
Anonym
tor 23 sep 2010 19:26
Den var bra! :)
Anonym
tor 23 sep 2010 19:01
Du är duktig och den var riktigt bra :)
Anonym
tor 23 sep 2010 16:42
braa! :D
Anonym
tor 23 sep 2010 16:28
den va as bra!!!!!! :O
28 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/crackers/472827825/
Visa toppen
Visa sidfoten