oktober
torsdag 23 september 2010 bild 3/6
|
"Inlåst"
Jag vaknar av att jag fryser. Jag sätter mig upp på det kalla källarglovet och känner en konstig lukt som påminner om järn som sakta sprider sig i det trånga källar utrymmet. Vrider sakta på huvudet för att kolla mig omkring i källaren men stannar i samma rörelse och känner en enormt värkande känsla i bakhuvudet. Jag lyfter upp handen mot huvudet för att trycka bort den hemska smärtan. När jag lägger handen mot huvudet känner jag att det är varmt och väldigt klibbigt, jag drar bort handen och håller upp den framför mitt ansikte. Jag vrider sakta på handen och beskådar det röda blodet på min bleka hy. Blodet verkar inte färskt , det är torrt och stelt så det kan inte vara nytt. Jag reser på mig och tittar mig omkring i källaren, det är mörkt och kyligt, jag fryser. Jag går fram till trappan som leder upp ut ur källaren. Ställer mig framför det första trappsteget och stirrar upp mot dörren. Jag funderar på hur jag hamnade här nere i den kalla och fuktiga källaren. Men jag ångra direkt att jag började tänka på hur jag kom hit. Bilder börjar blixtra framför mig och jag blir rädd. Bilderna är suddiga och otydliga, jag kan inte tyda vad de föreställer men efter ett tag blir de mindre suddiga och jag börjar kunna se vad de föreställer. De föreställer mig när det hemska hände, det som aldrig skulle hända mig. De kommer om och om igen och nu kan jag inte bara se vad bilderna visar, jag kan även höra mina förskräckta skrik och hur jag kämpade för att komma loss. Jag vill inte minnas mer, jag vill bort från alla bilder, mina skrik, bort från allt. Jag klarar inte mer.. jag börjar skrika "sluta, SLUTA". Jag börjar oroligt gå runt mig själv, jag mumlar "sluta, sluta, sluta", och sen kommer en bild upp på honom, han ler mot mig och jag står alldelles stilla, helt orörlig. Han kommer närmare och närmare, jag börjar skaka, jag kan inte sluta jag är så rädd. Sedan när han inte är mer än en meter ifrån mig så känner jag hur tårarna börjar rinna nerför mina torra kinder. Jag börjar skrika igen, så högt jag bara kan, jag springer till hörnet i källaren sjunker ner och sitter där alldelles stilla skräckslagen och gråtandes. Det går inte längre sluta tänka på det, det känns som om alla bilderna ska spränga mitt huvud, som om allt vill ut men för att han o bilderna ska försvinna måste de fortsätta plåga mig och plåga mig tills mitt huvud verkligen sprängs. Han gör så att jag får genomlida allt om och om igen, som ett kretslopp. Det tar aldrig slut, det bara fortsätter att gå runt och runt inuti mitt huvud, bilderna, han, allt. Allt gick bara så fort. Det var som jag läste det direkt ur en bok, hur han plingade på dörren, och jag gick för att öppna.
Jag vred på låset och skulle just dra upp dörren, men personen på andra sidan hann före. Han ryckte upp dörren med en smäll. Det var en lång mörk man med en lömsk blick. Han klampade in i huset, tog tag i mig, slog mig i magen och i huvudet. Jag föll handlöst ihop, mina ben orkade inte bära mig. Han drog in mig i mitt rum, ryckte av mig mina byxor, satte sig på mig och våldtog mig. Jag kämpade, stretade emot, slog honom med all den kraft jag hade kvar. Efter ett tag slutade han, han bara satt på mig alldelles stilla och kollade på mig och min blåa kropp. Sedan började han plötsligt klä på mig, men efter det började han nöjt slå mig igen. Jag hade inga krafter kvar, jag kunde inte röra mig. Han lyfte upp mig på sin axel och började gå mot källardörren. Han drog ner handtaget och öppnade den knarrande dörren. Jag var nästan inte vaken, alla hans slag hade gjort mig nästan medvetslös. Jag uppfattade inte vad han gjorde, och kunde inte klämma fram ett enda ord. I nästa sekund kastade han ner mig för trappan med ett stort hånfullt leende, han såg nöjd ut. Jag kände nästan inte fallet. Men när jag hade landat på källargolvet kändes det överallt i min kropp. Jag låg på golvet men en outhärdlig smärta och plötsligt blev allt svart.
Efter, jag vet inte hur länge, så vaknar jag, och det är det enda jag minns. Jag har nu suttit här inne i mer än tre dygn och ingen har märkt att jag är borta. Jag sitter ihopkrupen i hörnet framför trappan och gungar fram och tillbaka på golvet. Jag måste börja bli galen, jag har börjat prata med mig själv och klandra mig för allt. Paniken växer mer och mer imon mig, bilderna blir mer och mer verkliga och jag känner att jag måste göra någonting. Jag tar sats springer upp för trappan upp till dörren. Där skriker jag och slår på dörren men ingen kommer och öppnar, jag blir galen, jag vet inte vad jag ska göra. Så jag kollar ner, upptäcker mina händer, jag lyfter upp dom och beskådar dom sakta och plötsligt brister mitt ansikte upp i ett övrdrivet leende. Jag använder händerna som verktyg och börjar klösa på dörren, river desperat för att få komma ut. Mina naglar går av och fingrarna går sönder, det rinner blod från mina händer men jag fortsätter riva på dörren, jag skrattar åt mina misslyckade försök att riva sönder dörren men fortsätter endå att riva och riva. Jag börjar skrika men ingen hör mig. Jag både skrattar och gråter, jag är alldelles torr i halsen... Jag kan inte klämma fram ett enda ord till, ingen, nej INGEN kommer höra mina förskräckta skrik...
Annons
Kommentera bilden
Anonym
fre 24 sep 2010 21:58
nejnejnej säg att det finns en fortsättning som slutar bra?! :PPP ♥
Crackers
fre 24 sep 2010 22:17
hehe ingen fortsättning är påbörjad o tror inte det blir ngn för det kan sabba denna ^^ <3
Anonym
fre 24 sep 2010 22:42
NEEEEEEEEEEEEEEEJJJJ MEN DET BLIR JU SÅ SORGLIGT VILL HA ETT BRA SLUT! :oooooooooooooooooooooooooooooo ♥
Anonym
fre 24 sep 2010 08:56
du är ju verkligen jätte bra på att skriva, Johanna! Duktigt :)
Anonym
fre 24 sep 2010 07:18
bra skrivet älskling :] <33
Anonym
tor 23 sep 2010 22:06
Oj :o
Du är verkligen duktig, den va läskig :o
Du är verkligen duktig, den va läskig :o
Crackers
tor 23 sep 2010 22:08
hehe tack! :3
denna är den jag är mest nöjd med även fast den inte är ordentligt utarbetad :D
denna är den jag är mest nöjd med även fast den inte är ordentligt utarbetad :D
21 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/crackers/472872084/
Visa toppen
Visa sidfoten