April
Wednesday 19 November 2008 photo 2/2
|
Det här året började dåligt. Januari var en av den mörkaste månaderna någonsin känns det som nu i efterhand, mycket hände och jag mådde väl inte så bra då kan jag tro.
Februari började också dåligt, men då mådde jag lite bättre - till och från- och jag var ute på krogen väldigt ofta, blev onådligt onykter var och varannan dag, sen i slutet av månaden, kom Du.
Du vände upp och ner på hela min värld, bara i början av att prata med dig på kvällarna sent in på natten när jag egentligen -liksom du- borde ha somnat för längesen gjorde mig helt mållös. Att sitta och intensivt titta på bilder på dig, bara det gjorde mig lycklig.
Sen den kvällen när det var tvåårskalas på Harrys, kvällen när jag var så full att hela kvällen ser ut som ett stort "blurr" , när jag gjorde saker jag kanske inte borde gjort, när jag tillsist ville gå hem, så såg jag Dig, du var vänd bort från mig och jag satt och brölade fram att en sån kille ville jag fanimej ha, men såna får man inte, för antingen är dom upptagna eller så är dom homosexuella. (okej nu ska vi inte gå in på min civilstatus då för tillfället, den var väl lite sisådär kanske. Sofia kommer ihåg det iallafall) Men hur som helst, det satt en kille brevid Sofia som hon började prata med, medans jag satt och rapade vid bordet med en öl och en cider och två militärer som var som två hungriga vidriga hundar. Sen blurrar jag fram "yyag schka goå häm!" och Sofia får syn på vad som satt brevid den här killen hon talade med och bärjar vifta på händerna ropandes "O! O! O!" och pekade ditåt. Jag fick syn på Dig, satte mig ner igen och kände genast igen dig, men kunde såklart inte placera dig, utan det var det du som gjorde.
Sen fortlöpte kvällen fint, dock inte normalt, men det blev bra. Jag klistrade mig fast vid Dig som ett plåster, men du klagade inte. Sen slängde jag ur mig nåt för att "break the ice" så att säga, och sa "Du luktar gott" och dundrade in med huvudet före raka vägen in i axeln på dig. Sen vad som hände mer den kvällen, är inget jag vill gå in mer detaljerat på.
Morgonen efter så mådde jag skitbra bortsett från Dagen-efter-syndromet som alltid spökar dagen efter, därav namnet på syndromet (ja. hsh..)
Helt överlycklig var jag. Total eufori.
Sen under månaderna som har gått har jag några milstolpar som jag aldrig kommer glömma, men jag tänkte hålla dom för mig själv. Du vet ju ändå vad jag menar för tillfällen =)
Nu, 19 November, sitter jag och tänker på Dig, Mig, Oss, eller vad vi nu vill kalla det, och kan inte känna mig som något annat än den lyckligaste människan i världen, ingen skulle bli gladare av att få bo ihop med dig, att se dig varje dag, om än bara för en stund, att få prata med dig, att få röra dig, att få säga "Jag älskar dig" till dig, att få kalla sig för "Davids flickvän". Som sagt, ingen skulle vara gladare över alla de sakerna än jag.
Du gör mig så glad. Du är så fin. Du är så snäll. Du är så jävla snygg.
Och Du är min. =)
Jag älskar dig!
haha fan vad långt det blev. xD
Februari började också dåligt, men då mådde jag lite bättre - till och från- och jag var ute på krogen väldigt ofta, blev onådligt onykter var och varannan dag, sen i slutet av månaden, kom Du.
Du vände upp och ner på hela min värld, bara i början av att prata med dig på kvällarna sent in på natten när jag egentligen -liksom du- borde ha somnat för längesen gjorde mig helt mållös. Att sitta och intensivt titta på bilder på dig, bara det gjorde mig lycklig.
Sen den kvällen när det var tvåårskalas på Harrys, kvällen när jag var så full att hela kvällen ser ut som ett stort "blurr" , när jag gjorde saker jag kanske inte borde gjort, när jag tillsist ville gå hem, så såg jag Dig, du var vänd bort från mig och jag satt och brölade fram att en sån kille ville jag fanimej ha, men såna får man inte, för antingen är dom upptagna eller så är dom homosexuella. (okej nu ska vi inte gå in på min civilstatus då för tillfället, den var väl lite sisådär kanske. Sofia kommer ihåg det iallafall) Men hur som helst, det satt en kille brevid Sofia som hon började prata med, medans jag satt och rapade vid bordet med en öl och en cider och två militärer som var som två hungriga vidriga hundar. Sen blurrar jag fram "yyag schka goå häm!" och Sofia får syn på vad som satt brevid den här killen hon talade med och bärjar vifta på händerna ropandes "O! O! O!" och pekade ditåt. Jag fick syn på Dig, satte mig ner igen och kände genast igen dig, men kunde såklart inte placera dig, utan det var det du som gjorde.
Sen fortlöpte kvällen fint, dock inte normalt, men det blev bra. Jag klistrade mig fast vid Dig som ett plåster, men du klagade inte. Sen slängde jag ur mig nåt för att "break the ice" så att säga, och sa "Du luktar gott" och dundrade in med huvudet före raka vägen in i axeln på dig. Sen vad som hände mer den kvällen, är inget jag vill gå in mer detaljerat på.
Morgonen efter så mådde jag skitbra bortsett från Dagen-efter-syndromet som alltid spökar dagen efter, därav namnet på syndromet (ja. hsh..)
Helt överlycklig var jag. Total eufori.
Sen under månaderna som har gått har jag några milstolpar som jag aldrig kommer glömma, men jag tänkte hålla dom för mig själv. Du vet ju ändå vad jag menar för tillfällen =)
Och Du är min. =)
Jag älskar dig!
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/crazy-beautiful/297041509/
Visa toppen
Show footer