February
Friday 16 January 2009 photo 1/3
|
Va kvar på samma plats, men jag har kämpat och slitigt.
Jag vet att det blir bättre men det känns inte hittills.
Jag fastnar i tankar och försöker ta mej loss, när jag tänker på dagen någonting hände mellan oss.
Men nu vet jag vart du står och jag behöver dej inte, vi bröt av våra band och dom gick av på mitten.
Jag har kastat våra bilder jag har saknat och glömt.
Det var du och jag mot världen som kämpas till döds.
Du högg mej i ryggen vad var det som hände?
Jag menar du och jag, vi skulle jämt va bästa vänner.
Du har förändrats så mycket. Jag vet knappt vem du är vart tog den
personen vägen som alltid fanns där?
Jag tror du vet vem du är, behöver inte säga namnet.
Du förlorade min tillit när du släppte min hand.
Och jag vet mycket väl att jag en dag kommer le, men när jag sitter
här och skriver rinner tårarna ner.
När livet sviker är det bra att vara två.
Men ena halvan av mej slutade förstå att när en vän
försvinner finns det inte mycket kvar.
Och jag glömmer dej mer för varje dag.
Men jag blev här, som tack för hjälpen.
Vi gick skilda vägar, greppade tag i andras händer.
Jag försökte göra allt men det var du som gjorde fel.
Löften om att bry sej som inte längre finns mer.
Va ärlig mot dej själv,var det såhär det skulle bli?
Isåfall trodde jag fel om hela dej och ditt liv.
Du var en ängel för mej så varför hände det här?
Ett misstag som förändrade allt, hela min värld.
Såklart jag vill vara vänner. Men du ser att det inte går.
För varje gång jag ser dej river du upp gamla sår.
Du har inte sakt förlåt, så jag kan inte ta emot det.
Och all skit som jag fick ta, du är fan inte värd det.
Vill du ha mej vid din sida får du börja med en sak.
Ge tillbaka mitt liv, för det var det som du stal.
Alla minnen stannar kvar och alla stunder som vi skratta.
Det var du och jag till döden, ville alldrig ha någon annan.
När livet sviker är det bra att vara två.
Men ena halvan av mej slutade förstå att när en vän
försvinner finns det inte mycket kvar.
Och jag glömmer dej mer för varje dag.
Jag vet att det blir bättre men det känns inte hittills.
Jag fastnar i tankar och försöker ta mej loss, när jag tänker på dagen någonting hände mellan oss.
Men nu vet jag vart du står och jag behöver dej inte, vi bröt av våra band och dom gick av på mitten.
Jag har kastat våra bilder jag har saknat och glömt.
Det var du och jag mot världen som kämpas till döds.
Du högg mej i ryggen vad var det som hände?
Jag menar du och jag, vi skulle jämt va bästa vänner.
Du har förändrats så mycket. Jag vet knappt vem du är vart tog den
personen vägen som alltid fanns där?
Jag tror du vet vem du är, behöver inte säga namnet.
Du förlorade min tillit när du släppte min hand.
Och jag vet mycket väl att jag en dag kommer le, men när jag sitter
här och skriver rinner tårarna ner.
När livet sviker är det bra att vara två.
Men ena halvan av mej slutade förstå att när en vän
försvinner finns det inte mycket kvar.
Och jag glömmer dej mer för varje dag.
Men jag blev här, som tack för hjälpen.
Vi gick skilda vägar, greppade tag i andras händer.
Jag försökte göra allt men det var du som gjorde fel.
Löften om att bry sej som inte längre finns mer.
Va ärlig mot dej själv,var det såhär det skulle bli?
Isåfall trodde jag fel om hela dej och ditt liv.
Du var en ängel för mej så varför hände det här?
Ett misstag som förändrade allt, hela min värld.
Såklart jag vill vara vänner. Men du ser att det inte går.
För varje gång jag ser dej river du upp gamla sår.
Du har inte sakt förlåt, så jag kan inte ta emot det.
Och all skit som jag fick ta, du är fan inte värd det.
Vill du ha mej vid din sida får du börja med en sak.
Ge tillbaka mitt liv, för det var det som du stal.
Alla minnen stannar kvar och alla stunder som vi skratta.
Det var du och jag till döden, ville alldrig ha någon annan.
När livet sviker är det bra att vara två.
Men ena halvan av mej slutade förstå att när en vän
försvinner finns det inte mycket kvar.
Och jag glömmer dej mer för varje dag.
Visa toppen
Show footer