haha tänk bort mig...

---------------------------------------------------------

Alltså.
Detta är tillägnat dig, Jenny.
Ni andra måste inte läsa om ni inte vill det.

Vad fan skulle jag göra utan dig, vad fan gjorde jag före vi blev vänner igen? Hur klarade jag dagarna utan dig?
Kommer ihåg i sjuan då jag kunde tänka att jag inte orkade.
Att det var lite jobbigt att du jämt frågade om vi kunde träffas.
Hur jävla dum var jag inte då, det är det som visar riktig vänskap.
Någon som jämt vill umgås, som aldrig tröttnar.
Fråga bara Daniel hur många gånger jag skrivit och sagt att jag är rädd att du ska tröttna på mig, men nu har jag lärt mig, du tröttnar aldrig.
Någon som man alltid har roligt med, någon som man är sig själv med, någon som man vågar visa känslor för, både bra och dåliga.
Jag undrar vad jag gjorde, hela den åttan när vi inte träffades en enda gång, när vi inte ens pratade.
Vem är jag utan dig?
Jag är inte hel, jag är ingenting.
Det är du som gör mig glad när jag är nere, det är du som kan pigga upp mig och vända allt det dåliga till bra.
Även du har dina dåliga dagar, men tillsammans lyckas vi ändå göra något bra av dom, även om allt inte är perfekt.
Det är för dig jag berättar saker som jag aldrig vågat säga till någon annan, det är till dig jag kommer när jag mår dåligt.
Jag vet att jag är dum ibland, och jag ångrar mig alltid, för du förtjänar bara det bästa, du sårar aldrig en medvetet, du säger inget dumt, du säger jämt sanningen, du är allt jag vill att en kompis ska vara men jag är blind så jag ser det inte.
Skulle kunna hålla på för evigt men jag tänker sammanfatta allt i en mening:
Jag älskar dig.

Det är ju Jenny, hon jag skrivit texten om.