Ens första begravning.. det var änna jobbigt.. Men det var ändå inte så jobbigt som ja trodde det skulle bli..men det är nog bara för att jag inte har fattat det ÄN.. ja tror nog fortfarande längst inne att han kommer sitta i fåtöljen vid tv:n när ja hälsar på...eller sitter vid köksbordet och fikar..
men han kommer aldrig mer sitta i hammocken i trädgården om sommaren..eller stappla efter mej när ja klipper deras gräsmatta för att se till att det blir ordentligt gjort :) hur svårt kan det va att förstå att han är borta?..

Känns mkt lustigt, förstår fortfarande inte att han är borta.Han fick ett bra liv och det är vi tacksamma för !

Verkligen en vacker begravning.

Nu är han i himlen får vi hoppas.

Maria, det är så himla svårt, å herregud vad jag ryser när jag läser vad du skrivit! Det är exakt så jag känner/kände... Men med tiden har jag insett att man kommer nog faktiskt aldrig riktigt förstå. Det har gått mer än ett år, nästan ett och ett halvt sen mormor gick bort, och vet du? Jag har inte fattat det än, jag kom på mig själv senast i morse med att tänka "åh va kul nu kommer farmor, farfar, morfar o mormor på kalas" Men vänta lite... nä så är det inte, för mormor finns inte! Jag drömmer om henne ganska ofta, och drömmarna är så verkliga att jag t.o.m kommer ihåg hur hon luktar o känns. Maria, det jag vill säga är att, du är inte konstig som inte förstår att han är borta. Tiden läker inga sår, den får oss bara att glömma, men det du inte ska glöma är de fina minnena du har med din farfar. Du måste hålla fast vi dom, och allt det fina o bra! Det är så jag kommer göra, det tar tid o låt allt ta den tid det behöver. Att "ta på sig en mask" som säger jag-mår-bra-o-klara-allt-själv, gör läkningsprocessen bara längre o svårare! Oj vad jag skriver, men det jag vill är bara att du ska må bra! Vill snart ses, ta hand om dig vännen, du betyder allt! Jag finns här!

<3