Känner mig utnyttjad även om jag vet att jag inte är det.
Tror jag.

Känner inte igen mig själv!
Kommer ihåg när jag var liten...
Bara 5-6 år någonting...
Hade blondt kort hår,
knubbig, men på ett gulligt sett.
Önskar tillbaka till den tiden.
Orkar inte tänka såhär längre.
Men vill ändå inte vara så idag.
Skulle aldrig stå ut om jag hade blondt hår ( inte illa menat ).
Passar bara inte i det.
Inte nu i alla fall.
Förr gjorde jag det.
Förr...
När jag var glad att jag var jag.
Dem dagarna då jag kunde vara glad över dem små sakerna som gjorde allt bättre.
Dem timmarna som jag fick tillbringa med 'honom'.
Utan några komplikationer.
Man var för liten för sådant.
Det fanns inte.
Inget var ologiskt.
Något som hette lycka fanns.
I mitt liv så finns inte det längre.
Ingen från förr skulle känna igen mig.
Vill inte vara jag.
Vill vara Caroline.
Den lilla tjejen som jag var när jag var liten.
Hon jag var innan jag hette Debbie.
Innan allt blev komplicerat och jobbigt.
Caroline, som var mammas idol.
Inte Debbie, som är mammas besvikelse.
Caroline, som var den lilla sociala tjejen som till och med hade sin egna lilla låt.
Inte Debbie, som är udda och låter som en kråka så fort hon öppnar munnen.
Lilla Caroline lever kvar inom mig.
Men hon ligger för djupt och är för svag för att kunna besegra Debbie.
Måste gå och kontrollera mig så jag inte gråter...
Hej då.

Annons

The photo has no tags

December 2012