October
Wednesday 15 July 2009 photo 1/1
|
Jag känner mig så ensam. Jag saknar dig jättemkt. Vill skriva till dig och ringa till dig hela tiden,
men jag kommer på mig själv varje gång. Jag måste försöka förstå att det är såhär nu.
Måste försöka lära mig leva med det, men det är så svårt..
Det gör ont i mig när jag tänker på allt vi har haft tillsammans och att allt det är borta nu
och ingenting någonsin kommer bli som det har varit. Jag försöker hålla tillbaka tårarna
när jag inser att jag aldrig kommer vara med dig igen, att vi kommer aldrig soma intill varann
och du kommer aldrig viska att du älskar mig.
Du har alltid varit min trygghet, men nu är den tryggheten borta. Jag är osäker och rädd hela tiden,
det är värst på kvällarna, då kommer paniken och jag sover ingenting på nätterna, jag ligger och
tänker på alla minnen, och på hur mycket jag saknar dig. Då vill jag ringa till dig, för att få höra att du bryr dig,
men jag kommer på att jag inte kan, för det är inte som det brukar vara längre, Det är slut nu.
Dom stunderna känner jag mig helt ensam i hela världen.
Det är konstigt att man inte inser hur bra det var förrän det är för sent. Men innerst inne vet jag att det inte funkade.
Att det inte skulle fungera. Men nu känns allt så hopplöst... Allt jag vill är att vara med dig.
För du är den som har funnits i mitt liv så länge, Du är den som känner mig bäst av alla jag känner.
du förstår mig.. Du är min trygghet.. du kommer nog alltid vara det, iallafall väldigt länge.
Jag minns fortfarande första gången.. Du såg mig när jag trodde jag var osynlig.
Jag är glad för tiden med dig, utan dig skulle jag inte vara den jag är idag. Du har lärt mig så mkt,
vi har skrattat åt så mkt, vi har gråtit i varandras armar och vi har bråkat och gått igenom jobbiga saker,
Men det är den bästa tiden i mitt liv.
Du kommer alltid vara speciell för mig. Tack <3
men jag kommer på mig själv varje gång. Jag måste försöka förstå att det är såhär nu.
Måste försöka lära mig leva med det, men det är så svårt..
Det gör ont i mig när jag tänker på allt vi har haft tillsammans och att allt det är borta nu
och ingenting någonsin kommer bli som det har varit. Jag försöker hålla tillbaka tårarna
när jag inser att jag aldrig kommer vara med dig igen, att vi kommer aldrig soma intill varann
och du kommer aldrig viska att du älskar mig.
Du har alltid varit min trygghet, men nu är den tryggheten borta. Jag är osäker och rädd hela tiden,
det är värst på kvällarna, då kommer paniken och jag sover ingenting på nätterna, jag ligger och
tänker på alla minnen, och på hur mycket jag saknar dig. Då vill jag ringa till dig, för att få höra att du bryr dig,
men jag kommer på att jag inte kan, för det är inte som det brukar vara längre, Det är slut nu.
Dom stunderna känner jag mig helt ensam i hela världen.
Det är konstigt att man inte inser hur bra det var förrän det är för sent. Men innerst inne vet jag att det inte funkade.
Att det inte skulle fungera. Men nu känns allt så hopplöst... Allt jag vill är att vara med dig.
För du är den som har funnits i mitt liv så länge, Du är den som känner mig bäst av alla jag känner.
du förstår mig.. Du är min trygghet.. du kommer nog alltid vara det, iallafall väldigt länge.
Jag minns fortfarande första gången.. Du såg mig när jag trodde jag var osynlig.
Jag är glad för tiden med dig, utan dig skulle jag inte vara den jag är idag. Du har lärt mig så mkt,
vi har skrattat åt så mkt, vi har gråtit i varandras armar och vi har bråkat och gått igenom jobbiga saker,
Men det är den bästa tiden i mitt liv.
Du kommer alltid vara speciell för mig. Tack <3
Visa toppen
Show footer