Livet känns skitskumt. Har en såndär I never thought in a million years -känsla i mig och har haft ett bra tag nu. Men jag försöker fokusera på det som faktiskt är bra. Som faktiskt har blivit bättre. Ibland är det inte lätt att se skogen för alla träden, men det GÅR om man verkligen anstränger sig.

Har kommit till insikt med att jag verkligen måste släppa greppet om situationen som gjorde mig så ledsen i början av året, som jag har ältat så länge. Jag borde varken vara arg eller ledsen över det jag förlorade, utan glädjas åt det jag fick. För jag fick något riktigt riktigt bra, och om jag bara lyckas släppa greppet så kommer det där jag vill ha att komma till mig från ett annat håll, en annan dag. Vissa dagar går det riktigt bra, och det känns som att jag är på rätt väg, andra dagar känns det svårare. Men framåt går det.

Och på en annan punkt så har jag insett att vissa saker rår jag helt enkelt inte över även om jag vill, även om jag försöker, och ibland finns det inget annat man kan göra än turn n' walk away typ. Det gör ont, men nu har jag ingen styrka kvar.

Broken down like a mirror smashed to pieces
You learned the hard way to shut your mouth and smile
If these walls could talk they would have so much to say
Cause everytime you fight the scars are gonna heal
But they're never gonna go away...

There's only hate
There's only tears
There's only pain
There is no love here
Oh, so what will you do?
There's only lies
There's only fears
There's only pain
There is no love here
So what will you do?

You're falling
You're screaming
You're stuck in the same old nightmare
She's lying
You're crying
There's nothing left to salvage
Kick the door cause this is over
Get me out of here!

Det är! Och utan dåliga stunder uppskattar man inte de bra.