September
Wednesday 24 October 2012 photo 2/2
|
Okej...
Sitter här i köket med ångestattacken of d00m typ. Vet inte exakt varför.. men jag började grubbla tillbaka i tiden. Tänkte på vilken bergodalbana det här året varit. Alla dåliga beslut jag fattat. Alla awesome saker jag gjort. Alla underbara och hemska människor jag träffat. Och så plötsligt insåg jag att så gott som hela 2011 bara är som ett sudd i mitt huvud. Jag har vaga minnen av bullbakande, ständig oro över att inte ha råd att betala räkningarna, en överhängande känsla av skam och skuld inför familj och vänner. Men det enda jag minns riktigt tydligt är den 5e november och de närmsta veckorna därefter.
Jag har en sån klump i magen. Som om något illa kommer hända. Jag tror bara det är minnena som gör sig påminda. Minnena av att nu var det snart ett år sedan all skit went down. Nu är det snart ett år sedan jag slet mig loss med våld från en tillvaro som långsamt höll på att ta kål på mig.
Men sen blev jag ju självdestruktiv också. Så många grejer som hände efter den 5e november hemsöker mitt samvete om och om igen.
Jag ville ha kul, rövknulla karman såsom den rövknullat mig. Jag ville vara egoisten utan samvete som tog vad jag ville ha och körde över folk utan att bry mig. Jag ville ge igen för allt ont jag kände hade gjorts mot mig. Och jag gjorde det. jag gjorde allt. Jag blev precis en såndär hemsk människa jag förutsatte mig att bli.
Men nu våndas jag över det. Över alla dåliga beslut. Över folk jag kört över. Över knepiga situationer jag försatte mig i.
En känsla av att jag inte förtjänar att bli lycklig infann sig inatt.
Det är så skumt. Har varit så lycklig hela dagen. Siri och Elina var här, hela lägenheten ser ut som ett slakteri (that was the point) och jag börjar äntligen känna att allting inför lördag kommer gå bra. Jag och Bitey tittade på Smallville och mös, gick och lade oss. Men så kom ångesten. Varför?
November 2010 var väl ingen hit heller. Jag minns att jag ville göra något. Gå på halloweenfest, eller bara gå ut rent allmänt. Göra NÅGOT. Men nej. Det passade sig inte. Det var bättre att sitta kvar på det där rummet och bli inmatad med att jag borde flytta till örebro och bryta banden med familj och vänner "som ändå inte var något bra för mig". Och dum som jag var trodde jag på det. Så jag satt i det där eländiga lilla rummet och kände mig oälskad av världen trots att det bara var BS för att manipulera och isolera mig.
I november förra året så kändes det som att jag vaknade till liv. Nu känns det som att jag grävt min egen grav. Pga av saker som ligger i det förflutna.
Jag vill att halloween ska komma och gå. Jag vill få bort klumpen i magen och få lyckliga minnen av min favorithögtid.
Mitt hjärta känns så ömt och sprött
likt en skrämd hare det bultar i mitt bröst
Onda andar av förgången tid
allt jag önskar är sinnesfrid
Låt tiden läka alla sår
fast det satans långsamt går...
Annons
Comment the photo
DreveGracula
Thu 25 Oct 2012 16:33
Men lilla då! Det är klart att du förtjänar att bli lycklig! Visst gjorde du kanske lite dassiga saker efter ditt beslut där (jag vet ju inte...) men du är ju inte samvetslös iallafall. Och ibland måste man få sätta sig själv i första rummet och dissa andra, man kan inte vara alla till lags jämt. Hoppas du kommer kunna se ditt förflutna som något förflutet snart, och att den här halloweenen blir den bästa nånsin. ^^
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/debinem/510619251/
Visa toppen
Show footer