September
Tuesday 8 January 2013 photo 2/2
|
Imorgon fyller jag 25. Blandade känslor kring det.
För det första har jag blivit överrumplad med att hela familjen förväntade sin någon slags inbjudan till kalas där jag skulle fixa trixa, stå för allt och vara perfekt värdinna. Nejtack, min födelsedag = jag blir uppassad annars får det vara. Om det är någon dag på året jag borde slippa stressa så är det väl då?
Så många skojar om att jag nu är halvvägs till 50 och det känns inte sådär härligt direkt, jag har inte ens vuxit upp? Gamla skolkamrater gifter sig, köper hus och skaffar ungar, Det är nog det enda som påminner mig om att jag är så gott som tonåring i en vuxen kropp. Alla andra har vuxit om mig nu i ansvarstagande och mognad.
Jag har ju inte kommit nån vart alls? Ofullständiga slutbetyg från gymnasiet, misslyckat försök att läsa upp betygen åratal senare, misslyckade praktiker och arbetsträningar och den enda anställningen jag nånsin haft var under ett sommarlov då jag fick svabba piss och mata en stackars tant som tydligen var fullkomligt livrädd för mig så hon grät varenda gång.
Sen känns det kort och gott overkligt om jag ska vara ärlig. Vaddå 25? Jag kan inte vara 25, jag var ju 14 nyss och hatade mina föräldrar. Jag skrev brev till "mitt framtida vuxna jag" i hopp om att påminna mig själv om hur man resonerar som tonåring. Jag är inte ens nyvuxen utan snarare "börjar nudda vid nyvuxen" samtidigt som jag är "äldre" än vissas morsor pga mitt konservativa förhållningssätt till vissa grejer. Jag tycker fortfarande det är läskigt att bo hemifrån för tusan? Det känns som att jag fortfarande LÄR MIG. Jag känner mig som en liten tanig svag fågelunge som blivit utsparkad ur boet och äntligen börjat fatta att jag måste flaxa som fan med vingarna om jag någonsin ska ha en chans att lyfta från marken...
Det betyder inte att jag VILL förbli ett barn. Det betyder inte att jag inte VILL lära mig att bli mer ansvarstagande och mogen. Men jag är inte där än, och är man 25 borde man väl ändå vara det? ...
Min syster satt och grät på sin 25årsdag för att hon varken var gift eller hade barn, medan jag... tja inatt drömde jag en mardröm att jag var gravid i 4:e månaden och fick reda på det NU. Panikkänslor deluxe och vaknade av att jag hyperventilerade och hade hjärtklappning. Sen började jag nästan grina av insikten av att jag är en vuxen kvinna som förmodligen skulle få en panikattack av att bli på tjocken. Lovely.
Å andra sidan... Jag börjar äntligen komma underfund med vem jag verkligen är, även om det finns mycket kvar att fortfarande lista ut. Jag har en pojkvän som verkligen är jättebra för mig och ger mig stabilitet i vardagen. Jag har ett hem (även om jag vill byta hem nu), jag har mat på bordet, jag har en familj som älskar mig, jag är inte sjukligt fet längre, och rent allmänt så även om livet ibland känns tomt eller innehållslöst. Även om det inte blev som jag tänkt mig så är det MITT, och så länge jag inte jämför med hur det BORDE se ut så är jag fullständigt nöjd och ofta lycklig.
Så kanske har jag egentligen ett underbart liv och är lycklig med det, och enda gångerna jag tvivlar på det är för att omvärlden tycker att jag med all logik borde vara miserabel.
Nu ska jag städa, tvätta, diska och göra fint inför födelsedagsfikat imorgon. En av de finare grejerna med morgondagen är att syster kommer tidig eftermiddag och hämtar med mig till djuraffären där hon ska köpa firrar åt mig som present :) woho.
Sen känns det kort och gott overkligt om jag ska vara ärlig. Vaddå 25? Jag kan inte vara 25, jag var ju 14 nyss och hatade mina föräldrar. Jag skrev brev till "mitt framtida vuxna jag" i hopp om att påminna mig själv om hur man resonerar som tonåring. Jag är inte ens nyvuxen utan snarare "börjar nudda vid nyvuxen" samtidigt som jag är "äldre" än vissas morsor pga mitt konservativa förhållningssätt till vissa grejer. Jag tycker fortfarande det är läskigt att bo hemifrån för tusan? Det känns som att jag fortfarande LÄR MIG. Jag känner mig som en liten tanig svag fågelunge som blivit utsparkad ur boet och äntligen börjat fatta att jag måste flaxa som fan med vingarna om jag någonsin ska ha en chans att lyfta från marken...
Det betyder inte att jag VILL förbli ett barn. Det betyder inte att jag inte VILL lära mig att bli mer ansvarstagande och mogen. Men jag är inte där än, och är man 25 borde man väl ändå vara det? ...
Min syster satt och grät på sin 25årsdag för att hon varken var gift eller hade barn, medan jag... tja inatt drömde jag en mardröm att jag var gravid i 4:e månaden och fick reda på det NU. Panikkänslor deluxe och vaknade av att jag hyperventilerade och hade hjärtklappning. Sen började jag nästan grina av insikten av att jag är en vuxen kvinna som förmodligen skulle få en panikattack av att bli på tjocken. Lovely.
Å andra sidan... Jag börjar äntligen komma underfund med vem jag verkligen är, även om det finns mycket kvar att fortfarande lista ut. Jag har en pojkvän som verkligen är jättebra för mig och ger mig stabilitet i vardagen. Jag har ett hem (även om jag vill byta hem nu), jag har mat på bordet, jag har en familj som älskar mig, jag är inte sjukligt fet längre, och rent allmänt så även om livet ibland känns tomt eller innehållslöst. Även om det inte blev som jag tänkt mig så är det MITT, och så länge jag inte jämför med hur det BORDE se ut så är jag fullständigt nöjd och ofta lycklig.
Så kanske har jag egentligen ett underbart liv och är lycklig med det, och enda gångerna jag tvivlar på det är för att omvärlden tycker att jag med all logik borde vara miserabel.
Nu ska jag städa, tvätta, diska och göra fint inför födelsedagsfikat imorgon. En av de finare grejerna med morgondagen är att syster kommer tidig eftermiddag och hämtar med mig till djuraffären där hon ska köpa firrar åt mig som present :) woho.
Annons
Comment the photo
Moem
Thu 18 Jul 2013 22:53
jag fyllde 24 i måndags och hade världens livskris en vecka innan det. jag är inte klar med utbildningen, tänk om jag ångrar mig, jag har ingen partner, inga barn, hus och jag kommer hamna i ekorrhjulet precis som varenda annan människa. man blir mörkrädd så jag förstår precis hur du känner/kände :P
DEBINEM
Fri 19 Jul 2013 12:04
Ja det här med vuxenlivet är knepigt, och rädslan för att inte få den där tillvaron man längtar efter är ännu värre :S men förhoppningsvis är man ju bara nojjig och allting löser sig tillslut :]
DreveGracula
Wed 9 Jan 2013 17:42
Det finns inga måsten. Man ska inte ha uppnått det ena eller det andra vid en viss ålder. Livet tar en dit det vill med vissa valmöjligheter ibland, och då väljer man det ena eller det andra. Hur det än blir är varje beslut rätt för stunden. Och som du nästan säger, även om det inte blivit som du tänkt så betyder det inte att det inte blivit bra. Ha ingen panik.
Och btw, det är den nionde idag, så grattiiiiis!!! ^^
Och btw, det är den nionde idag, så grattiiiiis!!! ^^
DEBINEM
Wed 9 Jan 2013 20:56
Helt rätt! Är ju så jag brukar/försöker tänka i alla lägen, men ibland är det så nedrans svårt när alla andra anser att man BORDE vara missnöjd O.o jag lyssnar helt enkelt för mycket på andra...
TAAAACK :D:D:D
TAAAACK :D:D:D
DreveGracula
Wed 9 Jan 2013 21:02
Skit i andra, det är bara du som vet vad som är rätt för dig! Ett långfinger i nyllet ska dom ha! ^^
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/debinem/512276506/
Visa toppen
Show footer