Nu har det gått och blivit sådär mörkt som det bara blir under vintern, är väl ungefär nu min höstdepp brukar övergå till förhoppningar om jul och året som komma skall. Känns iaf som att det inte längre behövs tryckas undan en massa jobbigheter som grusar ner min vardag utan saker börjar liksom flyta lite lättare. Känns jävligt skönt att folk har stått ut med mig för jag kan tänka mig att jag kanske inte riktigt varit den personen som jag är den senaste tiden, men så är det att heta Jon under hösten... Jag blir lite emo helt enkelt, men nu som sagt är det årets sista månad och jag har tagit mig igenom alla jobbiga tankar så nu är det dags att försöka få mina närmaste att se att jag är tillbaka utan en massa gråa dagar. Sjukt glad att du orkat med mig den här tiden Bea, ska visa att jag faktiskt är en glad människa som inte har så många bekymemr egentligen... :P Bara att hösten gör mig till en väldigt konstig människa. Haft en helt underbar dag idag med Beatrice, men som jag ser det är fan varje dag med dig en anledning att kliva upp nästa morgon. Kan ju inte säga att jag kommer vara helt bekymmerfri varje dag men jag tror att alla runt mig kommer märka att det inte längre är ett grått moln över min långhåriga skalle. Nu väntar jag bara ivrigt på snön så jag kan ge mig ut och göra snöänglar och snögubbar! Får räcka med själatömning för idag, nu ska jag ta det lite lugnt och längta efter dig Beatrice <3

<3 Du är mitt allt!