Imorse så vaknade jag med en tung sten i bröstet, inte apropå något särskilt, men heller inte apropå något oviktigt. Ibland måste man gråta. Jag vet inte vart man börjar. ibland vill man bara skrika, men det går inte så istället sätter man på musikspelaren på högsta volym och tar i från tårna i någon lagom aggressiv punk/rock-låt. Alternativt finner en ursäkt att få ett raseriutbrott över att man inte har någonting att ha på sig. Ibland strimlar man en intet ont anande gratistidning mot den skrovliga asfalten, med sina slitna avdankade Nike-sneakers som man egentligen inte BEHÖVER ha på sig, men man har det ändå, för man får en stressklump i magen om man bekräftar sina skuldkänslor för att man inte har köpt nya skor med så mycket som en undermedveten reflektion, fast man har råd, man känner sig bara för ful och ovärdig att ens andas samma luft som övriga höst-depressions-shoppare. Ibland så hjälper det :)

Annons

The photo has no tags

December 2007