Monday 21 January 2013 photo 1/1
|
Det jag kommer att lägga upp nedanför är extremt personligt, om du inte vill ta del av det: gör inte det. Inga nedlåtande kommentarer, tack.
"Det hade varit omöjligt att förklara hur det var om man inte varitmed om det. Smärtan som uppstår när man mår så pass dåligt attman funderar på att finna ett avslut på livet, är något som detinte finns ord att beskriva med. Det är så lätt att försvinna ini smärta och glömma omvärlden, allt man gör görs för att slippaillamåendet, klumpen i magen och kylan som bitit sig fast i ens ben.
Det spelar inte någonroll hur många gånger man gått igenom det och tagit sig igenomdet, det är lika jobbigt andra gången som det är första gången.Man kan vara medveten om att man kan ta sig ur det men man mårfortfarande detsamma och har den hopplösa känslan som alltid sitteri ens bakhuvud.
Jag kan inte längre sova.När jag ligger i sängen så flyter genast mina tankar mot de allranegativaste tankarna som flyger omkring, jag kan inte bita ihop ochtänka på något annat om jag bara ligger där. Så jag går upp.Antingen sätter jag mig i stolen och bara gråter eller så sätterjag mig vid datorn i hopp om att jag ska kunna hitta något som kandistrahera mig, även om det bara är för någon timme.
Det känns som om mitthuvud ska explodera och jag vet inte vart jag ska ta vägen längre,jag klättrar på väggarna och springer in i väggarna. Det är såmycket som händer och det är så mycket som får mig att mådåligt. Det känns hemskt att jag funderar på att avsluta allt, mendet känns som den enda utvägen för tillfället.
Missförstå mig inte, jagvill leva. Jag har planer för mitt liv och det är så mycket jagvill uppleva i livet, men jag vet inte hut länge jag kan hålla ihopsömmarna innan allt spiller ut. Jag söker inte tröst ellermedlidande, jag vill bara få ett avslut så att jag slipper må sådåligt hela tiden.
Alla säger att det blirbättre, och det har även jag, men ibland gör det nog inte det.Hade det blivit bättre med tiden så hade jag väl inte mått såhär dåligt mer? Jag kan inte få fram någonting längre. När jagritar blir ingenting som jag vill att det ska bli längre, när jagskriver så fastnar jag redan innan jag börjat. Det känns somallting har sugits ut från mig och allt som är kvar är bara etttomt skal.
Jag vet inte vad jag hartänkt mig att det här dokumentet ska vara till för men jag kändeatt jag var tvungen att få ut alla känslor medan jag sitter viddatorn och gråter. Jag tror inte jag orkar med det här så längetill."
Skrevs av mig för ca tre veckor sen.
Missta inte det här som ett självmordsbrev, jag är under utredning och ska på möte imorgon. Jag vill bara att folk ska veta hur jag faktiskt mår a.t.m.
Camera info
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/daggi/512513405/