July
Friday 3 July 2009 photo 1/2
|
En efter en har dem alla suddats ut,
de finns kvar men inte på samma sätt som förut.
Jag trodde inte det skulle hända med dig,
du var ju mer än bara en vän.
Men alla har vi fel någon gång.
Allt sedan dagen jag följde med dig hem från skolan har vi varit vänner
och sedan några år tillbaka så gott som oskiljaktiga.
som helan och halvan, bill och bull, systrar,
eller vad var det vi sa?
Över hundra sms på en skoldag,
då saknade vi varandra fast vi var i samma hus.
Nu har det gått flera dagar emellan gångerna vi ens hör av oss,
och veckor emellan gångerna vi ses.
Alla minnen finns kvar,
vi delade allt och lite till.
Vi snackade om allt mellan himmel och jord,
och litade på varandra.
trotts att vi små bråkade då och då blev vi sams så himla fort igen.
En lite spricka i vår vänskap ,
trotts att vi redde ut det den gången så fanns den kvar.
Allt blev som förut men ändå inte.
Det hände igen och vi gled isär,
sprickan var liten men den skulle alltid finnas där.
Ett förlåt räckte inte den här gången.
Sprickan som var så liten har nu blivit för stor,
jag kan inte längre ta mig över den.
Det kommer aldrig bli som det var förut,
den tiden är förbi.
en så liten sak kan förändra allt,
ett misstag av mig så var allt förstört.
I samma stund förändrades vi,
vi var inte längre helan och halvan.
Från att ha varit oskiljaktiga,
gick vi skilda vägar.
jag kommer sakna stunderna vi hade,
men ingenting kan få dem tillbaka.
Vi hade planer för framtiden,
men nu finns dem inte längre.
Ett sträck över allt som inte längre kommer hända,
för det finns inte längre ett vi.
Du sa en gång att jag var den bästa vän man kunde ha,
att jag var speciell för dig,
och att jag skulle komma ihåg det.
Och jag lovar dig,
det kommer jag aldrig glömma.
I don't miss you, I miss the thing we called us.
de finns kvar men inte på samma sätt som förut.
Jag trodde inte det skulle hända med dig,
du var ju mer än bara en vän.
Men alla har vi fel någon gång.
Allt sedan dagen jag följde med dig hem från skolan har vi varit vänner
och sedan några år tillbaka så gott som oskiljaktiga.
som helan och halvan, bill och bull, systrar,
eller vad var det vi sa?
Över hundra sms på en skoldag,
då saknade vi varandra fast vi var i samma hus.
Nu har det gått flera dagar emellan gångerna vi ens hör av oss,
och veckor emellan gångerna vi ses.
Alla minnen finns kvar,
vi delade allt och lite till.
Vi snackade om allt mellan himmel och jord,
och litade på varandra.
trotts att vi små bråkade då och då blev vi sams så himla fort igen.
En lite spricka i vår vänskap ,
trotts att vi redde ut det den gången så fanns den kvar.
Allt blev som förut men ändå inte.
Det hände igen och vi gled isär,
sprickan var liten men den skulle alltid finnas där.
Ett förlåt räckte inte den här gången.
Sprickan som var så liten har nu blivit för stor,
jag kan inte längre ta mig över den.
Det kommer aldrig bli som det var förut,
den tiden är förbi.
en så liten sak kan förändra allt,
ett misstag av mig så var allt förstört.
I samma stund förändrades vi,
vi var inte längre helan och halvan.
Från att ha varit oskiljaktiga,
gick vi skilda vägar.
jag kommer sakna stunderna vi hade,
men ingenting kan få dem tillbaka.
Vi hade planer för framtiden,
men nu finns dem inte längre.
Ett sträck över allt som inte längre kommer hända,
för det finns inte längre ett vi.
att jag var speciell för dig,
och att jag skulle komma ihåg det.
Och jag lovar dig,
det kommer jag aldrig glömma.
I don't miss you, I miss the thing we called us.
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/dahlen73/387063946/
Visa toppen
Show footer