Friday 9 November 2012 photo 1/1
|
Tell me their story! :D
Annons
Comment the photo
FrozenCore
Fri 23 Nov 2012 22:37
För många år sedan så härskade en ond kung över landet. Han styrde sitt rike med en onådig järnhand och spred skräck bland folket. Många sade att kungen suktat efter mer än bara jordlig makt och började studera mörk magi. Det sade att hans själ var så svart att själva himlavalvet svärtats av hans blotta närvaro. Kungen tycktes orubblig och visade inga tecken av varken medkänsla eller ånger. Landet fortsatte att falla i skuggorna tills den dagen då hans kalla hjärta tämjdes av en ung bondflicka. Han hade tagit henne som sin drottning, och hon hade frivilligt gift sig med denna demon. Hon ville hjälpa sitt folk och att få sitta på den kungliga tronen kunde verkligen ge henne den möjligheten. Med tiden så föll hon dock för sin kung och blev förälskad. Landet var i fröjd och kungaparet spred lycka och glädje bland folket. En kort tid av fred tog plats; men skulle inte vara länge.
Kungens plötsliga död hade slagit landet hårt och folket var splittrat. Konungens nyfödde son miste sitt liv endast dagar efter sin faders bortgång. Tronen gick därför till kungens brorson. Han var en girig ung man och ansåg sin farbror ovärdig titeln konung. Drottningen var betagen av smärta av förlusten av sin kära och deras son. Hon sjönk in i förtvivlan och sorg. Det tog henne inte lång tid att få reda på att kungens brorson förgiftat hennes make. Hon visste då varför hennes son mist sitt liv. Endast för att han själv skulle få hennes makes tron. En ilska fyllde platsen där tårar funnits och en törst för hämnd brann inom henne.
Månader gick och den nya kungen återupptog sin farbrors forna tyranni, omedveten om drottningens planer i skuggorna bakom hans rygg. Det var en mörk kväll; men stjärnorna var dolda för det mänskliga ögat. Månen sken genom trädens grenar. Drottningen fällde en tår då hon smekte sin mans bleka kind. Den vita klänningen var fläckad av smuts från den kalla jorden. Bredvid kvinnan låg en bok i det fuktiga gräset. Omslaget bestod av en köttlig massa och kunde inte misstas för annat än mänsklig hud. Hennes man hade studerat mörk magi - Och hon hade funnit hans verk. Drottningen tände ljus kring sin makes livlösa kropp och placerade en mask för hans ansikte. Hon läste ur sin mans bok och placerade sina händer på hans bröstkorg och grät. Hon förbannade den man som tagit hennes älskade ifrån henne. Hon fördömde den man som tagit ett liv som knappt hunnit börjat. Mörkret slöt sig kring platsen och månens sken dunstade sakta bort i bakgrunden. Ett knastrande ljud drog över platsen. Den döde kungen vred sig i smärta på marken då benen i hans kropp sakta expanderat och utformat nya leder. Han kunde inte skrika och försökte att avlägsna masken för att få luft. Klor skrapade mot den oförstörbara ytan. Den skulle aldrig gå att förflytta. Plötsligt kom vetskapen till honom om vad som hänt. Fylld av sin forna ilska och inte längre bunden till en dödlig kropp så försvann han bland skogens träd. Flammor lämnades i hans vaka och brände allt i sin väg.
Slottet var befolkat under kvällen då kungen höll en bal. Endast adeln befann sig på platsen då folket förbjudits från marken. En plötslig löpeld spred sig hastigt över byggnaden. Panik slog kungens undersåtar då de blivit förseglade i slottet av flammor som endast kom närmare. Eldens lågor bildade hånfulla ansikten och skrek i smärta för att göra narr av de brända. Männen och kvinnorna försökte att släcka elden med vatten. Förgäves. Hettan svedde ögonen och läpparna på folket som lyckats att ta sig längst in i rummet. Lukten av aska fyllde salen och den giftiga röken gick inte att undvika. Paniken var extrem och kroppar av de avlidna användes som sköldar mot eldens flammor av de överlevande. Slottens dörr öppnades sakta och en lång skepnad steg in i salen. Kroppen var uttorkad och förvriden, mannen var i klädd en vit mask och grenar hade ersatt hår på hans skalle. Flammorna skrek högt och fylldes av varelsens hat. Steg för steg så klev demonen sakta in i salen, genom flammorna.
Den enda överlevande var brorsonen, som stod pressad mot salens slutgiltiga vägg. Rädslan i hans ögon var obeskrivlig. Han skulle dö, precis som alla hans gäster. Han skulle dö och aldrig mer få leva. Han bad om nåd och erkände sina misstag i hopp om barmhärtighet. Varelsen sträckte sin arm mot mannen - Mot hans hjärta. Det tog stopp. Den forna kungen kände en kraft som stoppat hans arm och han vände sig om i det rasande infernot för att möta blicken av sin fru. Tårar lämnade hennes ögon och hon såg på sin förlorande man med sorg i sin blick. Att döda skulle aldrig ge dem deras son tillbaka. Detta var fel.
Kungens plötsliga död hade slagit landet hårt och folket var splittrat. Konungens nyfödde son miste sitt liv endast dagar efter sin faders bortgång. Tronen gick därför till kungens brorson. Han var en girig ung man och ansåg sin farbror ovärdig titeln konung. Drottningen var betagen av smärta av förlusten av sin kära och deras son. Hon sjönk in i förtvivlan och sorg. Det tog henne inte lång tid att få reda på att kungens brorson förgiftat hennes make. Hon visste då varför hennes son mist sitt liv. Endast för att han själv skulle få hennes makes tron. En ilska fyllde platsen där tårar funnits och en törst för hämnd brann inom henne.
Månader gick och den nya kungen återupptog sin farbrors forna tyranni, omedveten om drottningens planer i skuggorna bakom hans rygg. Det var en mörk kväll; men stjärnorna var dolda för det mänskliga ögat. Månen sken genom trädens grenar. Drottningen fällde en tår då hon smekte sin mans bleka kind. Den vita klänningen var fläckad av smuts från den kalla jorden. Bredvid kvinnan låg en bok i det fuktiga gräset. Omslaget bestod av en köttlig massa och kunde inte misstas för annat än mänsklig hud. Hennes man hade studerat mörk magi - Och hon hade funnit hans verk. Drottningen tände ljus kring sin makes livlösa kropp och placerade en mask för hans ansikte. Hon läste ur sin mans bok och placerade sina händer på hans bröstkorg och grät. Hon förbannade den man som tagit hennes älskade ifrån henne. Hon fördömde den man som tagit ett liv som knappt hunnit börjat. Mörkret slöt sig kring platsen och månens sken dunstade sakta bort i bakgrunden. Ett knastrande ljud drog över platsen. Den döde kungen vred sig i smärta på marken då benen i hans kropp sakta expanderat och utformat nya leder. Han kunde inte skrika och försökte att avlägsna masken för att få luft. Klor skrapade mot den oförstörbara ytan. Den skulle aldrig gå att förflytta. Plötsligt kom vetskapen till honom om vad som hänt. Fylld av sin forna ilska och inte längre bunden till en dödlig kropp så försvann han bland skogens träd. Flammor lämnades i hans vaka och brände allt i sin väg.
Slottet var befolkat under kvällen då kungen höll en bal. Endast adeln befann sig på platsen då folket förbjudits från marken. En plötslig löpeld spred sig hastigt över byggnaden. Panik slog kungens undersåtar då de blivit förseglade i slottet av flammor som endast kom närmare. Eldens lågor bildade hånfulla ansikten och skrek i smärta för att göra narr av de brända. Männen och kvinnorna försökte att släcka elden med vatten. Förgäves. Hettan svedde ögonen och läpparna på folket som lyckats att ta sig längst in i rummet. Lukten av aska fyllde salen och den giftiga röken gick inte att undvika. Paniken var extrem och kroppar av de avlidna användes som sköldar mot eldens flammor av de överlevande. Slottens dörr öppnades sakta och en lång skepnad steg in i salen. Kroppen var uttorkad och förvriden, mannen var i klädd en vit mask och grenar hade ersatt hår på hans skalle. Flammorna skrek högt och fylldes av varelsens hat. Steg för steg så klev demonen sakta in i salen, genom flammorna.
Den enda överlevande var brorsonen, som stod pressad mot salens slutgiltiga vägg. Rädslan i hans ögon var obeskrivlig. Han skulle dö, precis som alla hans gäster. Han skulle dö och aldrig mer få leva. Han bad om nåd och erkände sina misstag i hopp om barmhärtighet. Varelsen sträckte sin arm mot mannen - Mot hans hjärta. Det tog stopp. Den forna kungen kände en kraft som stoppat hans arm och han vände sig om i det rasande infernot för att möta blicken av sin fru. Tårar lämnade hennes ögon och hon såg på sin förlorande man med sorg i sin blick. Att döda skulle aldrig ge dem deras son tillbaka. Detta var fel.
DailyDoodle
Fri 23 Nov 2012 22:47
Oj men vad bra skrivet! Kan verkligen se alla miljöer framför mig! :D gillar att den slutar inomhus också! Asnice! Gillar också att de liksom "känt varandra förut" det känns som att det passar bilden! Gillar också pendlingen mellan gott och ont!! :D du fick med början, mitten och slut också! sweeet!
FrozenCore
Fri 23 Nov 2012 22:54
Jag är inte personligen så nöjd med det då jag brukar skriva mycket bättre vanligtvis! Men jag tackar för komplimangen! :)
Jag tyckte att det fanns så mycket bakom blicken de gav varandra på bilden. Det är inte en blick som ges vid första ögonkast - Tycker jag.
Jag tyckte att det fanns så mycket bakom blicken de gav varandra på bilden. Det är inte en blick som ges vid första ögonkast - Tycker jag.
DailyDoodle
Fri 23 Nov 2012 22:56
Haha alright, ja det dög för att driva in mig i berättelsen iaf :D
Nice! Jag tänkte själv lite att hon tänker typ "not again.." eller nåt liknande när jag gjorde den :D kul att man kan välja lite!
Nice! Jag tänkte själv lite att hon tänker typ "not again.." eller nåt liknande när jag gjorde den :D kul att man kan välja lite!
FrozenCore
Fri 23 Nov 2012 23:01
Jag fick en känsla av att hon ser på honom och tänker att det är nog med all smärta och allt hat. De har varandra, även om världen aldrig kommer att låta dem vara med varandra. De måste fly, gömma sig - Trots att deras kärlek är sann och vacker.
Jag tänkte mig en berättelse om hämnd och kärlek för att göra en liten kombination helt enkelt =) Man måste ha en liten... Twist!
Men men, kul att du gillade den!
Jag tänkte mig en berättelse om hämnd och kärlek för att göra en liten kombination helt enkelt =) Man måste ha en liten... Twist!
Men men, kul att du gillade den!
Anonymous
Sun 11 Nov 2012 07:34
Oj, ska försöka! . Han var en utomjordsk soldat som kom tll jorden för att utplåna männskan på befäl från en högre makt, som en gång tden hade träffat en männska, varav hon väntade den utomjordngens barn och lovade honom att de skulle bl en famlj, men när barnet väl kom så hade kvnnan en annan man och utomjordngen beslöt att utplåna henne tllsammans med resten av jordens befolknng. Soldaten skulle patrullera genom magska skogen, där han kamouflerade sg mellan träden. Han hörde ett skrk längre n skogen och plötslgt kom en tjej sprngandes med en man som jagade henne, han var lsken och pilsk och skrek efter henne "Kom ht, du kan nte gömma dg för mg!"
utomjordska soldaten hade en förmåga att tankeläsa, han såg n genom tjejens huvud, hur hon blvt slagen och nära att bl våldtagen av mannen som httade henne övergven mtt krgszonen, han tog hem henne lovade att skydda henne, och hon rymde. Han läste även mannens huud, som hade blder av hur han spelade ett maktspel, där han lurade henne tll sg, för att sedan förgrpa sg på henne och låsa n henne för gott en källare under hans säng, han har gjort lknande med tdgare krgsoffer, han törstade efter kontroll, och hans förra offer slog han hjäl när hon försökte rymma, så nu var han ute efter en ny leksak.
Utomjordngen hade fått befäl om att nte lägga sg mänsklgheten eller deras stuaton, han skulle bara skjuta de med hans laser-stråle från ögonen, så de förntades. Men just som tjejen sprnag förb honom så kunde han nte låta bl, han kände smärtan hennes kropp, han kunde höra hennes gråt hon bar nombords, och just som hon sprnag förb honom så grabbade han tag henne och drog n henne och höll för hennes mun. Mannen mssade det, för det gck på en mlleskund, och han sprang vdare framåt. Dessa utomjordngar kunde så mycket mer än att skjuta med laser från ögonen, och tankeläsa andra. De kommuncerade md tankeöverförng, och deras fotografska mnne var precs som en kamera, de fotade och kunde vsa varandra blderna mnnet. Denna bld togs ett tag efter soldaten släppte händerna om tjejen. Hon grät och bad honom att skona henne, då hon märkte att hon kunde höra utomjrodngens tankegång, utan mnsta rörelse från hans läppar. Han sa " Du är säker.Jag har kommt på befallnng från mn överste befälhavare på Planeten Otullus, i uppgft att utplåna mänsklgheten"
Tjejen blev rädd och vsste nte vad hon skulle svara, med tårdrivna ögon tttade hon upp på den långa utomjordngen med djupa blå ögon, hon provade att vara tyst och bara tänka, "Kommer du låta mg leva?"
Hon hörde han åter gen tänka "Säg ngentng åt någon om detta skede, jag har nte kommt i fred, men jag låter dg gå, håll dg kvar i skogen tlls krget är över"
Hon tänkte tllbaka " Snälla gå inte! Lämna mg nte här!" Och just då kom en annan soldat några meter bort, och såg de två, och fotade nnan han kom närmare, (blden)
Den första soldaten bredvd tjejen upptäckte att han hade en kompanjon närheten, det skulle få tråkga följder om det kom fram att han pratade med en männska, han sprang fort bortåt och tänkte "Jag kommer tllbaka" och tjejen hörde det och tänkte
Hon tänkte " Jag väntar på dg!"
utomjordska soldaten hade en förmåga att tankeläsa, han såg n genom tjejens huvud, hur hon blvt slagen och nära att bl våldtagen av mannen som httade henne övergven mtt krgszonen, han tog hem henne lovade att skydda henne, och hon rymde. Han läste även mannens huud, som hade blder av hur han spelade ett maktspel, där han lurade henne tll sg, för att sedan förgrpa sg på henne och låsa n henne för gott en källare under hans säng, han har gjort lknande med tdgare krgsoffer, han törstade efter kontroll, och hans förra offer slog han hjäl när hon försökte rymma, så nu var han ute efter en ny leksak.
Utomjordngen hade fått befäl om att nte lägga sg mänsklgheten eller deras stuaton, han skulle bara skjuta de med hans laser-stråle från ögonen, så de förntades. Men just som tjejen sprnag förb honom så kunde han nte låta bl, han kände smärtan hennes kropp, han kunde höra hennes gråt hon bar nombords, och just som hon sprnag förb honom så grabbade han tag henne och drog n henne och höll för hennes mun. Mannen mssade det, för det gck på en mlleskund, och han sprang vdare framåt. Dessa utomjordngar kunde så mycket mer än att skjuta med laser från ögonen, och tankeläsa andra. De kommuncerade md tankeöverförng, och deras fotografska mnne var precs som en kamera, de fotade och kunde vsa varandra blderna mnnet. Denna bld togs ett tag efter soldaten släppte händerna om tjejen. Hon grät och bad honom att skona henne, då hon märkte att hon kunde höra utomjrodngens tankegång, utan mnsta rörelse från hans läppar. Han sa " Du är säker.Jag har kommt på befallnng från mn överste befälhavare på Planeten Otullus, i uppgft att utplåna mänsklgheten"
Tjejen blev rädd och vsste nte vad hon skulle svara, med tårdrivna ögon tttade hon upp på den långa utomjordngen med djupa blå ögon, hon provade att vara tyst och bara tänka, "Kommer du låta mg leva?"
Hon hörde han åter gen tänka "Säg ngentng åt någon om detta skede, jag har nte kommt i fred, men jag låter dg gå, håll dg kvar i skogen tlls krget är över"
Hon tänkte tllbaka " Snälla gå inte! Lämna mg nte här!" Och just då kom en annan soldat några meter bort, och såg de två, och fotade nnan han kom närmare, (blden)
Den första soldaten bredvd tjejen upptäckte att han hade en kompanjon närheten, det skulle få tråkga följder om det kom fram att han pratade med en männska, han sprang fort bortåt och tänkte "Jag kommer tllbaka" och tjejen hörde det och tänkte
Hon tänkte " Jag väntar på dg!"
DailyDoodle
Sat 24 Nov 2012 00:41
Haha men aw, sorry!! jag läste den förut men hade inte tid att skriva ett vettigt svar, sen försvann det bland senaste kommentarerna :c kom på det nu när det var en ny som skrev!
Jaaa det var ju jättekul! :D Nu vet jag vad jag ska göra när jag känner mig lite oinspirerad!!
Haha, I see xD
Kanske får göra nån lite halvt möjligen relaterad bild nån gång som folk kan fortsätta den här berättelsen på ;D
Jaaa det var ju jättekul! :D Nu vet jag vad jag ska göra när jag känner mig lite oinspirerad!!
Haha, I see xD
Kanske får göra nån lite halvt möjligen relaterad bild nån gång som folk kan fortsätta den här berättelsen på ;D
Anonymous
Sat 24 Nov 2012 00:45
Ingen fara, inte så att jag suttit framför skärmen och stirrat och väntatp å svar i flera dagar :p
Haha ja gör det! :D
tyckte också det var kul läste de andras veson med :D
haha ja kanske, eller en helt ny :D
Haha ja gör det! :D
tyckte också det var kul läste de andras veson med :D
haha ja kanske, eller en helt ny :D
Thranduil
Sat 10 Nov 2012 20:01
Okej, detta kommer bli långt! xD
Länge har jorden varit medvetna om att någon fara hotat människornas existens, men de har ändå inte kunnat göra något åt det eftersom de inte visste vad det var.
Plötsligt, under en natt, så förändrades allt.
En främling, med konstiga former och en mask som ansikte, vandrade fram genom nattens mörker och förstörde allting i sin väg av ilska över att ha förlorat sin älskade familj under mystiska omständigheter, Denna varelse anklagar jorden för att ha förgöt dem, det är därför han går till attack.
En flicka träffar på denna varelse i skogen då hon, nyfiken som hon var, ville veta vad som hade hänt. Även fast varelsen visar sin makt och krafter så försvinner inte fascinationen från henne ögon, hon börjar prata med den, men som väntat så förstår han henne inte.
Hon börjar därför visa med hjälp av rörelser att hon är vänlig och inte vill göra honom illa, varelsen är lika fascinerad av henne.
En ovanlig vänskap skapas mellan dem under ett par dagar, men om flickan berättar om vad för hemlighet hon gömmer i skogen så förlorar hon sin vän för alltid. Men en dag gör hon misstaget att stanna för länge hos sin vän, hennes mamma blir orolig så hon ringer polisen och ber dem i panik att söka efter hennes dotter.
De söker igenom skogen efter henne och såklart hittar de henne med varelsen de har jagad efter, så det går genast till attack utan att ens lyssna på henne när hon skriver åt dem att sluta. Varelsen tappar fattningen och använder sina krafter för att skada poliserna, han flyr sedan ut ur skogen och in till samhället där flickan bor.
Han förstör så mycket omkring sig, medan flickan hopplöst springer efter honom, ber honom att sluta med det han håller på med. När flickans mamma skriker åt henne att gå ifrån honom så vänder sig varelsen till hennes familjs hus och sätter eld på det, flickan skriker av förtvivlan och börjar gråta.
Hon vrider sig sedan till varelsen och tar tag i hans arm, försöker få honom att sluta med det han håller på med. Han ser i hennes ögon att han har sårat henne, mycket. Det han har gjort är oförlåtligt, så han lägger armarna om flickan, för att sedan sätta båda deras kroppar i lågor.
Lol, vad dålig! xD
Länge har jorden varit medvetna om att någon fara hotat människornas existens, men de har ändå inte kunnat göra något åt det eftersom de inte visste vad det var.
Plötsligt, under en natt, så förändrades allt.
En främling, med konstiga former och en mask som ansikte, vandrade fram genom nattens mörker och förstörde allting i sin väg av ilska över att ha förlorat sin älskade familj under mystiska omständigheter, Denna varelse anklagar jorden för att ha förgöt dem, det är därför han går till attack.
En flicka träffar på denna varelse i skogen då hon, nyfiken som hon var, ville veta vad som hade hänt. Även fast varelsen visar sin makt och krafter så försvinner inte fascinationen från henne ögon, hon börjar prata med den, men som väntat så förstår han henne inte.
Hon börjar därför visa med hjälp av rörelser att hon är vänlig och inte vill göra honom illa, varelsen är lika fascinerad av henne.
En ovanlig vänskap skapas mellan dem under ett par dagar, men om flickan berättar om vad för hemlighet hon gömmer i skogen så förlorar hon sin vän för alltid. Men en dag gör hon misstaget att stanna för länge hos sin vän, hennes mamma blir orolig så hon ringer polisen och ber dem i panik att söka efter hennes dotter.
De söker igenom skogen efter henne och såklart hittar de henne med varelsen de har jagad efter, så det går genast till attack utan att ens lyssna på henne när hon skriver åt dem att sluta. Varelsen tappar fattningen och använder sina krafter för att skada poliserna, han flyr sedan ut ur skogen och in till samhället där flickan bor.
Han förstör så mycket omkring sig, medan flickan hopplöst springer efter honom, ber honom att sluta med det han håller på med. När flickans mamma skriker åt henne att gå ifrån honom så vänder sig varelsen till hennes familjs hus och sätter eld på det, flickan skriker av förtvivlan och börjar gråta.
Hon vrider sig sedan till varelsen och tar tag i hans arm, försöker få honom att sluta med det han håller på med. Han ser i hennes ögon att han har sårat henne, mycket. Det han har gjort är oförlåtligt, så han lägger armarna om flickan, för att sedan sätta båda deras kroppar i lågor.
Lol, vad dålig! xD
Thranduil
Sat 10 Nov 2012 20:35
Detta är från pojkens perspektiv (Jag skriver pojke och flicka för att av någon anledning så gillar jag inte tjej/kille eller man/kvinna D:)
Under hela sitt liv så har pojken blivit retad och mobbad på grund av att han var annorlunda, såg annorlunda ut. Det är för att han kommer egentligen från yttre rymden, han färdades en lång resa från sin planet till jorden, hans föräldrar var tvungna att ge upp honom för att ett stort krig hade brutit ut på hans hemplanet. På jorden så fann en kvinna honom, hon kunde inte få barn så hon tog hand om honom som sin egen son, även fast han såg annorlunda ut.
Under hela sitt liv så höll hans "mamma" honom borta från sanningen, mest var för att hon var rädd att han skulle lämna henne. Allt pojken villa ha var en vän, men ingen ville prata med honom, när de öppnade munnen så var det bara för att skriva elaka och onda saker åt honom. Fast det var dock en flicka som ville prata med honom, men hennes vänner tillät henne inte, så hon förblev tyst.
En dag så kommer pojken hem och får se sin "mamma" död, han vet inte vad han ska göra, han är förkrossad, arg och galen av ilska. Så han börjar förstöra allting runt omkring sig, de människor som har retat honom flyr i skräck och de flesta blir skadade för att han använder sina krafter emot de som var elaka emot honom.
Flickan som ville bli hans vän kliver sedan in och tar tag i hans hand, tårar rinner och skapar salta sträck på hennes kinder.
"Sluta" säger hon vädjande och stirrar sorgset in i hans mörka ögon.
Han stirrar tillbaka på henne och flackar med blicken i hennes egna klarblåa, med hon gör misstaget att röra sig förfort och av ren instinkt så slår han henne hårt i sidan.
Hon kastas upp i lyftet av det hårda slaget och rullar sedan in i lågorna. Medan pojken betraktar, kanske sin enda vän, slukas av elden.
Det enda han hade sökt efter, hade han förlorat.
Under hela sitt liv så har pojken blivit retad och mobbad på grund av att han var annorlunda, såg annorlunda ut. Det är för att han kommer egentligen från yttre rymden, han färdades en lång resa från sin planet till jorden, hans föräldrar var tvungna att ge upp honom för att ett stort krig hade brutit ut på hans hemplanet. På jorden så fann en kvinna honom, hon kunde inte få barn så hon tog hand om honom som sin egen son, även fast han såg annorlunda ut.
Under hela sitt liv så höll hans "mamma" honom borta från sanningen, mest var för att hon var rädd att han skulle lämna henne. Allt pojken villa ha var en vän, men ingen ville prata med honom, när de öppnade munnen så var det bara för att skriva elaka och onda saker åt honom. Fast det var dock en flicka som ville prata med honom, men hennes vänner tillät henne inte, så hon förblev tyst.
En dag så kommer pojken hem och får se sin "mamma" död, han vet inte vad han ska göra, han är förkrossad, arg och galen av ilska. Så han börjar förstöra allting runt omkring sig, de människor som har retat honom flyr i skräck och de flesta blir skadade för att han använder sina krafter emot de som var elaka emot honom.
Flickan som ville bli hans vän kliver sedan in och tar tag i hans hand, tårar rinner och skapar salta sträck på hennes kinder.
"Sluta" säger hon vädjande och stirrar sorgset in i hans mörka ögon.
Han stirrar tillbaka på henne och flackar med blicken i hennes egna klarblåa, med hon gör misstaget att röra sig förfort och av ren instinkt så slår han henne hårt i sidan.
Hon kastas upp i lyftet av det hårda slaget och rullar sedan in i lågorna. Medan pojken betraktar, kanske sin enda vän, slukas av elden.
Det enda han hade sökt efter, hade han förlorat.
DailyDoodle
Sat 10 Nov 2012 23:36
Oj, känns lite stålmannen - the dark version typ D:
haha usch, den var ju ännu sorgligare! XD
haha usch, den var ju ännu sorgligare! XD
Thranduil
Sun 11 Nov 2012 00:30
Haha tack :) Tänkte också lite på Stålmannen först, men sedan så fick det bli min egna twist! xD
sotarflikkan
Sat 10 Nov 2012 12:24
åh jag har med ritat en sån en gång. Alien loves human typ. inte lika fin som din men ...
FrozenCore
Sat 10 Nov 2012 07:07
Challenge accepted!
Men jag återkommer. 07:07 just nu och jag vill sova! Godnatt! :D
Men jag återkommer. 07:07 just nu och jag vill sova! Godnatt! :D
FaggotryMaggot
Sat 10 Nov 2012 04:11
Hon har varit instängd i ett slott hela livet, drömt om att en gång få ge sig av, ut och finna kärleken, känna lukter, gräs under fötterna, klättra i träd. Detta är en av hennes drömmar, slottet brinner ned och tvingar ut henne i naturen och hon äntligen finner kärleken i naturen hon så länge drömt om att få uppleva.
DailyDoodle
Sat 10 Nov 2012 20:03
Aww! Vad fint att det bara är en dröm! Jag gillar det, då kan det ju bli lite vad som helst liksom :D
3bxJournal
Fri 9 Nov 2012 23:33
Trädfolket från länge förr som varit del av naturen och beskyddat den blir tvingade in i ett hemskt krig med människorna, en romeo & julia historia uppstår mellan 2 från de olika sidorna och deras kärlek rivs upp pga kriget och girigheten mellan dom.
3komma14sek
Fri 9 Nov 2012 22:33
Han är del av en grupp överlevande aliens som kom till jorden då deras hemplanet slutgiltigen blev förstörd efter milennium av inbördeskrig och hemskheter. De hoppas på att få en andra chans till ett fridfullt liv på jorden, men de jordborna blir skrämda av deras utomjordiska krafter och attackerar dem. De är så less på strider att de inte gör motstånd, utan försöker förgäves visa att de har fredliga avsikter. Han på bilden ser sina vänner och släktingar bli slaktade av jordborna och i sin sorg och vrede attackerar han dem och orsakar en stor förödelse där även många oskyldiga jordbor faller offer. Flickan på bilden ser sin lillasyster dö i elden, och hon lyckas ta sig igenom lågorna till utomjordingen. Hon hejdar honom genom att gripa tag i hans arm, och bönfaller honom att inte skada någon mer. Han kan inte förstå vad hon säger, men han inser att han utsatt henne, och flera andra för samma sorg som han själv blev utsatt för då hans vänner blev dödade. Han ångrar sig därefter, men inser att det inte längre finns någon plats för honom i universum, skakar av sig henne och stiger in i lågorna och tar självmord. SLUT! :D
Haha, jag venne, lite väl dramatiskt kanske men jag gillar helt enkelt aliens och tragiska slut. xD
Haha, jag venne, lite väl dramatiskt kanske men jag gillar helt enkelt aliens och tragiska slut. xD
DailyDoodle
Fri 9 Nov 2012 22:41
ÅHH men gud, VAD SORLGIG ;_____; wäääh! men jättefin! Det skulle bli en awesome film, jag skulle lätt se den! :D
Esterni
Fri 9 Nov 2012 21:44
Orkar inte skriva på mobilen, men en hel historia spelas upp inför mina ögon. Mer sådana här "tell me their story" hade varit underbart!
DailyDoodle
Fri 9 Nov 2012 21:49
Försök!! :D Det kan jag ju göra men då vill jag ju höra vad ni kommer på också! :D inspiration för inspiration!!
Anonymous
Fri 9 Nov 2012 21:22
Rönnmännen ifrån boken "Mer än ögat ser" och Aislinn när hon blev tagen till att bli sommardrottning..
Schiizoo
Fri 9 Nov 2012 23:23
Jag har dock bara läst första, dock hade jag fastnat när jag läst ut den c:
Anonymous
Sat 10 Nov 2012 10:33
Läs allihopa! Första är dock bäst, men dom är läskigt bra!
Tina Langdon-Amstell
Fri 9 Nov 2012 21:17
Han är hennes bror, men det vet han inte om, för han har varit med om en traumatiskt brandolycka som orsakat minnesförlust och extrem aggression. Han är förvirrad, ty han har väldiga känslor för henne som han inte förstår. På bilden försöker hon stoppa honom från att gå ut och slentrianhämnas på alla han ser.
DailyDoodle
Fri 9 Nov 2012 21:45
Åh awesome!! Är det en brand i bakgrunden här som liksom "triggar" honom då? :D
Anonymous
Fri 9 Nov 2012 21:17
Dom möttes som människor, blev väldigt nära, men han var egentligen inte alls en människa, och när en massiv skogsbrand sätter igång så får hon se hans sanna form. Han lider med skogen som hotar att förstöra inte bara skogen utan också byn dom bor i, så han måste offra sig för att rädda allting genom att låta elden bränna upp honom, men hon vill inte det, för hon älskar honom, och sånt.
DRAMATIKEN.
DRAMATIKEN.
DailyDoodle
Fri 9 Nov 2012 21:47
Awww vad fint! Du fick ju med en hel historia!! ;__; thats lovely! GOOD DRAMA :D
DailyDoodle
Fri 9 Nov 2012 22:32
Hur får jag dig att våga? :D jag tycker det är jätteinspirerande själv att höra andras inspirationer från mina grejer, haha, invecklat XD
DailyDoodle
Fri 9 Nov 2012 22:46
Om det är jobbigt att alla kan läsa skulle du kunna skriva i ett pm istället så blir det bara en person som läser! :)
75 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/dailydoodle/511001519/