March
Friday 7 August 2009 photo 1/2
|
sååå värdens längsta rosa inlägg kommer här på efterfrågan. eftersom jag inte har nån kabel med mig till skogen så finns det inga spännande bilder förens på söndag, och jag vet att ni vill ha bilder på john men jag har typ inga. ännu mindre nå bra så ni får klarar er lite och bara lyssna på min bubblande historia:D
****************
Jag har sett han ute tidigare eftersom jag har för vana reka efter snygga killar, blev presenterad på tn på kolingsborg innan jag åkte till älvsbyn och var väll inte så mycket mer med det, vet jag funderade på att ragga men situationen var inte så läglig jadajdajda.
pga av vissa idioter så hängde jag inte så mycket i mitt camp på arvika och hade betämt mig för att halvflytta till Hanses och kompaniets sällskap. Så torsdag på arvika? Visst var det torsdag? Måste varit det, så tomtade jag till Hanses camp på förmiddagen och sökte sällskap och skugga, där sitter en massa folk och häckar och jag siktar in mig på john och sätter mig bredvid honom och börjar småprata. Kändes ganska otvunget på en gång, pratade både om det ena och det andra och var tyst då det föll på. Helt plötsligt blir jag sådär som jag inte egentligen är, svårt visa intresse och så, blir lite fjantig och rädd han ska nobba mig om jag stöter på han och efter många om och men så pussar jag honom på munnen och får ett leende tillbaka och känner bara hur det hoppar till i magen av pirrighet. Hamnar i hans knä och NiN ska spela och vi går dit tillsammans, tror det är först på konserten vi får tillfälle att verkligen kyssas och det känns att vi har kemi. Sover hos han två nätter och spenderar mesta av kvällarna med honom och även den tredje. Pratar och gullar lite och det känns lite underlgt, jag var ju på arvika för att festa och strula och det sista jag ville var ju att bli inresserad av nån. Sista dagen pratar vi lite om det känns som att det kan vara nått och sen skiljs vi åt, med planer på att träffas då jag kommer till sthlm och mobil och msn bytta typ.
Så börjar vi ett flirtmarathon som slutar med att jag säger att han får komma till älvsbyn och hälsa på om han vill träffa mig innan jag slutar jobba och han säger ok. Vadå ok? Well, en dryg vecka senare, fyllesamtal och sms-svamel då jag jobbade så kommer han. (har jag sagt att jag älskar folk som får saker gjort? som inte bara pratar och ger vaga löften som jag är alldeles för van.) Jag har jobbat natt och hunnit sova nån timme då dom smäller igen dörren kl 9 på morgonen. Har jag sagt att han åkte med martin upp? Sjukt underligt egentligen, innan han kom fram hade han nog spenderat mer tid pratandes med mitt ex än han faktiskt gjort med mig. iaf så trillar jag upp ur sägen i mjukkläder, oduschad sen efter jobbet och ut till en nisse med ruffsigt hår som just åkt bil i 12 timmar. Då inser jag hur sjukt underligt det är, stoppar han i säng och då jag väcker han inser han hur underliga saker vi faktiskt tagit på oss.
Sen spenderade vi en vecka med kramar och kel, badmys med monster, underliga bilfärder och intimare stunder i naturen. Prata hela nätterna och jag fick sova alldeles för lite med tanke på att jag klev upp med althea, men allt var i nått slags lyckorus och jag känner att jag bara faller hårdare och hårdare för denhära pojken. Kvällen innan han åker till sthlm säger han att han ”antar att han får ändra sin civilstatus på facebook till *in a relationship with nathalie* och faktum är ett faktum att vi känner samma sak.
Så flickan som skulle vara singel fick en pojkvän. och efter en vecka i sthlm mestadels spenderad med honom kan jag bara säga att jag blir mer och mer förälskad och kan inte förstå hur jag hittat nån sån som han. Och faktiskt stundvis tvivlar på att jag duger, men mesta delen av tiden går åt till att förstå att han är min och att han vill faktiskt vara det.
****
Finns så sjukt många bra saker jag kan säga om John. Förutom att jag tycker han är sjukt fin på alla håll och kanter så är han underbar prata med. Jag har levt i villfarelsen att killar är svåra prata med om allvarliga saker, eller rädda för rellationsamtal och frågor och här är det snarare han som är den första ställa de dära frågorna som behövs och ta tag i samtal som är bra. Han retas och får mig skratta så jag får ont i kinderna och magen och han har en ärlighet som jag sällan sett. Vi kan prata om det mesta och redan nu kan jag berätta det jag annars skulle tycka var pinsamt utan att vara rädd för skrattsalvor.
Han har en gigantisk portion självdistans och är nog bland det första att bjuda på sig själv aldrig rädd för att göra bort sig. Han har stil och han är självständig, han dansar och han är öppen och spontan på alla nivåer. Han är smart, lite för smart tror jag, känner mig lite blond och underlägsen och i längden kommer det vara skitbra, för nu måste jag hotta upp hjärnan som varit på semester allt för länge;P
Mitt i allt så stannar jag upp och tänker på hur mycket begär jag faktist har av han, på alla plan och lite till. jag vill ha han psykiskt och jag vill ha han fysiskt, oändligt mycket av båda och det är nått som jag är helt *imponerad och fashinerad* över. Såhär intensivt har det nog aldig varit, inte på alla håll samtidigt iaf helt klart.
nej, dethär är helt klart nått nytt...
<3
pga av vissa idioter så hängde jag inte så mycket i mitt camp på arvika och hade betämt mig för att halvflytta till Hanses och kompaniets sällskap. Så torsdag på arvika? Visst var det torsdag? Måste varit det, så tomtade jag till Hanses camp på förmiddagen och sökte sällskap och skugga, där sitter en massa folk och häckar och jag siktar in mig på john och sätter mig bredvid honom och börjar småprata. Kändes ganska otvunget på en gång, pratade både om det ena och det andra och var tyst då det föll på. Helt plötsligt blir jag sådär som jag inte egentligen är, svårt visa intresse och så, blir lite fjantig och rädd han ska nobba mig om jag stöter på han och efter många om och men så pussar jag honom på munnen och får ett leende tillbaka och känner bara hur det hoppar till i magen av pirrighet. Hamnar i hans knä och NiN ska spela och vi går dit tillsammans, tror det är först på konserten vi får tillfälle att verkligen kyssas och det känns att vi har kemi. Sover hos han två nätter och spenderar mesta av kvällarna med honom och även den tredje. Pratar och gullar lite och det känns lite underlgt, jag var ju på arvika för att festa och strula och det sista jag ville var ju att bli inresserad av nån. Sista dagen pratar vi lite om det känns som att det kan vara nått och sen skiljs vi åt, med planer på att träffas då jag kommer till sthlm och mobil och msn bytta typ.
Så börjar vi ett flirtmarathon som slutar med att jag säger att han får komma till älvsbyn och hälsa på om han vill träffa mig innan jag slutar jobba och han säger ok. Vadå ok? Well, en dryg vecka senare, fyllesamtal och sms-svamel då jag jobbade så kommer han. (har jag sagt att jag älskar folk som får saker gjort? som inte bara pratar och ger vaga löften som jag är alldeles för van.) Jag har jobbat natt och hunnit sova nån timme då dom smäller igen dörren kl 9 på morgonen. Har jag sagt att han åkte med martin upp? Sjukt underligt egentligen, innan han kom fram hade han nog spenderat mer tid pratandes med mitt ex än han faktiskt gjort med mig. iaf så trillar jag upp ur sägen i mjukkläder, oduschad sen efter jobbet och ut till en nisse med ruffsigt hår som just åkt bil i 12 timmar. Då inser jag hur sjukt underligt det är, stoppar han i säng och då jag väcker han inser han hur underliga saker vi faktiskt tagit på oss.
Sen spenderade vi en vecka med kramar och kel, badmys med monster, underliga bilfärder och intimare stunder i naturen. Prata hela nätterna och jag fick sova alldeles för lite med tanke på att jag klev upp med althea, men allt var i nått slags lyckorus och jag känner att jag bara faller hårdare och hårdare för denhära pojken. Kvällen innan han åker till sthlm säger han att han ”antar att han får ändra sin civilstatus på facebook till *in a relationship with nathalie* och faktum är ett faktum att vi känner samma sak.
Så flickan som skulle vara singel fick en pojkvän. och efter en vecka i sthlm mestadels spenderad med honom kan jag bara säga att jag blir mer och mer förälskad och kan inte förstå hur jag hittat nån sån som han. Och faktiskt stundvis tvivlar på att jag duger, men mesta delen av tiden går åt till att förstå att han är min och att han vill faktiskt vara det.
****
Finns så sjukt många bra saker jag kan säga om John. Förutom att jag tycker han är sjukt fin på alla håll och kanter så är han underbar prata med. Jag har levt i villfarelsen att killar är svåra prata med om allvarliga saker, eller rädda för rellationsamtal och frågor och här är det snarare han som är den första ställa de dära frågorna som behövs och ta tag i samtal som är bra. Han retas och får mig skratta så jag får ont i kinderna och magen och han har en ärlighet som jag sällan sett. Vi kan prata om det mesta och redan nu kan jag berätta det jag annars skulle tycka var pinsamt utan att vara rädd för skrattsalvor.
Han har en gigantisk portion självdistans och är nog bland det första att bjuda på sig själv aldrig rädd för att göra bort sig. Han har stil och han är självständig, han dansar och han är öppen och spontan på alla nivåer. Han är smart, lite för smart tror jag, känner mig lite blond och underlägsen och i längden kommer det vara skitbra, för nu måste jag hotta upp hjärnan som varit på semester allt för länge;P
Comment the photo
Och förresten var jag också bestämd på att vara singel när jag fick pojkvän... Träffade Mattias typ två veckor efter att jag bestämt mig för att vara utan karl ett år. Så de dyker fan upp när man minst anar det!
Hursom, in conclusion (som vi IB-are säger) så är det underbart att höra hur lycklig du är, och hur väl du förtjänar det! Puss gumman.
<br />
haha, ja jag som för första gången på länge var nöjd med att vara lös och ledig så går jag blir kär? fast det var ju det bästa:)
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/damnedangel/398704611/
Visa toppen
Show footer