March
Friday 6 November 2009 photo 6/6
|
Livet passerar, tickar som ett klockur
Ser mig själv från himlen, beter mig som ett rovdjur
Svikit min familj, mina vänner, min kärlek
Djupet drar ner mig och straffar mina svek
En smärtande kyla sticker i min själ
Alla har en svag punkt, en akilleshäl
Försöker ta mig upp men jag sjunker som en sten
Hoppas på förlåtelse, men livet gav mig men
Mamma! Ingen kan förstå hur du led
Jag ber om förlåtelse, hjärtat det sved
Det var inte du, utan jag fick mig på fall
Tårarna föll och dom gjorde mig kall
Jag vet inte varför, jag vet inte hur
Plötsligt satt jag som ett lejon i en bur
Frihetsberövad, dom tog din egen son
Jag var den onde, i mörkret som ett fån
refrain:
Förlåt mig mamma, för allt jag gjort
Trots svåra tider så finns du kvar
Förlåt mig mamma, för allt du sett
Du är mitt allt, jag älskar dig
Jag fylldes med vreden, jag fylldes med haten
Redan som liten såg jag till att bli ett vapen
Kanske var det mobbning, kanske var det spänning
Men en sak var säker, jag hade ingen hämning
Mamma var förtvivlad och bröt nästan ihop
Jag vet att hennes tankar var ett bölande rop
Men svaren från himlen var åskan och regn
Varje natt grät så hon sig till sömns i sin säng
Snälla, förlåt, att jag blev din onda son
Jag gräver min grav tills jag når den nivån
Hennes livlösa ögon, alltid fylld med tårar
Jag får kväljningar varje gång jag sårar
Helvetets - hur lågt kunde jag sjunka
Magsåren ökade, smärtan den dunka
Trots alla plågor jag skapa får jag stöd
Utan min mamma så vore jag död!
refrain
Rädslan i själen, hennes tårar tog slut
Var det försent, hade tiden runnit ut?
Ännu en gång var hon sårad, men förlät
Och inte var det hat, utan kärleken som grät
Det känns som hennes liv vart förstört på grund av mig
Jag sket i hennes råd, hennes kärlek och sa nej
Lögner och hat bildade en skräckfilm
Stängde inne kärleken till dig och min familj
Ser mig själv från himlen, beter mig som ett rovdjur
Svikit min familj, mina vänner, min kärlek
Djupet drar ner mig och straffar mina svek
En smärtande kyla sticker i min själ
Alla har en svag punkt, en akilleshäl
Försöker ta mig upp men jag sjunker som en sten
Hoppas på förlåtelse, men livet gav mig men
Mamma! Ingen kan förstå hur du led
Jag ber om förlåtelse, hjärtat det sved
Det var inte du, utan jag fick mig på fall
Tårarna föll och dom gjorde mig kall
Jag vet inte varför, jag vet inte hur
Plötsligt satt jag som ett lejon i en bur
Frihetsberövad, dom tog din egen son
Jag var den onde, i mörkret som ett fån
Förlåt mig mamma, för allt jag gjort
Trots svåra tider så finns du kvar
Förlåt mig mamma, för allt du sett
Du är mitt allt, jag älskar dig
Redan som liten såg jag till att bli ett vapen
Kanske var det mobbning, kanske var det spänning
Men en sak var säker, jag hade ingen hämning
Mamma var förtvivlad och bröt nästan ihop
Jag vet att hennes tankar var ett bölande rop
Men svaren från himlen var åskan och regn
Varje natt grät så hon sig till sömns i sin säng
Snälla, förlåt, att jag blev din onda son
Jag gräver min grav tills jag når den nivån
Hennes livlösa ögon, alltid fylld med tårar
Jag får kväljningar varje gång jag sårar
Helvetets - hur lågt kunde jag sjunka
Magsåren ökade, smärtan den dunka
Trots alla plågor jag skapa får jag stöd
Utan min mamma så vore jag död!
Var det försent, hade tiden runnit ut?
Ännu en gång var hon sårad, men förlät
Och inte var det hat, utan kärleken som grät
Det känns som hennes liv vart förstört på grund av mig
Jag sket i hennes råd, hennes kärlek och sa nej
Lögner och hat bildade en skräckfilm
Stängde inne kärleken till dig och min familj
Visa toppen
Show footer