September
Friday 26 February 2010 photo 2/2
|
Jag kommer ihåg när jag fick veta den 12 maj att du skulle dö jag kommer ihåg hur jag bad bad till gud till allt att det bara var en mardröm dagarna gick allt fortare och jag räknade dagarna jag visste bara att snart skulle du va borta dom 2 sista dagarna var hemska eller alla dagar var hemska men jag minns när du hade flyttat ner till isolerings stallet och jag trodde dom hade avlivat dig tidiagare jag sprang runt i stallet som en yr höna som var påväg att bryta ihop men så fick jag veta att du var där nere jag sprang ända vägen dit och bara kramade och grät du trodde jag väl va dum eller ngt men du satte din mule på mig . så gick dagarna jag spenderade varje stund jag kunde med dig från tidigt på dagen till sent på kvällen till typ 10 ibland men så kom vi till sista dagen fyfan vad jobbigt det var jag kunde inte gråta för det var folk där ... allt jag gjorde var att viska ha det bra där uppe och låt det inte va sant jag är inte stark nog för att säga farväl och det är jag inte än .... när jag gick därifrån hade jag gett dig en sista puss och en kram dragit in din doft en sista gång och gå därifrån var det svåraste jag nånsin har gjort i mitt liv nästa dag vaknade jag 5 på morgonen och bah grät jag visste 3 timmar kvar innan du dör jag var halvägs påväg till stallet när jag fick en panik attack jag klarade inte av det ... det tog dagar för mig att kunna gå till stallet ännu längre att gå förbi din spilta ... 8 månader för mig innan jag kunde gå ner till isoleringstallet fast jag bröt ihop dör utanför och grät och grät ....
Mitt liv nu är inte desamma dom här 9 månaderna har gått ut på att försöka förstå att du är borta Panik eller för det mesta Ångest attacker är det jag daglien får leva med jag kan inte höra ditt namn utan att bryta ihop knappt gå till stallet hålla på med hästar är ett helvete allt som jag gillade avskyr jag avskyr hästar avskyr livet Jag vill bara dö för jag är inte Lycklig längre är det värt att kämpa då varje dag när man bara önskar att få dö ?Saknar dig som fan Krokus den dagen jag får träffa dig igen det är den dagen jag kommer bli Lycklig igen ...
Mitt liv nu är inte desamma dom här 9 månaderna har gått ut på att försöka förstå att du är borta Panik eller för det mesta Ångest attacker är det jag daglien får leva med jag kan inte höra ditt namn utan att bryta ihop knappt gå till stallet hålla på med hästar är ett helvete allt som jag gillade avskyr jag avskyr hästar avskyr livet Jag vill bara dö för jag är inte Lycklig längre är det värt att kämpa då varje dag när man bara önskar att få dö ?Saknar dig som fan Krokus den dagen jag får träffa dig igen det är den dagen jag kommer bli Lycklig igen ...
Visa toppen
Show footer