September
Monday 1 March 2010 photo 1/3
|
Den största gåvan var att träffa dig <3
Det svåraste var att säga farväl <3
Och det jobbigaste var, var att veta att detta farväl var förevigt</3
Det absolut svåraste är att aceptera och inse är att du är borta </3
Faktan är ...
Att min tryghet är borta ,
att den jag kunde vända mig till när ingen lyssna eller såg mig är borta.
Att den som fick mig att tänka jag klarar det här
Att du var den jag kunde komma och gråta hos när allt var så meningslöst.
Jo det är såhär DU dök upp i mitt liv när jag behövde någon som mest fick mig att inse att Livet är värt att leva du fick mig att kämpa utan dig hade jag inte klarat av det jag visste bara inte vad jag skulle göra utan dig i mitt liv och det vet jag fortfarande inte </3
Jag vet inte om någon kan förstå när ens trygghet ens ja typ ALLT har försvunnit från en och man kan inte säga något man kan bara se på och låta dagana gå tills det är "över" det som är ens allt är borta och då ska man bara aceptera det
den stösta gåvan var att få träffa henne att ha henne vid min sida i 3 år
och dom 3 åren var dom bästa i mitt liv <3
men jag kommer aldig förstå aldrig inse och aldrig aceptera att du är borta </3
För nu har jag inget, inget är roligt längre varken hästar eller att va med ngn längre , För mitt liv är förstört jag har ingen att vända mig till ingen att gråta mot ingen att berätta för om mina problem som jag litar på ...
Jag har INGEN anledning att försöka forsätta LEVA känns det som :/
Det svåraste var att säga farväl <3
Och det jobbigaste var, var att veta att detta farväl var förevigt</3
Det absolut svåraste är att aceptera och inse är att du är borta </3
Faktan är ...
Att min tryghet är borta ,
att den jag kunde vända mig till när ingen lyssna eller såg mig är borta.
Att den som fick mig att tänka jag klarar det här
Att du var den jag kunde komma och gråta hos när allt var så meningslöst.
Jo det är såhär DU dök upp i mitt liv när jag behövde någon som mest fick mig att inse att Livet är värt att leva du fick mig att kämpa utan dig hade jag inte klarat av det jag visste bara inte vad jag skulle göra utan dig i mitt liv och det vet jag fortfarande inte </3
Jag vet inte om någon kan förstå när ens trygghet ens ja typ ALLT har försvunnit från en och man kan inte säga något man kan bara se på och låta dagana gå tills det är "över" det som är ens allt är borta och då ska man bara aceptera det
den stösta gåvan var att få träffa henne att ha henne vid min sida i 3 år
och dom 3 åren var dom bästa i mitt liv <3
men jag kommer aldig förstå aldrig inse och aldrig aceptera att du är borta </3
För nu har jag inget, inget är roligt längre varken hästar eller att va med ngn längre , För mitt liv är förstört jag har ingen att vända mig till ingen att gråta mot ingen att berätta för om mina problem som jag litar på ...
Jag har INGEN anledning att försöka forsätta LEVA känns det som :/
Visa toppen
Show footer