September
Thursday 4 September 2008 photo 1/1
|
Försökte lägga t detta igår kväll, efter vi varit på Ultuna, men jag fick ingen "kontakt" med Dagboken alls!?
Nu ikväll verkar det funka, så här kommer Nellis dag på Ultuna:
Ja, det gick bra... Först blev hon undersökt å klämd på av en engelsktalande studentska (de har visst ett utbyte mellan länder, det är ju ett Universitets-djursjukhus...)
Så då fick man ju praktisera sin "swengelska" igen, dessutom medicinskt...phu..
(Hon älskade Whippets sa hon!! ;-))
Nelli tyckte det va väl Ok att bli klämd på av henne, å snusade lite i örat på henne åxå.Fast det va nog säkrast å stå på mammas väst, som låg på golvet...
Sen kom "riktiga" veterinären, Odd hette han, och han va huur bra å trevlig som helst!!Han klämde ju åxå på Nelli-pup så mycke han orka, och hon bara stod där å titta med sina stora ögon och va sååå Duktig!
Han undersökte åxå henne på golvet där på min väst (!), stående på knä, fast det fanns bord i rummet!
Fick omedelbart förtroende för honom.
Han trodde inte att "tumörerna" hade samband med sköld-körteln, utan bara "råkat" hamna just där...Så han va jättepositiv att detta inte skulle vara nåra större problem att fixa. Det kanske inte ens behövdes operation, de kunde ev tillåmed strålas bort!?
MEN, han ville ta prov på dem först, så vi visste vad vi dealade med... Som han sa, det kan ju vara bättre å veta det innan man skär... istället för efter!
Men då skulle de ju ha henne kvar för provtagning, och sedering, dvs lugnade. Jag vet ju och sa det till dom att hon inte reagerat så bra på just såna saker förut, och berättade hur "knasig" hon va efter livmoderoperationen på Strömsholm...
Han vart jätteförvånad över denna reaktion, och trodde att Nelli måste fått nån syrebrist under OP och fått en liten hjärnskada, som sedan läkt ut med tiden!!!???
Visst lägger det Pluss på Strömsholm???
Jag sa att det va just den anledningen att vi nu vände oss till dem i Ultuna, och han tackade för förtroendet...
Hursomhelst, så ledde de iväg en Mycket motvillig Nelli mot provtagningen, ja, hon går ju inte ens med "mormor" om inte "mamma" är med... så det vart lite hjärtslitande å se sköterskan släpa/locka med henne längs korridoren....
Hon måste sederas för provtagning, och allt kunde ta lite tid, ca två timmar innan hon va klar, så vi åkte å käka på Max, med telefonen i högsta hugg.
Så kom vi tillbaka, och det dröjde inte länge förrns de ringde å de sa att hon va klar och vaken!
(De hade sövt henne!! Fast bara för en "kort sekund", men jisses va hjärtat slog till på mig!)
Men, ut kom en mycket glad och svansviftande Nelli... Såååååååå skönt!!!
Allt va helt ok med henne, hon va helt pigg, va ut å pinka å charma nåra mörka stora snyggingar utanför, sen ville hon åka hem. ;-)
Så, vi får svar senast Måndag på vad "tumörerna" är för ena, och sen får vi utgå därifrån.Men det känns som om det finns ett "ljus i tunneln" nu i alla fall, att det kanske inte är så besvärligt att fixa.
Så än är vi inte över bron, men kanske halvvägs??
Åse va hemma hos oss med övriga doggs. Kiowa och hennes Chinook hade varit ute å filosiferat på tomten på tu man hand mestadels, medans Cheyenne hade bäddat ner sig i sängen i stort sett hela tiden...
Nova hade varit en "strump-ludd" på Åse, hon tyckte nog det va lite konstigt att ALLA TRE ledarna lämnat dem!!??Vem skulle nu ta hand om allting???
Tufflan.... De vart jätteglada att vi och Moster kom hem!!
TACK Åse för hjälpen med Brudarna!
Å TACK igen för alla som "peppat" oss inför detta. Jag ger naturligtvis rapport m provresultat när vi får det!
(En grej som va lite "kul" va att när tjejen i "kassan" skulle anropa att vi va därför att hämta Nelli sa i telefon till Avdelningen -"har ni en Liten Whippet där som vill åka hem"??
Liten... ja, hon hade ju inte sett Nelli.... Dryga 20 kg... ;-)))
Nu ikväll verkar det funka, så här kommer Nellis dag på Ultuna:
Ja, det gick bra... Först blev hon undersökt å klämd på av en engelsktalande studentska (de har visst ett utbyte mellan länder, det är ju ett Universitets-djursjukhus...)
Så då fick man ju praktisera sin "swengelska" igen, dessutom medicinskt...phu..
(Hon älskade Whippets sa hon!! ;-))
Nelli tyckte det va väl Ok att bli klämd på av henne, å snusade lite i örat på henne åxå.Fast det va nog säkrast å stå på mammas väst, som låg på golvet...
Sen kom "riktiga" veterinären, Odd hette han, och han va huur bra å trevlig som helst!!Han klämde ju åxå på Nelli-pup så mycke han orka, och hon bara stod där å titta med sina stora ögon och va sååå Duktig!
Han undersökte åxå henne på golvet där på min väst (!), stående på knä, fast det fanns bord i rummet!
Fick omedelbart förtroende för honom.
Han trodde inte att "tumörerna" hade samband med sköld-körteln, utan bara "råkat" hamna just där...Så han va jättepositiv att detta inte skulle vara nåra större problem att fixa. Det kanske inte ens behövdes operation, de kunde ev tillåmed strålas bort!?
MEN, han ville ta prov på dem först, så vi visste vad vi dealade med... Som han sa, det kan ju vara bättre å veta det innan man skär... istället för efter!
Men då skulle de ju ha henne kvar för provtagning, och sedering, dvs lugnade. Jag vet ju och sa det till dom att hon inte reagerat så bra på just såna saker förut, och berättade hur "knasig" hon va efter livmoderoperationen på Strömsholm...
Han vart jätteförvånad över denna reaktion, och trodde att Nelli måste fått nån syrebrist under OP och fått en liten hjärnskada, som sedan läkt ut med tiden!!!???
Visst lägger det Pluss på Strömsholm???
Jag sa att det va just den anledningen att vi nu vände oss till dem i Ultuna, och han tackade för förtroendet...
Hursomhelst, så ledde de iväg en Mycket motvillig Nelli mot provtagningen, ja, hon går ju inte ens med "mormor" om inte "mamma" är med... så det vart lite hjärtslitande å se sköterskan släpa/locka med henne längs korridoren....
Hon måste sederas för provtagning, och allt kunde ta lite tid, ca två timmar innan hon va klar, så vi åkte å käka på Max, med telefonen i högsta hugg.
Så kom vi tillbaka, och det dröjde inte länge förrns de ringde å de sa att hon va klar och vaken!
(De hade sövt henne!! Fast bara för en "kort sekund", men jisses va hjärtat slog till på mig!)
Men, ut kom en mycket glad och svansviftande Nelli... Såååååååå skönt!!!
Allt va helt ok med henne, hon va helt pigg, va ut å pinka å charma nåra mörka stora snyggingar utanför, sen ville hon åka hem. ;-)
Så, vi får svar senast Måndag på vad "tumörerna" är för ena, och sen får vi utgå därifrån.Men det känns som om det finns ett "ljus i tunneln" nu i alla fall, att det kanske inte är så besvärligt att fixa.
Så än är vi inte över bron, men kanske halvvägs??
Åse va hemma hos oss med övriga doggs. Kiowa och hennes Chinook hade varit ute å filosiferat på tomten på tu man hand mestadels, medans Cheyenne hade bäddat ner sig i sängen i stort sett hela tiden...
Nova hade varit en "strump-ludd" på Åse, hon tyckte nog det va lite konstigt att ALLA TRE ledarna lämnat dem!!??Vem skulle nu ta hand om allting???
Tufflan.... De vart jätteglada att vi och Moster kom hem!!
TACK Åse för hjälpen med Brudarna!
Å TACK igen för alla som "peppat" oss inför detta. Jag ger naturligtvis rapport m provresultat när vi får det!
(En grej som va lite "kul" va att när tjejen i "kassan" skulle anropa att vi va därför att hämta Nelli sa i telefon till Avdelningen -"har ni en Liten Whippet där som vill åka hem"??
Liten... ja, hon hade ju inte sett Nelli.... Dryga 20 kg... ;-)))
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/demonika/262593561/
Visa toppen
Show footer