Jag saknar er.
Är det inte lite konstigt att man träffar en ny kompis som sen blir sin bästa vän direkt, men efter tag så tappar man kontakten helt? Det har hänt ett flertal gånger nu det senaste året. Jag vet inte om det är jag eller om det är dom eller om det är vi båda som gör så att vi tappar kontakten? Ibland undrar man om dom "föreviga" löfterna bara var ett skämt eller om "förevigt" betyder "för en kort stund"? Hur långt är "förevigt"? Vad menas med "förevigt"? Alla som skulle finnas där, alla som jag skulle finnas där för är helt borta. Som sandslottet på stranden, som nålen i en höstack, som en tår i ett hav - omöjlig att hitta den vänskapen igen! Har ni tänkt på det när man har förlorat en vän hur jobbigt det är? Alla andra kompisar finns där, betyder lika mycket - men ändå känner man sig nere. Alla är speciella på sitt vis och det är det jag saknar. Min speciella vän, någon som betydde speciellt mycket för mig och den speciella vänskap som vi hade skapat.
Jag vill försöka igen för att det jag minns (och aldrig kommer glömma) är bara glada minnen och det saknar jag nästan varje dag. Dom jag saknar har jag inte bråkat med, vi har inte sagt något ont till varandra någonsin. Vi har bara slutat att umgås och slutat att prata utan anledning. Vuxit ifrån varandra, träffat andra nya kompisar och glömt kanske av att prata med varandra? Ett hej räcker för mig men jag kommer ändå att sakna er närhet, era kramar och era skratt.

Vi växer ifrån varandra hela tiden och det känns ganska tungt. Men jag fick umgås med er och jag fick vara glad och skratta. Det kanske inte räcker men jag är otroligt glad och tacksam för att jag fick lära känna och umgås med er! Tack.

O.B.S
Bilden har TYP inget me texten att göra...

Fattar inte texten >.< Förklara ??