Tuesday 21 October 2008 photo 3/8
|
jag ser en tår falla ner igen
när jag passerar vid korsningen
jag hör en röst som jag känner vid
som rycker upp mig från detta liv
jag har en själ som jag trott var hel
men nu kan jag bara le under solens sken
jag ser en värld som är trist och grå
men om vi håller det vid liv kan det bli som då
jag sitter kvar igen, nu saknar jag min bästa vän
den enda som fick höra allt och kände samma sak som mig
som kunde gråta med mig, skratta när det kändes bra
som inte prata skit och ljög, ja det var riktig vänskap
nu så är det ytligt hela tiden, vart är livet kompis
du vet den tiden då vi hängde, nu är allt så konstigt
jag kommer aldrig glömma tiden då vi gick i skolan
skippa sista matten, satt och snacka ut om allt i solen
berätta saker som man inte ens har sagt till nån idag
jag minns det väl, men du försvann, nu är det bara jag
jag kanske glömmer dig, javisst, men jag kan minnas allting
kärlek till en vän var det som byggde denna arma framtid
hjärtat är en plats där man förvarar sina vänners kärlek
tills man försvinner upp i himlen om man levde ärligt
jag vet att vi var dom som kom och gick från varsin by
vi dela samma blod men nu så hörs vi inte längre av
nu vill jag minnas alla saker som vi skratta åt
när vi va dom som ingen såg och ingen annan fatta nåt´
Jag glömmer aldrig tiden, allting var så lätt och kul
aldrig var man ens besviken, allting var så rätt och du vet
nu har du lämnat mig, jag saknar dig
hade man en dålig dag så fanns du där och drog ett skämt
du gjorde livet enkelt, ställde upp, du var en trogen vän
när jag passerar vid korsningen
jag hör en röst som jag känner vid
som rycker upp mig från detta liv
jag har en själ som jag trott var hel
men nu kan jag bara le under solens sken
jag ser en värld som är trist och grå
men om vi håller det vid liv kan det bli som då
jag sitter kvar igen, nu saknar jag min bästa vän
den enda som fick höra allt och kände samma sak som mig
som kunde gråta med mig, skratta när det kändes bra
som inte prata skit och ljög, ja det var riktig vänskap
nu så är det ytligt hela tiden, vart är livet kompis
du vet den tiden då vi hängde, nu är allt så konstigt
jag kommer aldrig glömma tiden då vi gick i skolan
skippa sista matten, satt och snacka ut om allt i solen
berätta saker som man inte ens har sagt till nån idag
jag minns det väl, men du försvann, nu är det bara jag
jag kanske glömmer dig, javisst, men jag kan minnas allting
kärlek till en vän var det som byggde denna arma framtid
hjärtat är en plats där man förvarar sina vänners kärlek
tills man försvinner upp i himlen om man levde ärligt
jag vet att vi var dom som kom och gick från varsin by
vi dela samma blod men nu så hörs vi inte längre av
nu vill jag minnas alla saker som vi skratta åt
när vi va dom som ingen såg och ingen annan fatta nåt´
Jag glömmer aldrig tiden, allting var så lätt och kul
aldrig var man ens besviken, allting var så rätt och du vet
nu har du lämnat mig, jag saknar dig
hade man en dålig dag så fanns du där och drog ett skämt
du gjorde livet enkelt, ställde upp, du var en trogen vän
Comment the photo
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/deathsense/283326047/