April
Thursday 7 January 2010 photo 1/1
|
Jag kommer ihåg när jag kom till ingelstad och skola första dagen. Första gången jag kände mig så otroligt ensam. Jag kände ingen där, och jag ville inget hellre än att åka hem till min trygga tillvara i karlshamn där jag vissta vilka människorna i min närhet var. Jag hade dess utom oturen(iaf vad jag ansåg de då) att inte ens få bo ihop med någon ifrån min klass, som alla andra hade, utan bo men någon från en helt annan klass. Och ovan på allt de hade jag ca 1½ månad tidigare förlorat min allra bästa vän.
Men ensamheten fylldes med dom bästa vänner och bästa klassen man kan tänka sig, och min "sambo" visade sig vara den bästa man kan hitta.
Och när vi tog studenten 2007 var de nog egentligen ingen som ville åka därifrån.
De är konstigt hur saker och ting kan förändras, från att va en hemsk mardröm, att helt behöva starta om ett nytt liv, på ett nytt ställe med nya människor, till att vara något man aldrig vill lämna.
Jag saknar tryggheten på skolan, och framförallt saknar jag Louise och Mia. Förtillfället mest Mia, då jag inte träffat henne sedan vi tog studenten. Saknar alla gånger vi satt på balkongen och bara snackade i flera timmar och rökte 1 paket cigg var under tiden:p Och grannarna kom och klagade på att de fick rök in genom ventilationen... hahahha.
Vi umgicks nästan 24 timmar om dygnet i 3 år, och de va typ så för hon var ofta med mig hem. För att sedan inte ses alls. Och de känns inte bra, de känns som man förlorat en syster. Vi var nästans som de, och typ 2/3delar av skolan trodde de också:P Systrarna M:P
Men ensamheten fylldes med dom bästa vänner och bästa klassen man kan tänka sig, och min "sambo" visade sig vara den bästa man kan hitta.
Och när vi tog studenten 2007 var de nog egentligen ingen som ville åka därifrån.
De är konstigt hur saker och ting kan förändras, från att va en hemsk mardröm, att helt behöva starta om ett nytt liv, på ett nytt ställe med nya människor, till att vara något man aldrig vill lämna.
Jag saknar tryggheten på skolan, och framförallt saknar jag Louise och Mia. Förtillfället mest Mia, då jag inte träffat henne sedan vi tog studenten. Saknar alla gånger vi satt på balkongen och bara snackade i flera timmar och rökte 1 paket cigg var under tiden:p Och grannarna kom och klagade på att de fick rök in genom ventilationen... hahahha.
Vi umgicks nästan 24 timmar om dygnet i 3 år, och de va typ så för hon var ofta med mig hem. För att sedan inte ses alls. Och de känns inte bra, de känns som man förlorat en syster. Vi var nästans som de, och typ 2/3delar av skolan trodde de också:P Systrarna M:P
Visa toppen
Show footer