July
Saturday 25 October 2008 photo 1/1
|
Asså shit vad jävla roligt man kan ha åt något helt patetiskt ibland!
Det är helt sjukt!
Visserligen är jag relativt van vid detta fenomen... Vem fan försöker jag lura? Jag är antagligen en av världens mest erfarna personer på detta!
Jag ska ge er en liten sammanfattning om morgonens händelser:
Torun kom, vi "pluggade" och hon drog hem till sin ilskna mamma för att roa sig med damsugaren.
Mor fick raseriutrott på bror men jag kom undan för jag är en sådan
ängel och satt och "pluggade", 'cause am I sweet or am I sweet?
I alla fall så bestämde sig mor för att motionera sina två hösäckar till
barn och tvingar oss att gå ut och promenera medan hon, som den extremt överenergiska duracellkanin hon är, stack ut och sprang.
Bror fick ännu ett raseriutbrott och vägrade följa med. Mor gav mig i
uppdrag att få med honom ut.
Resultat: Jag gick ut själv och lekte på berget
Bror gick ut tillslut och jag ropar "duktigt" efter honom där jag sitter och njuter i solen på berget. Kallt som fan om rumpan prova inte det gott folk!
Jag bestämmer mig för att spela min bror ett litet spratt. Plockar på mig en massa ekollon och smyger och gömmer mig bakom bilen. Bror står och skjuter på innebandymålet under altanen.
Vad gör jag? Självklart börjar jag kasta ekollon på honom! Vad hade du gjort liksom?
Eftersom jag inte siktar så bra så träffar jag inte men det gör ingenting för han blir ändå mer och mer irriterad. Osmidiga Simon passar på att smsa och eftersom jag inte har stängt av ljudet så hörs det över halva Näset och jag tänker ju självklart att nu är jag körd! Men han märker som tur är ingenting!
Tillslut kommer han ju på vart alla ekollon kommer ifrån och hittar mig. Jag bryter ihop, som jag alltid gör.
Men det var inte det roligaste. Det roligaste var att han inte såg mig när jag ropade "duktigt" till honom! Så han tänkte att det kanske var Gud eller något som kände för en liten pratstund. Säkert inte på allvar men jag skrattade tills jag skrek.
- Ciao
Det är helt sjukt!
Visserligen är jag relativt van vid detta fenomen... Vem fan försöker jag lura? Jag är antagligen en av världens mest erfarna personer på detta!
Jag ska ge er en liten sammanfattning om morgonens händelser:
Torun kom, vi "pluggade" och hon drog hem till sin ilskna mamma för att roa sig med damsugaren.
Mor fick raseriutrott på bror men jag kom undan för jag är en sådan
ängel och satt och "pluggade", 'cause am I sweet or am I sweet?
I alla fall så bestämde sig mor för att motionera sina två hösäckar till
barn och tvingar oss att gå ut och promenera medan hon, som den extremt överenergiska duracellkanin hon är, stack ut och sprang.
Bror fick ännu ett raseriutbrott och vägrade följa med. Mor gav mig i
uppdrag att få med honom ut.
Resultat: Jag gick ut själv och lekte på berget
Bror gick ut tillslut och jag ropar "duktigt" efter honom där jag sitter och njuter i solen på berget. Kallt som fan om rumpan prova inte det gott folk!
Jag bestämmer mig för att spela min bror ett litet spratt. Plockar på mig en massa ekollon och smyger och gömmer mig bakom bilen. Bror står och skjuter på innebandymålet under altanen.
Vad gör jag? Självklart börjar jag kasta ekollon på honom! Vad hade du gjort liksom?
Eftersom jag inte siktar så bra så träffar jag inte men det gör ingenting för han blir ändå mer och mer irriterad. Osmidiga Simon passar på att smsa och eftersom jag inte har stängt av ljudet så hörs det över halva Näset och jag tänker ju självklart att nu är jag körd! Men han märker som tur är ingenting!
Tillslut kommer han ju på vart alla ekollon kommer ifrån och hittar mig. Jag bryter ihop, som jag alltid gör.
Men det var inte det roligaste. Det roligaste var att han inte såg mig när jag ropade "duktigt" till honom! Så han tänkte att det kanske var Gud eller något som kände för en liten pratstund. Säkert inte på allvar men jag skrattade tills jag skrek.
- Ciao
Comment the photo
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/deciliter/285085299/
Visa toppen
Show footer