July
Tuesday 24 February 2009 photo 1/1
|
Hur jävla klantig får en människa lov att vara?!
Detta är ju fan löjligt ju!
Jag skulle promenera till bussen imorse i vanlig ordning. Isen och snön håller på att smälta bort för att ge plats åt våren (förhoppningsvis) och jag var i tid så jag var på någorlunda bra humör. Jag menar klockan var ju för helvete tio i åtta! Hur glad är man så olidligt tidigt på en skala?!
Jag uppskattar att jag har kommit ungefär tio meter utanför tomtgränsen, ungefär bort till en liten liten nedförsbacke på kanske åtta meter, då jag lyckas igen. Halvvägs ned för backen halkar jag på isen SOM INTE SKA FINNAS DÄR EFTERSOM BACKJÄVELN VAR SKOTTAD och det sträcker till som fan i vänster framsida lår.
Fan tänker jag och svär för mig själv och fortsätter min promenad. Då jag kommit till bussen är smärtan helt borta och jag är glad igen.
Men...
På kvällen är det dans, som jag hade längtat! Redan på första steget, som är ett bounce steg åt vänster, säger det bara kras.. Det var tydligen för mycket att begära av mitt vänsterlår som fungerat perfekt hela dagen.. *mutter*
Underbart! Helt jävla fucking perfect att dra på sig en sträckning tre dagar innan tävlingen i Åmål! Självklart ska jag tävla iaf men det hade ju varit skönt om detta lilla missöde inte kommer påverka tävlingen.. Det kanske går över tills dess.
Ibland så tror jag faktiskt inte att det är sant hur klantig jag kan vara..
Detta är ju fan löjligt ju!
Jag skulle promenera till bussen imorse i vanlig ordning. Isen och snön håller på att smälta bort för att ge plats åt våren (förhoppningsvis) och jag var i tid så jag var på någorlunda bra humör. Jag menar klockan var ju för helvete tio i åtta! Hur glad är man så olidligt tidigt på en skala?!
Jag uppskattar att jag har kommit ungefär tio meter utanför tomtgränsen, ungefär bort till en liten liten nedförsbacke på kanske åtta meter, då jag lyckas igen. Halvvägs ned för backen halkar jag på isen SOM INTE SKA FINNAS DÄR EFTERSOM BACKJÄVELN VAR SKOTTAD och det sträcker till som fan i vänster framsida lår.
Fan tänker jag och svär för mig själv och fortsätter min promenad. Då jag kommit till bussen är smärtan helt borta och jag är glad igen.
Men...
På kvällen är det dans, som jag hade längtat! Redan på första steget, som är ett bounce steg åt vänster, säger det bara kras.. Det var tydligen för mycket att begära av mitt vänsterlår som fungerat perfekt hela dagen.. *mutter*
Underbart! Helt jävla fucking perfect att dra på sig en sträckning tre dagar innan tävlingen i Åmål! Självklart ska jag tävla iaf men det hade ju varit skönt om detta lilla missöde inte kommer påverka tävlingen.. Det kanske går över tills dess.
Ibland så tror jag faktiskt inte att det är sant hur klantig jag kan vara..
Visa toppen
Show footer