Thursday 14 February 2013 photo 1/2
|
Jag mår dåligt, så jävla dåligt.
Okej. Jag tycker att detta är super jobbigt att berätta men såhär ligger det till i mitt liv..
Jag träffade denna killen som var helt underbar, och jag föll för honom efter ca 1 månad. Sen efter 2 månader så började vi visa oss offentligt för världen som ett par, fast under process. Mitt under hela vårt dejtade så hade han sitt ex hemma och det slutade med att han hade sex med oss båda och hon började på att hota mig och trycka ner mig i skiten hela tiden. Sen kom lucian och jag och Tomas valde att börja om, bara vara.
Efter några dagar stack Beatrice och Tomas sa att jag kunde komma hem till honom och sova där om jag ville. Så jag åkte dig. Efter några dagar åkte jag till min kontaktfamilj i Norberg och firade jul och när jag kom hem till honom så började vi om igen som alla tre andra gånger... Jag började på att bli irriterad på att bara vara mellanlandningen.
Sen kom nyår och jag firade den med Tomas och samma dag flyttade Beatrice ut. Det var depressiva tider här hemma då, men ju längre tiden gick desto mer länder jag mig som luft. Jag försökte verkligen att få honom på bättre humör, men alla hemska minnen av Beatrice gjorde honom så sjukt sårad. Han började flörta med andra och det gjorde ont faktiskt. Inte för att vi var tillsammans, men mina känslor för honom var då sjukt djupa.
Efter ett tag sa han att han verkligen inte ville ha mig som en flickvän. Han ville inte förstöra vår vänskap om det skulle ta slut mellan oss i framtiden. Men jag sa att vi inte behövde såra varandra och gå ett varsitt håll. Det gjorde ont, men då valde vi att jag skulle flytta in som en inneboende. Det gjorde jag också.
I januari så flyttade jag in på heltid och vi är bara vänner. Jag är den som tar hand om hans hundar när han jobbar nästan dygnet runt, samtidigt som jag är i skolan på heltid. Jag försöker även att ha det så hemtrevligt som möjligt för att han ska ha det bra. Jag försöker bevisa för honom att jag är allt som Beatrice inte var. Men han är så blind så att han inte ser det. Han berömmer ingenting och jag känner mig bara som tom luft hör hemma.
Jag vill inte känna såhär. Antingen så tänker jag fan hitta någon annan och ge upp om honom, eller så ger jag inte upp och jag kanske kan få honom inom en snar framtid.
Vad tror du? Vad tycker du? Jag vill vara ha ett svar..
Annons