Jag skrev lite .. Inte rättad!

En dröms ögonblick

När jag öppnar ögonen är det mörkt i rummet. Jag vet att tryggheten är det bästa för mig. Så nu när ögonen vant sig vid mörkret kan jag se din arm över mig, runt mig. Du håller om mig som om jag vore ditt livs skatt och det är något jag älskar att få vara.

En ängels hand kramar hårt om min ovetandes om att jag är vaken i sin sömn. Armen som ligger runt om mig är vackert format med muskler som linjer och med lätta fjun som ligger jämt mot huden.

Jag njuter av det tysta lugnet och för att inte väcka honom vänder jag mig försiktigt om och lägger handen mot magen. Misslyckat försök och med en ryckning öppnas ögonen sakta och de förtrollande ögonen ser djupt in i mina, halv omedveten om att han själv är vaken. Det mjuka täcket håller värmen inne och jag kryper närmare honom för att få åt mig mer av värmen. Liggandes med huvudet på hans axel kan jag betrakta hans nakna överkropp och jag drar handen längs upp bröstkorgen för att sedan smeka hans kind. Hans hår som ligger rufsigt mot kudden faller i ansiktet på mig och jag petar försiktigt bort det när jag ser mållöst in i hans ögon åter igen. Då lyfter han fram hvuudet lite och kysser mina läppar mjukt, blundar och jag känner hjärtat bulta hårt, lutandes mot hans bröstkorg. Mina kinder blossar smått när jag öppnar ögonen och ser det underbara leendet som jag kan döda för att få se varje dag. När jag inte kan förstå hur jag kunde få detta ögonblick, att ligga bredvid någon som betyder så mycket, någon som är så vacker, då kan jag bara le snett tillbaka i ett hopp om att det inte ser förskräckligt ut. Hans ögonlock ser ut att börja kännas tunga när han drar mig närmare honom och kramar mig hårt. Då de sedan faller ner och han börjar så snart i sin djupa sömn, ligger jag lyckligt och bara ser på honom. Det mörka håret som är spretigt passar så väl in till hans välformade ansikte. Munnen är så perfekt och ögonen som nu är stängda, men ändå tilldragande.

Jag vet inte hur länge jag har legat och kollat på honom, för kroppen känns tung och jag vänder mig om för att finna en bekvämare hållning. Om han nu fortfarande sover när hans arm förföljer mina rörelser och ligger nu omfamnande runt mina revben, det tror jag för hans andetag låter det lika som förut. Mitt huvud som är så vanligen full av många tankar, kan bara uppleva detta ögonblick och jag tror det har varat ett tag. Väggen ser svart ut i mörkret och snart faller tröttheten sin förbannelse över mig också, då vi inte kan leva utan. Denna person bredvid mig är så omedveten om att jag ligger och fantiserar om honom nu, även annars när jag är ensam, när dagarna går och annars väldigt ofta. Den omfamning man saknar så, de ensamma nätterna är att ta åt sig nu, det gör mig så glad. Nu tar sömnen tag i mig och slänger mig in i drömvärlden, mina ögon är slutna tätt och armen kramar jag om hårt.

Att känna attraktion till den kroppen är förståeligt, men hur kan jag någonsin förklara för honom att det är kärleken som får mig till honom?

Jätte bra skrivet verkligen!