April
Sunday 7 June 2009 photo 2/2
|
Hade inget bättre för mig så jag skrev en krönika om hur jag känner inför flytten till Österport! :)
Välkomna Bambi
Flytten ifrån Berghusagymnasiet börjar sakta men säkert nå ett faktum. Snart är alla ifrån Berghusa Österportelever istället. Som Bambi på hal is kommer vi in med sköra små ben och kommer se ut som yra höns som kacklar om att ”Det var bättre på Berghusa”. Fast vi som är nya ska vara glada, vi har fått första parkett när vi börjar på Österport. Omvårdnadslinjen har förvisso blivit indragen rätt i smeten, men se det positivt. Det är ett sätt att etablera sig lättare med alla de andra som går på Österport.
Jag har varit på Österport tre gånger nu och det är mycket man ska vänja sig vid. Ett exempel är att man inte får gå igenom den stora porten, förstod inte först varför man inte fick göra det, men sen kom det några Ystadelever ifrån min klass och sa den öppnas enbart när man tar studenten. Som en vilsen lundapåg kommer jag in i Ystads kultur vilket jag tycker är både spännande och oroande. Har ni mer kultur?
Självklart har ni det, eller rättare sagt så har ni en grannby som har en av de bredaste dialekterna på Österlen, Tomelilla. I vår klass är där två ”pågar” som har gjort mig mer och mer ”bred i flabben”. Istället för att säga ”Jag vet inte”, säger jag nu ibland ”Jag vidd inte”. Det är inte bara mitt sätt att prata, mina ordval, som har ändrats när jag är med dem. Det är även jag pratar på som förändras, mitt uttal.
Blandat med en massa kulturkrockar och skeptiska elever hoppas jag att vi förr eller senare kan enas om att vi alla är elever och att det bara är vi som kan åstadkomma att vi alla trivs på Österport. Jag ska och vill aldrig klaga på vart vi har blivit satta på Österport, men till bildesteterna ber jag om ursäkt för att vi kommer in och tar er fina plats på Österport medan ni åker rätt ner i källaren. Om jag får målarfärg på mina kläder så vet jag också varför jag får det, missnöjet över Bambi.
Ni undrar säkert varför jag pratar om Bambi. I mina ögon är vi ”the new interns” som i Scrubs och för alla ni dinosaurier som inte vet vad Scrubs är så är det en sjukhusserie med komiska inslag. Den första veckan kallade alla huvudpersonen för Bambi. Anledningen till varför de kallade honom för detta var för att han var vilsen i sin nya miljö. Oerfaren och rädd för att göra misstag precis som vi ifrån berghusa kommer bli.
Fast det jag vill säga är att blandat med alla dessa metaforer och kulturkrockar hoppas jag och önskar att det kommer bli ett intressant sista år på Österport. En blandning mellan blod, svett och tårar kommer vi att ta oss igenom det sista året och alla tillsammans på Österport skrika ”För vi har tagit studenten”. Jag hoppas att blodet inte förekommer det sista året, men vem ”vidd” kanske är det målarfärgen som är på lur igen.
Flytten ifrån Berghusagymnasiet börjar sakta men säkert nå ett faktum. Snart är alla ifrån Berghusa Österportelever istället. Som Bambi på hal is kommer vi in med sköra små ben och kommer se ut som yra höns som kacklar om att ”Det var bättre på Berghusa”. Fast vi som är nya ska vara glada, vi har fått första parkett när vi börjar på Österport. Omvårdnadslinjen har förvisso blivit indragen rätt i smeten, men se det positivt. Det är ett sätt att etablera sig lättare med alla de andra som går på Österport.
Jag har varit på Österport tre gånger nu och det är mycket man ska vänja sig vid. Ett exempel är att man inte får gå igenom den stora porten, förstod inte först varför man inte fick göra det, men sen kom det några Ystadelever ifrån min klass och sa den öppnas enbart när man tar studenten. Som en vilsen lundapåg kommer jag in i Ystads kultur vilket jag tycker är både spännande och oroande. Har ni mer kultur?
Självklart har ni det, eller rättare sagt så har ni en grannby som har en av de bredaste dialekterna på Österlen, Tomelilla. I vår klass är där två ”pågar” som har gjort mig mer och mer ”bred i flabben”. Istället för att säga ”Jag vet inte”, säger jag nu ibland ”Jag vidd inte”. Det är inte bara mitt sätt att prata, mina ordval, som har ändrats när jag är med dem. Det är även jag pratar på som förändras, mitt uttal.
Blandat med en massa kulturkrockar och skeptiska elever hoppas jag att vi förr eller senare kan enas om att vi alla är elever och att det bara är vi som kan åstadkomma att vi alla trivs på Österport. Jag ska och vill aldrig klaga på vart vi har blivit satta på Österport, men till bildesteterna ber jag om ursäkt för att vi kommer in och tar er fina plats på Österport medan ni åker rätt ner i källaren. Om jag får målarfärg på mina kläder så vet jag också varför jag får det, missnöjet över Bambi.
Ni undrar säkert varför jag pratar om Bambi. I mina ögon är vi ”the new interns” som i Scrubs och för alla ni dinosaurier som inte vet vad Scrubs är så är det en sjukhusserie med komiska inslag. Den första veckan kallade alla huvudpersonen för Bambi. Anledningen till varför de kallade honom för detta var för att han var vilsen i sin nya miljö. Oerfaren och rädd för att göra misstag precis som vi ifrån berghusa kommer bli.
Fast det jag vill säga är att blandat med alla dessa metaforer och kulturkrockar hoppas jag och önskar att det kommer bli ett intressant sista år på Österport. En blandning mellan blod, svett och tårar kommer vi att ta oss igenom det sista året och alla tillsammans på Österport skrika ”För vi har tagit studenten”. Jag hoppas att blodet inte förekommer det sista året, men vem ”vidd” kanske är det målarfärgen som är på lur igen.
Visa toppen
Show footer